Konkreta frågor i abstrakt kräk-situation

För oss som växte upp i ett socialdemokratiskt land – ett land som vi gillade, ett styre som vi lärde oss protestera mot – är det idag ofattbart att socialdemokratin skulle välja dagens inriktning.

     Detta har sagts många gånger. Väl identifierade är socialdemokratins svek, dess ideologilöshet, dess krypande för de rika, dess fasa för konfrontation. 

     Dess klassavund, helt enkelt. Klassavund vet vi vad det är och kan hantera. Har haft en släng av den. Den var ovärdig, men begriplig.

     Hösten 2015 valde socialdemokratin också bort internationalismen och solidariteten. Det betyder mindre i strikt marxistisk betydelse, men mer i ljuset av humanism och mänskliga rättigheter. 

     Det vi såg som svagheter: ideologilöshet, svek, fjäsk och fasa, samlades till en stämpel på deras totalt tomma identitet.

För oss som överraskades av Miljöpartiets uppdykande, dess dansanta riksdagsentré och senare stadigt stigande stöd fanns faktiskt en del glädjeämnen på vägen. Miljöpartiet bar under en period upp socialliberalismen. De ville varje individs bästa, de var antirasister, de var internationalister, de hade för inte alls länge sedan en vision om öppna gränser.

     Men hösten 2015 tappade Miljöpartiet all respekt de genom välvilligt tuvhoppande trots allt gjort sig förtjänta av. De satte stämpeln under det vi länge misstänkt: att ingen fråga är viktigare än regeringsfrågan.

Politik och poesi erbjuder här några andra frågor. 

     Våndan över vad som pågår i Sverige och varför hittills respekterade politiska krafter bär sig åt som kräk, den är till dels abstrakt. Men de frågor som följer här är helt konkreta. Du kan ställa dem till det parti du röstade på. Du kan ställa det vill vilket parti i ditt lokala fullmäktige du vill. Enkla frågor, inspirerade av Politism. Får du svar kommer de att vara  motsägande.

     Du inte bara kan, du bör ställa dem.

1. Hur hade vi klarat flyktingkrisen om hela Sverige hade varit med och tagit emot människor i lika stor utsträckning?

1b. Vad har ditt parti gjort för att åstadkomma det?

2. På vilket sätt minskar Migrationsverkets börda när de får mer att göra?  

3. Är det bättre för det svenska samhället att polisen prioriterar gränskontroller framför brottsbekämpning?

4. Vilken bedömning gör ditt parti av möjligheten att andra EU-länder kommer att erbjuda skydd i större utsträckning, nu när Sverige gör det i mindre? Har ditt parti hört tecken på det från exempelvis Storbritannien, Nederländerna och Spanien?

5. Tysklands inrikesminister och Frankrikes premiärminister talar om att EU som helhet skulle sätta stopp för asylimmigration. Hur bedömer ditt parti möjligheten att EU tvärtom ska ta ett större gemensamt ansvar?

Vad vore bloggvärlden?

Vad vore bloggvärlden utan Anna, Petra och Michaela?
Så frågade nyss reklamen för TV3:s Glamourama.
Ja inte vet Politik, HD och poesi.
Så det är bara att undra vidare:
Vad vore bloggvärlden utan bling-bling?

Kanske kommer vi aldrig att få reda på det.
Kanske kommer teve 3 aldrig att få reda på det heller -
Politik och poesi

Den ungdomen

Det är gott gry i ungdomen. Ungvänstrarna i Landskrona planerade ett preventivt gripande av danske konsuln. Väl inne på hans rum, dit de tog sig genom att på vanligt civiliserat maner ringa på dörren, nöjde de sig med att läsa upp en protestskrivelse mot det danska polisvåldet. Men konsuln blev rädd och ringde polisen.
Det är mindre gott gry i konsuler, om återgivningen är riktig. Den som är rädd för fyra ungdomsförbundare som ringt på dörren, vad gör han när Jehovas vittnen kommer? Och hur snart trycker han till i händelse av uttalat hot?
Incidenten kan dessvärre tolkas som att det är såhär danska myndigheter uppfattar ungdomlig politisk protest – som något i sig riskabelt oavsett hur de beter sig.

- - -
Läs här svaren från några mer eller mindre ungdomliga tänkare om valfrågorna inför det nya året. Har Olofsson fått ett Timbro-uppdrag att lägga ned Centerpartiet? Vill Miljöpartisterna helst vara borgerliga? Och vilken är den viktigaste politiska händelsen år 2009? -”Upptäckten av ’verklighetens folk’. Eller mer brett: borgerlighetens flört med högerpopulismen” som Esbati snyggt sammanfattar den katastrofalt tunna polityren på borgarnas sinne för mänskliga rättigheter.

- - -
När jag var ung, hur var det då?
Hos Tankar från vänsterkanten kan du läsa några fina 70-talsminnen. En annan som skriver underbart om 60- och 70-talen är Alien in Landskrona.
Mer och mer fascineras jag retrospektivt av detta förtalade årtionde som inte verkade särskilt märkvärdigt medan det pågick – det var ju bara den dåvarande verklighetens folk som roade och oroade sig.

Vi hade hår och sjalar, vi satt på golvet och drack te ur keramikmugg, och det är alldeles sant att det var massor med ljus och blommor överallt, trots att vi var i stan hela tiden.
Vi genomled långtråkiga elgitarrsolon mellan betongväggar bara några år innan vi ryckte upp oss med träskodans till folkligt sväng på elfiol. Vi kallade synt för elorgel och tyckte att en kassettbandspelare var ett fantastiskt sätt att ladda ner musik, gratis från radion eller bibliotekets LP-skivor.

Vi ansåg att alla skulle älska alla, och vi kritiserade i stort sett alla.
Det var den dåliga sidan.
Vi trodde att konst handlade om någonting annat än oss själva och trodde att konsten hade makt.
Det var den goda sidan.
Vi trodde (utan att någon som jag kände någonsing gjorde ingripande på konsulat) att varje gest, varje ljus och varje sång var ett politiskt ingripande.
Det var den oförglömliga sidan.