Den mest intressanta iakttagelsen i Rosengårdsstudien är att omflyttningen har eskalerat så att halva befolkningen i stadsdelen byts ut inom fem år. Myndigheterna vet inte alltid vilka som bor där och isåfall var, vilket försvårar situationen för alla. Redan i skolan minskar möjligheten till identitet och vikänsla när klassen hela tiden förändras.
Att påverka flyttmönster och bostadstillgång är inte en religionsfråga.
En katastrofal iakttagelse i studien är underkännandet av hela yrkesgrupper. De så kallade brobyggare eller kulturtolkar som anställs för att förbättra dialogen sägs ha fått tjänsterna av ”fel anledning” eftersom de har felaktiga värderingar. Uselt rekryteringsförfarande, kanske? Respondenterna i studien vill också kointrollera modersmålslärarna som ”används till allt”, ”går hem och medlar i familjekonflikter” med mera trots att ”man inte vet vilka värderingar de förmedlar”. Om det är sant att arbetsgivaren utnyttjar sin personal till uppgifter de vare sig har betalt för eller kompetens till är det skandalöst.
Det är möjligt att Malmö kommun begår dessa misstag. Till dess försvar kan sägas att vi hittills tagit avstånd från åsiktsregistrering av personalen, och vilka ska man kolla först? Muslimerna, poliserna, cheferna?
När jag helt nyligen talade med en polis (av den sorten som inte pratar om apejävlar) om extremistproblematiken sa hon: Hitta gärningsmännen!
Belysande i sin enkelhet. Rapporten handlar om ett hotfullt, namnlöst kollektiv (så som muslimer ofta framställs i svensk press). Men sagespersonerna backar ändå, säger att det rör sig om enskilda, något som framstår ännu tydligare i Rosengård-rapportens appendix, redogörelserna från Köpenhamn och Amsterdam.
När rapportens ansvariga samt Sabuni tar till orda får de det att låta som att vi andra tvivlar på existensen av åsiktskontrollanter eller imamer som är översittartyper. Sabuni frågar om vi tror att respondenterna ljuger – vilket är enbart fånigt, när kritiken går ut på att det är åsikter det handlar om.
Vad samhället måste göra, istället för att sprida farhågor kring en hel grupp, är att söka reda på dem som går att anklaga för något; alltså hitta gärningsmännen!
Extremism är farlig, men behöver inte vara gåtfull, hotfull och främmande. I stort sett är det ett sektbeteende. Flykten in till de likasinnade. Att ta sig ur en sekt är svårt för den enskilda, och omöjligt om världen utanför inte har något att erbjuda. Så som goda livsmöjligheter, arbete och makt över sin situation, självaktning och hopp.
lördag, februari 07, 2009
fredag, februari 06, 2009
Antagliga antaganden
Kritiken mot Rosengårds-utredningen måste tyvärr fortsätta. Aldrig har jag sett så många ”antydde, misstänkte, uppgav, uppskattade, utger sig för” i en text som ändå gör anspråk på vetenskaplighet. Utredarna visar ingenting, drar inga slutsatser. De återger vad ett trettiotal anställda har sagt om stadsdelen där de jobbar. De anställda är försiktiga och antar och misstänker en hel del. Bland annat misstänker de att objektet för undersökningen, de potentiella islamisterna, utger sig för att vara något annat än de är, uppger halvsanningar om sin verksamhet och döljer fakta.
Vad får du ut av ett antagande om ett antagande som antas vara falskt? Filosofer, kom an!
Forskning från Holland visar att högerextremism är en orsak till ökningen av muslimsk extremism (s 10). Denna intressanta teori varken kommenteras eller följs upp i rapporten, vars författare har nog med att rada upp lokala missförhållanden:
- Ungdomar som förvirrat försöker följa Koranens levnadsregler vilka automatiskt betecknas som ”stränga” (s 16)
- Femton ”källarmoskéer” där hat mot Sverige predikas (s 17), fastän man inte riktigt vet vad som pågår där
- Kulturföreningar som ljuger om sin könssegregerade verksamhet medan kommunen saknar möjligheter till uppföljning (s 18), utan att det framgår vem som som handlägger föreningsbidrag så klantigt
Här finns fler lösliga yttranden som jag inte bryr mig om att upprepa, eftersom utredningens stora och farliga svaghet är dess oförmåga att skilja på orsak-verkan.
Utredarna säger att segregationen leder till utanförskap, arbetslöshet osv (s 12), trots att det är den oönskade segregationen, omöjligheten att välja bostad, som är ett tecken på fattigdom*. De menar (s 15) att kommunala skolor har problem att hantera kulturkrockar eftersom allt fler elever väljer privata skolor, och gör därmed konfessionella privatskolor till problemets källa, utan att se att det är konkurrensförhållandet skolor emellan som hindrar varje skolenhet från att upprätthålla normer som går emot föräldrarnas önskemål.
För att inte tala om att många muslimer ”upplever” ett hot från världens största krigsmakt eller övergrepp från ”Väst” – en upplevelse som i rapporten (s 12 & 16) förefaller sakna faktisk grund utan förorsakas av att målgruppen ser för mycket teve från hemlandet med ocensurerade våldsinslag!
Går vi över till åtgärdssidan är ett av förslagen att ”förebygga radikalisering”. Majoritetssamhället måste lära sig känna igen tecknen, skolorna måste ha någonstans att vända sig när de ser ”indikatorerna” (s 19). Ett mer övergripande och långsiktigt sätt att förebygga vore att allvarligt och politiskt försöka hejda fattigdomens utbredning, utvidga demokratin, lindra rasismens verkningar och bryta kvinnors underordning. Först när detta ger effekt undanröjs orsakerna att söka tröst och identitet i extremism.
Gå på roten, inte symtomen! Men det är symtomen regeringen bryr sig om. Befolkningen på Rosengård fick väl trängas, vrenskas och försaka så länge de gjorde det i tystnad. Det är när utanförskapet rekylerar som utredningar tillsätts.
*Inom urbanforskningen finns visserligen teorier om en självförstärkande segregationsspiral, men det verkar inte som om det är den som åsyftas
Vad får du ut av ett antagande om ett antagande som antas vara falskt? Filosofer, kom an!
Forskning från Holland visar att högerextremism är en orsak till ökningen av muslimsk extremism (s 10). Denna intressanta teori varken kommenteras eller följs upp i rapporten, vars författare har nog med att rada upp lokala missförhållanden:
- Ungdomar som förvirrat försöker följa Koranens levnadsregler vilka automatiskt betecknas som ”stränga” (s 16)
- Femton ”källarmoskéer” där hat mot Sverige predikas (s 17), fastän man inte riktigt vet vad som pågår där
- Kulturföreningar som ljuger om sin könssegregerade verksamhet medan kommunen saknar möjligheter till uppföljning (s 18), utan att det framgår vem som som handlägger föreningsbidrag så klantigt
Här finns fler lösliga yttranden som jag inte bryr mig om att upprepa, eftersom utredningens stora och farliga svaghet är dess oförmåga att skilja på orsak-verkan.
Utredarna säger att segregationen leder till utanförskap, arbetslöshet osv (s 12), trots att det är den oönskade segregationen, omöjligheten att välja bostad, som är ett tecken på fattigdom*. De menar (s 15) att kommunala skolor har problem att hantera kulturkrockar eftersom allt fler elever väljer privata skolor, och gör därmed konfessionella privatskolor till problemets källa, utan att se att det är konkurrensförhållandet skolor emellan som hindrar varje skolenhet från att upprätthålla normer som går emot föräldrarnas önskemål.
För att inte tala om att många muslimer ”upplever” ett hot från världens största krigsmakt eller övergrepp från ”Väst” – en upplevelse som i rapporten (s 12 & 16) förefaller sakna faktisk grund utan förorsakas av att målgruppen ser för mycket teve från hemlandet med ocensurerade våldsinslag!
Går vi över till åtgärdssidan är ett av förslagen att ”förebygga radikalisering”. Majoritetssamhället måste lära sig känna igen tecknen, skolorna måste ha någonstans att vända sig när de ser ”indikatorerna” (s 19). Ett mer övergripande och långsiktigt sätt att förebygga vore att allvarligt och politiskt försöka hejda fattigdomens utbredning, utvidga demokratin, lindra rasismens verkningar och bryta kvinnors underordning. Först när detta ger effekt undanröjs orsakerna att söka tröst och identitet i extremism.
Gå på roten, inte symtomen! Men det är symtomen regeringen bryr sig om. Befolkningen på Rosengård fick väl trängas, vrenskas och försaka så länge de gjorde det i tystnad. Det är när utanförskapet rekylerar som utredningar tillsätts.
*Inom urbanforskningen finns visserligen teorier om en självförstärkande segregationsspiral, men det verkar inte som om det är den som åsyftas
torsdag, februari 05, 2009
Politik & politik
På SVT Opinion har Kalle Larsson (V)ett inlägg där han kritiserar Rosengårds-utredningen. Han talar om vi istället måste bryta kvinnodiskriminering och erbjuda fullvärdiga livsmöjligheter, och han tar upp hur desperation kan födas av att människor känner sig ”chanslöst utestängda”
Sabuni (Fp)lyckas i sitt svar konstra till det som att Larsson är emot människors grundläggande fri- och rättigheter, och att han struntar i utanförskapet!
Politik & poesi och andra inom vänstern har undrat vilka reformer Sabuni föreslår? Nu får vi veta det: ”fler i arbete, en kunskapsbaserad skola, trygga områden och kamp mot diskriminering”. Inga konstigheter där. Så fullkomligt normalpolitiskt att jag undrar om det är ett svar på Larssons förslag: ”tillgång till service och välfärd på samma vilkor som alla andra, satsa på full sysselsättning, en likvärdig skola för likvärdiga framtidsmöjligheter”.
Det är sådant här som får den oerfarna att tro att alla politiker säger samma sak. Det är skada. De här två vill att människor ska ha det bra, men är djupt oense om vägen dit. En liberal, eller en socialistisk politik?
De mindre oerfarna visste detta innan, liksom vi visste att livsbetingelserna på Rosengård är svåra på många sätt. Alltså har vi inte fått reda på någonting.
Sabuni tillsatte en diskutabel undersökning och drog slutsatsen att hennes partis politik är den bästa.
Med viss tillfredsställelse noterade jag (Dagens Samhälle på papper) att Sabuni ska tillsätta en utredning också av extremism och våldsbenägenhet i Vit-makt-miljöerna samt hos de så kallade autonoma. Denna gång en granskning utan inblandning av försvarets hot- och terrorismavdelning, utan av BRÅ och SÄPO.
Jag hoppas att den undersökningen ger mer! Även om ovanstående har visat att det inte är undersökningarna som är svaret -
"det är politik, dummer!"
Sabuni (Fp)lyckas i sitt svar konstra till det som att Larsson är emot människors grundläggande fri- och rättigheter, och att han struntar i utanförskapet!
Politik & poesi och andra inom vänstern har undrat vilka reformer Sabuni föreslår? Nu får vi veta det: ”fler i arbete, en kunskapsbaserad skola, trygga områden och kamp mot diskriminering”. Inga konstigheter där. Så fullkomligt normalpolitiskt att jag undrar om det är ett svar på Larssons förslag: ”tillgång till service och välfärd på samma vilkor som alla andra, satsa på full sysselsättning, en likvärdig skola för likvärdiga framtidsmöjligheter”.
Det är sådant här som får den oerfarna att tro att alla politiker säger samma sak. Det är skada. De här två vill att människor ska ha det bra, men är djupt oense om vägen dit. En liberal, eller en socialistisk politik?
De mindre oerfarna visste detta innan, liksom vi visste att livsbetingelserna på Rosengård är svåra på många sätt. Alltså har vi inte fått reda på någonting.
Sabuni tillsatte en diskutabel undersökning och drog slutsatsen att hennes partis politik är den bästa.
Med viss tillfredsställelse noterade jag (Dagens Samhälle på papper) att Sabuni ska tillsätta en utredning också av extremism och våldsbenägenhet i Vit-makt-miljöerna samt hos de så kallade autonoma. Denna gång en granskning utan inblandning av försvarets hot- och terrorismavdelning, utan av BRÅ och SÄPO.
Jag hoppas att den undersökningen ger mer! Även om ovanstående har visat att det inte är undersökningarna som är svaret -
"det är politik, dummer!"
onsdag, februari 04, 2009
Att vara eller en vara?
”Alla har ett varumärke” påstår fortbildningsföretaget Rektorsakademien. ”All kommunikation är varumärkesbyggande” – och för 7000 kronor åtar de sig att lära mig ta kontroll över mitt varumärke.
Som jag alltså inte har, tvärtemot vad dessa entreprenöriella kommersfanatiker föreställer sig.
Människor är inte varor.
Jag önskar att jag kunde säga: människor är inte till salu, men det vore inte sant. Vi säljer vår tid, våra händer, vårt förstånd och våra ord till arbetsköparen som har rätt att utnyttja den resurs vi avyttrat.
Men vi är människor som är till salu – det är därför termen löneslaveri finns. Och människor är inte varor, ty att göra en människa till ett ting är den enda synden, säger författaren Pratchett.
Hur är det med den som gör sig själv till ett ting?
Nu kan jag höra välanpasslingen säga att jag inte ska ta det så allvarligt. Att det bara är reklam. Men jag kräver att den firma som vill kursa kurser till mig ska tåla att bli tagen på allvar!
Dessutom är det andra gången på samma dag jag i människohandelsbranschen hör uttrycket varumärke. En liten smula originalitet, varför är det för mycket begärt?
Som jag alltså inte har, tvärtemot vad dessa entreprenöriella kommersfanatiker föreställer sig.
Människor är inte varor.
Jag önskar att jag kunde säga: människor är inte till salu, men det vore inte sant. Vi säljer vår tid, våra händer, vårt förstånd och våra ord till arbetsköparen som har rätt att utnyttja den resurs vi avyttrat.
Men vi är människor som är till salu – det är därför termen löneslaveri finns. Och människor är inte varor, ty att göra en människa till ett ting är den enda synden, säger författaren Pratchett.
Hur är det med den som gör sig själv till ett ting?
Nu kan jag höra välanpasslingen säga att jag inte ska ta det så allvarligt. Att det bara är reklam. Men jag kräver att den firma som vill kursa kurser till mig ska tåla att bli tagen på allvar!
Dessutom är det andra gången på samma dag jag i människohandelsbranschen hör uttrycket varumärke. En liten smula originalitet, varför är det för mycket begärt?
tisdag, februari 03, 2009
Vit makt i Falun
Nazister med grönsvarta flaggor demonstrerar sitt människoförakt på gatorna i Falun och andra orter i Dalarna.
När Radio Dalarna för ungefär ett år sedan undersökte saken fann de att åtminstone 84 nazister går att identifiera i länet, och mer än en tredjedel av dem är dömda för brott.
Rektorer i länet säger att de har märkt att det rekryteras på skolorna, bland annat genom rasistiskt klotter, och ungdomar med utländsk bakgrund har hotats till och med på ungdomsgården. Medlemmar i Ung Vänster känner sig också utsatta, efter trakasserier och hot.
En talesperson för Nationalsocialistisk front viftar undan brottsligheten med att det handlar om hets mot folkgrupp och olaga affischering som enligt hans uppfattning ”inte är brott över huvud taget” utan ett sätt att leva upp till de nationalsocialistiska idealen. Men radions granskning visar att det visserligen förekommer hets mot folkgrupp, men att de vanligaste brotten är rån och misshandel. Allra vanligast är våldsbrott och olika vapenbrott.
Varför tar jag upp dethär, ett år efter granskningen? Därför att nazisternas närvaro fortfarande är ett hot i dalastäderna.
Och därför att det handlar om en företeelse som i dagarna blivit aktuell, nämligen ”radikalisering”. Säpo säger att folk i vit-makt-miljön har blivit mer benägna både att förespråka våld och att använda det i praktiken. Det faktum att deras rörelse är splittrad gör dem inte mindre farliga, eftersom fokus på att krossa motstånd förstärks.
Det är så den beryktade radikaliseringen ter sig i några fina svenska småstäder.
När Radio Dalarna för ungefär ett år sedan undersökte saken fann de att åtminstone 84 nazister går att identifiera i länet, och mer än en tredjedel av dem är dömda för brott.
Rektorer i länet säger att de har märkt att det rekryteras på skolorna, bland annat genom rasistiskt klotter, och ungdomar med utländsk bakgrund har hotats till och med på ungdomsgården. Medlemmar i Ung Vänster känner sig också utsatta, efter trakasserier och hot.
En talesperson för Nationalsocialistisk front viftar undan brottsligheten med att det handlar om hets mot folkgrupp och olaga affischering som enligt hans uppfattning ”inte är brott över huvud taget” utan ett sätt att leva upp till de nationalsocialistiska idealen. Men radions granskning visar att det visserligen förekommer hets mot folkgrupp, men att de vanligaste brotten är rån och misshandel. Allra vanligast är våldsbrott och olika vapenbrott.
Varför tar jag upp dethär, ett år efter granskningen? Därför att nazisternas närvaro fortfarande är ett hot i dalastäderna.
Och därför att det handlar om en företeelse som i dagarna blivit aktuell, nämligen ”radikalisering”. Säpo säger att folk i vit-makt-miljön har blivit mer benägna både att förespråka våld och att använda det i praktiken. Det faktum att deras rörelse är splittrad gör dem inte mindre farliga, eftersom fokus på att krossa motstånd förstärks.
Det är så den beryktade radikaliseringen ter sig i några fina svenska småstäder.
måndag, februari 02, 2009
Dumheter
När en grupp inom Folkpartiet lägger ett illa underbyggt, inskränkt och diskriminerande förslag och det blåses upp på tidningens förstasida – då måste väl orsaken vara att avslöja deras interna missförhållanden så vi kan få håna och häckla? För det kan väl inte vara redaktionens avsikt att vi seriöst ska diskutera att några folkpartister motsätter sig undervisning på modersmålet?
Det är djupt oroande att de här elementen finns inom Fp, som för tiotalet år sedan var en human-liberal värnare av mänskliga rättigheter, möjlig att samarbeta med för oss som tar dessa frågor på allvar.
Idag är Fp ett parti som profilerat sig på skolfrågor utan annan grund än föräldragenerationens minnesbilder, och på kunskap utan att ha tagit in det mest elementära om hur barn lär sig.
Därför är Fp viktiga och farliga när de börjar bedriva regeringspolitik. Men om en grupp i detta förvirrade lilla parti gör ett utspel kan det inte vara viktigare än Vänsterpartiets utbildnings- och jämlikhetsfråga: ”utbildning i och på modersmålet ska erbjudas från förskolan till och med gymnasiet”.
Det är djupt oroande att de här elementen finns inom Fp, som för tiotalet år sedan var en human-liberal värnare av mänskliga rättigheter, möjlig att samarbeta med för oss som tar dessa frågor på allvar.
Idag är Fp ett parti som profilerat sig på skolfrågor utan annan grund än föräldragenerationens minnesbilder, och på kunskap utan att ha tagit in det mest elementära om hur barn lär sig.
Därför är Fp viktiga och farliga när de börjar bedriva regeringspolitik. Men om en grupp i detta förvirrade lilla parti gör ett utspel kan det inte vara viktigare än Vänsterpartiets utbildnings- och jämlikhetsfråga: ”utbildning i och på modersmålet ska erbjudas från förskolan till och med gymnasiet”.
söndag, februari 01, 2009
Konst, en konvention
Läste en för en gångs skull en intressant artikel om konst.
För en gångs skull befann sig en intressant artikel om konst i Fokus, apropå Odell som i konstnärligt syfte skaffade sig ett psykbryt.
I artikeln intervjuades Ernst Billgren, vars mosaikdjur jag är tämligen förtjust i, och han gav sin syn på vad det eventuellt kan vara att göra konst.
Vilket låg nära ”jag gör en konst i det” som man sa på 1700talet när man sket i nåt.
Billgren anser att den som rånar banker, skriver in sig på hispan eller kladdar fula ord på andras hus möjligen utövar konst, men att detta inte på minsta vis hindrar att personen ifråga ställs inför rätta om konstutövningen strider mot lagen. En hållbar eller snarare balanserad ståndpunkt…
”jag försöker hålla balansen / ihärdigt viftande” som Majakovskij sa, ty konst som verkligen inte bör vara balanserad i sig, går i stort ut på att upprätthålla en själslig balans i förnuftets vidriga kamrar.
Billgren har skrivit en hel bok om vad som kan sägas vara konst, och han vägrar att enkom för Fokus korta ned den till en enrading, vilket jag finner respektingivande. För övrigt yttrar han sig fullkomligt redigt om spänningen mellan kreativitet och provokation, hur tyngdpunkten mellan vad som är eftersträvansvärt har förskjutits under seklerna, och att vad som är vad beror på vem som ser, lyssnar, häpnar, skriar eller skiter i.
Konst kan vara en handling, men alla handlingar är inte konst. Det låter ganska enkelt, men vem avgör det? frågar Fokus. Billgren svarar att det är samma sak som vem som bestämmer att det är en stol? Det vill säga att det ligger i språket, i begreppen, och vad vi väljer att göra av dem.
Jag kallar det konventioner, här i betydelsen överenskommelser.
Att gå på Konstfack och lägga in sig på sjukhus må vara konst. Att stillsamt knäppa på sin dator som vore det en gammal cittra må vara konst. En tidigare överenskommelse om vad som är konst är det som avgör, en överenskommelse som senare kan upphöra att gälla när gränserna har flyttats och värdena förändrats.
Det är därför vi aldrig kommer att kunna fånga in vad som är konst, aldrig kan nåla fast det i en monter. Och det måste finnas något som vi inte kan fånga. Annars funnes ingen konst.
Vill du läsa mer om Odell, se Salvans blogg.
Jag var själv lite förvånad över att inte lägga mig i Marklund-Gömda-debatten. Men antagligen berodde det på att den inte handlar om det jag bedömer som konst.
För en gångs skull befann sig en intressant artikel om konst i Fokus, apropå Odell som i konstnärligt syfte skaffade sig ett psykbryt.
I artikeln intervjuades Ernst Billgren, vars mosaikdjur jag är tämligen förtjust i, och han gav sin syn på vad det eventuellt kan vara att göra konst.
Vilket låg nära ”jag gör en konst i det” som man sa på 1700talet när man sket i nåt.
Billgren anser att den som rånar banker, skriver in sig på hispan eller kladdar fula ord på andras hus möjligen utövar konst, men att detta inte på minsta vis hindrar att personen ifråga ställs inför rätta om konstutövningen strider mot lagen. En hållbar eller snarare balanserad ståndpunkt…
”jag försöker hålla balansen / ihärdigt viftande” som Majakovskij sa, ty konst som verkligen inte bör vara balanserad i sig, går i stort ut på att upprätthålla en själslig balans i förnuftets vidriga kamrar.
Billgren har skrivit en hel bok om vad som kan sägas vara konst, och han vägrar att enkom för Fokus korta ned den till en enrading, vilket jag finner respektingivande. För övrigt yttrar han sig fullkomligt redigt om spänningen mellan kreativitet och provokation, hur tyngdpunkten mellan vad som är eftersträvansvärt har förskjutits under seklerna, och att vad som är vad beror på vem som ser, lyssnar, häpnar, skriar eller skiter i.
Konst kan vara en handling, men alla handlingar är inte konst. Det låter ganska enkelt, men vem avgör det? frågar Fokus. Billgren svarar att det är samma sak som vem som bestämmer att det är en stol? Det vill säga att det ligger i språket, i begreppen, och vad vi väljer att göra av dem.
Jag kallar det konventioner, här i betydelsen överenskommelser.
Att gå på Konstfack och lägga in sig på sjukhus må vara konst. Att stillsamt knäppa på sin dator som vore det en gammal cittra må vara konst. En tidigare överenskommelse om vad som är konst är det som avgör, en överenskommelse som senare kan upphöra att gälla när gränserna har flyttats och värdena förändrats.
Det är därför vi aldrig kommer att kunna fånga in vad som är konst, aldrig kan nåla fast det i en monter. Och det måste finnas något som vi inte kan fånga. Annars funnes ingen konst.
Vill du läsa mer om Odell, se Salvans blogg.
Jag var själv lite förvånad över att inte lägga mig i Marklund-Gömda-debatten. Men antagligen berodde det på att den inte handlar om det jag bedömer som konst.
lördag, januari 31, 2009
Som man frågar...
Intervjufrågorna i försvarshögskolans studie av Rosengård bekräftar första intrycket att Avdelningen för Hot- och Terrorismstudier har en bestämd utgångspunkt för sitt sökande. ”Internationella studier pekar på en växelverkan mellan islamistisk extremism och högerextremism. Huvudsyftet med studien är dock att belysa den islamistiska extremismen. ”
De som har intervjuats är: två representanter från polismyndigheten i Skåne län, tre representanter från Säpo, två representanter från närpolisen i Rosengård, fem representanter från socialtjänsten, fyra representanter från skolan, fem representanter från akademiska världen och slutligen nio representanter från områden som arbetar mot utsatta ungdomar och brobyggande verksamhet. Med viss lättnad noterar jag att även skolungdomar fått tala för sig, med något annorlunda frågor – även om jag undrar vem som har att göra med vilka tevekanaler de ser på hemma?
Här är några av frågorna som myndighetspersonerna fick ta ställning till:
? Vilka drivkrafter ligger bakom radikaliseringen (hat mot samhället/västvärlden, kriget i Irak, personliga negativa erfarenheter, osv.)?
? Vilka miljöer handlar det om? Källarmoskéer, skolor, fängelser, gäng o.s.v. Vilken inriktning (Shia/Sunni, Salafister, Wahabister etc.) tillämpas?
? Hur ser den omgivande miljön ut (invandrartätt, segregerat, hög kriminalitet, hög arbetslöshet, stark upplevd känsla av utanförskap, dåliga skolor o.s.v.)?
? Finns det några märkbara skillnader mellan olika grupper av invandrare beroende på etnisk härkomst, vilka stadsdelar de slår sig ner i, hur gemenskapen folkgrupperna sinsemellan ser ut (skiljer sig somalierna från irakierna t.ex.)? Kan du ge exempel på hur detta spelas ut?
?Finns det tecken på att kvinnor utsätts för påtryckning av extremistiska individer eller åsiktskontrollanter (att de ska bära slöja, ändra sitt beteende etc.)? Finns det områden där detta förekommer?
? Vilka grupper anses mer benägna till radikalisering? Är grupper som härstammar från konfliktdrabbade länder mer benägna än andra att bli radikaliserade, eller är det konvertiter som utgör den största gruppen?
Märk att hat mot samhället/västvärlden framställs som en känsla, något som ”bara är”, ett kollektivt moln. Medan negativa erfarenheter är personliga, individuella, och utanförskapet är något ”upplevt”. Och att etnicitet behandlas som en förklarande variabel.
Däremot tror jag det finns annat av intresse i rapporten, bland annat jämförelserna med Köpenhamn och Amsterdam. Nedslitna områden med en uppgiven och i vissa fall aggressiv befolkning är ett europeiskt problem.
Här är rapporten.
De som har intervjuats är: två representanter från polismyndigheten i Skåne län, tre representanter från Säpo, två representanter från närpolisen i Rosengård, fem representanter från socialtjänsten, fyra representanter från skolan, fem representanter från akademiska världen och slutligen nio representanter från områden som arbetar mot utsatta ungdomar och brobyggande verksamhet. Med viss lättnad noterar jag att även skolungdomar fått tala för sig, med något annorlunda frågor – även om jag undrar vem som har att göra med vilka tevekanaler de ser på hemma?
Här är några av frågorna som myndighetspersonerna fick ta ställning till:
? Vilka drivkrafter ligger bakom radikaliseringen (hat mot samhället/västvärlden, kriget i Irak, personliga negativa erfarenheter, osv.)?
? Vilka miljöer handlar det om? Källarmoskéer, skolor, fängelser, gäng o.s.v. Vilken inriktning (Shia/Sunni, Salafister, Wahabister etc.) tillämpas?
? Hur ser den omgivande miljön ut (invandrartätt, segregerat, hög kriminalitet, hög arbetslöshet, stark upplevd känsla av utanförskap, dåliga skolor o.s.v.)?
? Finns det några märkbara skillnader mellan olika grupper av invandrare beroende på etnisk härkomst, vilka stadsdelar de slår sig ner i, hur gemenskapen folkgrupperna sinsemellan ser ut (skiljer sig somalierna från irakierna t.ex.)? Kan du ge exempel på hur detta spelas ut?
?Finns det tecken på att kvinnor utsätts för påtryckning av extremistiska individer eller åsiktskontrollanter (att de ska bära slöja, ändra sitt beteende etc.)? Finns det områden där detta förekommer?
? Vilka grupper anses mer benägna till radikalisering? Är grupper som härstammar från konfliktdrabbade länder mer benägna än andra att bli radikaliserade, eller är det konvertiter som utgör den största gruppen?
Märk att hat mot samhället/västvärlden framställs som en känsla, något som ”bara är”, ett kollektivt moln. Medan negativa erfarenheter är personliga, individuella, och utanförskapet är något ”upplevt”. Och att etnicitet behandlas som en förklarande variabel.
Däremot tror jag det finns annat av intresse i rapporten, bland annat jämförelserna med Köpenhamn och Amsterdam. Nedslitna områden med en uppgiven och i vissa fall aggressiv befolkning är ett europeiskt problem.
Här är rapporten.
fredag, januari 30, 2009
Skåneterrorn
Varför sätts Försvarshögskolan, av alla institutioner, att göra en sociologisk undersökning i Rosengård? En blick på SR visar att utredningen gjordes av avdelningen för Hot- & terrorismstudier - vilket onekligen låter som att på förhand veta vad man vill finna. Nu får utredningen kritik från Centrum för mellanösternstudier vid Lunds universitet, men jag är inte säker på att Mellanöstern är närmaste referenspunkt heller... var är urbanforskarna?
Vad minister Sabuni kommer fram till efter att ha tagit del av utredningen är att det är oacceptabelt att trakassera kvinnor och minderåriga. Bra, då är vi överens om den saken.
I Rosengård (och på fler ställen) finns säkerligen en grogrund för radikal islamism och andra antidemokratiska strömningar. De uppstår lätt hos människor som är chanslöst utanför och uppfattar sin situation som hopplös.
Några enfaktorlösningar finns inte, så Sabuni föreslår åtgärder inom skola, socialtjänst och polis. Gott så – men hur är det med arbete och demokrati? Så länge människor hindras från att försörja sig, diskrimineras bort från arbets- och bostadsmarknad, bemöts med rädsla, obehag eller oförstående deltagande, så länge kommer de att försöka hitta andra utvägar, egna utvägar.
Det finns desperata lägen när självständighet innebär att mina dåliga lösningar är bättre än dina goda.
”Kommunen måste ges förutsättningar att motverka subkulturer som föder politisk och religiös extremism” säger forskarna enligt SvD. Men subkulturer påträffas i alla trånga sociala kretsar. Somliga går ut på outrerade dryckesvanor eller pikant kostymering. Andra har våld och övergrepp som gemensam nämnare - jag tänker främst på barnporrnätverken. Åter andra samlas kring den politiska eller religiösa extremism som pressas fram ur usla livsbetingelser.
Även om subkulturen är förstärkande och stödjande (någonstans ska man ju få det!) är det själva livsbetingelserna som måste förändras för att människorna ska göra det.
En socialdemokratisk lokalpolitiker talar i samma artikel om utbildning och arbete, och å andra sidan trångboddhet och fattigdom. Han verkar ha överblick över sitt område, han pratar inte hot och terrorism utan vill ”mobilisera de goda krafterna” som han verkar veta ungefär var de finns. Han har rätt. Det är endast lokalt ett sådant arbete kan drivas, via de mötesplatser som ger hopp. Det är mikronivån.
Vänsterpartiet talar i sitt pressmeddelande om makronivån, alltså de reformer som ger likvärdiga livsmöjligheter.
Vad som hittills inte framgått är vilka åtgärder minister Sabuni vill vidta.
Vad minister Sabuni kommer fram till efter att ha tagit del av utredningen är att det är oacceptabelt att trakassera kvinnor och minderåriga. Bra, då är vi överens om den saken.
I Rosengård (och på fler ställen) finns säkerligen en grogrund för radikal islamism och andra antidemokratiska strömningar. De uppstår lätt hos människor som är chanslöst utanför och uppfattar sin situation som hopplös.
Några enfaktorlösningar finns inte, så Sabuni föreslår åtgärder inom skola, socialtjänst och polis. Gott så – men hur är det med arbete och demokrati? Så länge människor hindras från att försörja sig, diskrimineras bort från arbets- och bostadsmarknad, bemöts med rädsla, obehag eller oförstående deltagande, så länge kommer de att försöka hitta andra utvägar, egna utvägar.
Det finns desperata lägen när självständighet innebär att mina dåliga lösningar är bättre än dina goda.
”Kommunen måste ges förutsättningar att motverka subkulturer som föder politisk och religiös extremism” säger forskarna enligt SvD. Men subkulturer påträffas i alla trånga sociala kretsar. Somliga går ut på outrerade dryckesvanor eller pikant kostymering. Andra har våld och övergrepp som gemensam nämnare - jag tänker främst på barnporrnätverken. Åter andra samlas kring den politiska eller religiösa extremism som pressas fram ur usla livsbetingelser.
Även om subkulturen är förstärkande och stödjande (någonstans ska man ju få det!) är det själva livsbetingelserna som måste förändras för att människorna ska göra det.
En socialdemokratisk lokalpolitiker talar i samma artikel om utbildning och arbete, och å andra sidan trångboddhet och fattigdom. Han verkar ha överblick över sitt område, han pratar inte hot och terrorism utan vill ”mobilisera de goda krafterna” som han verkar veta ungefär var de finns. Han har rätt. Det är endast lokalt ett sådant arbete kan drivas, via de mötesplatser som ger hopp. Det är mikronivån.
Vänsterpartiet talar i sitt pressmeddelande om makronivån, alltså de reformer som ger likvärdiga livsmöjligheter.
Vad som hittills inte framgått är vilka åtgärder minister Sabuni vill vidta.
torsdag, januari 29, 2009
Självklar högerpopulism
Elisabeth Svantesson är ordförande i den moderata integrationsgruppen. I DN kommer hon ut med både självklarheter och högerpopulistiska idéer. Alla ska arbeta, alla ska omfattas av svensk lag… javisst? Emotsagd av ingen begagnar Svantesson det sedvanliga rasistiska debattknepet med låtsasmotståndarna; de som hindrar folk från att arbeta och utestänger dem från demokratiska samhället, och detta av "snällhet"!
Svantessons skiss till immigrationskontrakt går enligt artikeln inte ut på annat än att tydliggöra ömse sidors skyldigheter. Ett sådant kontrakt är inte helt obefogat, det är därför vi från vänsterns sida flera gånger har påpekat att en flykting ska vara personligt delaktig i sin introduktionsplan, att samhället ska kunna ställas till svars om till exempel språkundervisningen inte håller måttet, och att introduktionen ska likna arbete så mycket som möjligt.
Arbetet går man som bekant till varje dag, annars får man ingen ersättning för det. Men få av oss skriver under på det när vi får anställning. Vi förväntas förstå det ändå. Med utlänningarna är det en annan sak. Dem är det bäst att hålla efter.
Jag tvivlar på att man som exempelvis telefonist i Bangladesh kan sitta och softa hemmavid, men Svantesson tycks tro det.
På samma sätt är det med lagarna. Immigranterna ska skriva på att de tänker följa dem. Så att det blir tydligt, så att de förstår. Såvitt jag vet finns mycket få laglösa vildmarker kvar, så jag antar att även utlänningar är bekanta med att man ska rätta sig efter lagen. Därför borde SFI ha som samhällsuppdrag att förklara de vanligaste lagarna. Men borgarna har tidigare föreslagit en lätt-SFI som går ut på att slå i sig de viktigaste jobbglosorna. Det blir man inte samhällsmedborgare av.
Det vackraste kommer sist. ”Det får aldrig finnas någon tveksamhet om att Sverige är ett land där kvinnor är lika mycket värda som män” – vilket vi har anledning att betvivla varenda avlöningsdag, varenda tidningsläsning, varenda shoppingtur – och ”där värdeord som jämlikhet, jämställdhet och arbetslinje har en reell innebörd”.
Inget ont om arbetslinjen, men den är realpolitik. Att som Svantesson upphöja den till värdering på jämlikhetens nivå låter som en skiss av den ideala slavstaten: några arbetar, andra är jämlika.
Svantessons skiss till immigrationskontrakt går enligt artikeln inte ut på annat än att tydliggöra ömse sidors skyldigheter. Ett sådant kontrakt är inte helt obefogat, det är därför vi från vänsterns sida flera gånger har påpekat att en flykting ska vara personligt delaktig i sin introduktionsplan, att samhället ska kunna ställas till svars om till exempel språkundervisningen inte håller måttet, och att introduktionen ska likna arbete så mycket som möjligt.
Arbetet går man som bekant till varje dag, annars får man ingen ersättning för det. Men få av oss skriver under på det när vi får anställning. Vi förväntas förstå det ändå. Med utlänningarna är det en annan sak. Dem är det bäst att hålla efter.
Jag tvivlar på att man som exempelvis telefonist i Bangladesh kan sitta och softa hemmavid, men Svantesson tycks tro det.
På samma sätt är det med lagarna. Immigranterna ska skriva på att de tänker följa dem. Så att det blir tydligt, så att de förstår. Såvitt jag vet finns mycket få laglösa vildmarker kvar, så jag antar att även utlänningar är bekanta med att man ska rätta sig efter lagen. Därför borde SFI ha som samhällsuppdrag att förklara de vanligaste lagarna. Men borgarna har tidigare föreslagit en lätt-SFI som går ut på att slå i sig de viktigaste jobbglosorna. Det blir man inte samhällsmedborgare av.
Det vackraste kommer sist. ”Det får aldrig finnas någon tveksamhet om att Sverige är ett land där kvinnor är lika mycket värda som män” – vilket vi har anledning att betvivla varenda avlöningsdag, varenda tidningsläsning, varenda shoppingtur – och ”där värdeord som jämlikhet, jämställdhet och arbetslinje har en reell innebörd”.
Inget ont om arbetslinjen, men den är realpolitik. Att som Svantesson upphöja den till värdering på jämlikhetens nivå låter som en skiss av den ideala slavstaten: några arbetar, andra är jämlika.
tisdag, januari 27, 2009
Förintelsen är en
I samband med förintelsedagen 27 januari öppnar Forum för levande historia en utställning om massmorden på östfronten, i synnerhet i Ukraina. Patrick Desbois som mödosamt verkat för att få fram alla minnen och ögonvittnesskildrigar säger i SvD att vi borde tala om två förintelser, den östra och den västra.
Desbois har gjort en förnämlig insats som nu visas på muséer världen över, och jag skulle inte verkligen inte vara påpekig om det inte vore för att jag faktiskt tror det är viktigt att se helheten; att den tidiga (östra) förintelsen var ett utprovande av metoder, innan den storskaliga (västra) förintelsen kunde komma igång.
Nazisternas Sonderkommando (specialstyrkor) hade på östfronten i uppdrag att oskadliggöra partisaner och medlemmar i kommunistpartiet. Till att börja med valde man att betrakta alla judar som kommunister, för att ge slakten ett sken av krigsinsats för rikets säkerhet. Sedan beordrades lokalbefolkningen (ibland en frivillig och energisk sådan) att hjälpa till vid insamling och uppställning. Grävandet gjorde offren själva, skjutandet stod SS för. Metoden fungerade någorlunda i de små byarna i lövskogen.
Hur markerna bär sig åt när det ligger för mycket halvruttet kött och jäser i dem insåg man inte på högre ort förrän långt senare när bödlarna i Treblinka protesterade. Nej, problemet på östfronten var att bödlarnas nerver inte höll. Många av dem blev illamående av en arbetsdags beskjutning av nakna, försvarslösa barn och gamla. Dessutom var det dyrt med ammunition, och ändå skulle mordmetoden komma att bli otillräcklig i större städer.
Som Desbois säger var mördandet i öster "primitivt och publikt", så det var arbetsmiljö- och effektivitetsskäl som fick naziregimen att återgå till sina experiment med avgasrör och förståndshandikappade, vars resultat senare nådde grotesk framgång i det storskaliga mördandet av judar, romer, homosexuella, kommunister, jehovas vittnen med flera...
Därför är förintelsedagen viktig. För att testa olika förståelseformer. Därför är Desbois’ och Forums utställning viktiga.
- - -
Annan fråga: Varför heter utställningen Holocaust by bullets? Tysk brottslighet som utspelades i Ukraina skildras i en fransk produktion för svenska besökare på en statlig upplysningsbyrå. Sedan när blev engelska myndighetsspråk i vårt land?
Desbois har gjort en förnämlig insats som nu visas på muséer världen över, och jag skulle inte verkligen inte vara påpekig om det inte vore för att jag faktiskt tror det är viktigt att se helheten; att den tidiga (östra) förintelsen var ett utprovande av metoder, innan den storskaliga (västra) förintelsen kunde komma igång.
Nazisternas Sonderkommando (specialstyrkor) hade på östfronten i uppdrag att oskadliggöra partisaner och medlemmar i kommunistpartiet. Till att börja med valde man att betrakta alla judar som kommunister, för att ge slakten ett sken av krigsinsats för rikets säkerhet. Sedan beordrades lokalbefolkningen (ibland en frivillig och energisk sådan) att hjälpa till vid insamling och uppställning. Grävandet gjorde offren själva, skjutandet stod SS för. Metoden fungerade någorlunda i de små byarna i lövskogen.
Hur markerna bär sig åt när det ligger för mycket halvruttet kött och jäser i dem insåg man inte på högre ort förrän långt senare när bödlarna i Treblinka protesterade. Nej, problemet på östfronten var att bödlarnas nerver inte höll. Många av dem blev illamående av en arbetsdags beskjutning av nakna, försvarslösa barn och gamla. Dessutom var det dyrt med ammunition, och ändå skulle mordmetoden komma att bli otillräcklig i större städer.
Som Desbois säger var mördandet i öster "primitivt och publikt", så det var arbetsmiljö- och effektivitetsskäl som fick naziregimen att återgå till sina experiment med avgasrör och förståndshandikappade, vars resultat senare nådde grotesk framgång i det storskaliga mördandet av judar, romer, homosexuella, kommunister, jehovas vittnen med flera...
Därför är förintelsedagen viktig. För att testa olika förståelseformer. Därför är Desbois’ och Forums utställning viktiga.
- - -
Annan fråga: Varför heter utställningen Holocaust by bullets? Tysk brottslighet som utspelades i Ukraina skildras i en fransk produktion för svenska besökare på en statlig upplysningsbyrå. Sedan när blev engelska myndighetsspråk i vårt land?
Etiketter:
Forum för levande historia,
Förintelsen,
rasism
måndag, januari 26, 2009
Mätt utan mat
Lite vatten i skinkan har man väl hört talas om. Och ingen trodde väl på allvar att det står ett hygglo och hackar pistagenötter ner i glassmaskinen. Men den hemlige kocken går mycket längre än så - hur långt visas av längden på innehållsdeklarationen. Det blir nästan ingen mat kvar i maten. Lite hånfullt är det att den som försökt vara nyttig med lättprodukter och vitaminberikning ofta är den som råkar värst illa ut.
Nilsson driver en motsägelse: att vi nu är så tillvanda att vi föredrar maskerade smakförstärkare framför den milda äkta aromen, och samtidigt att vi bara behöver andas över äkta vara för att känna skillnaden. Det må vara hur som helst med det - företagarna ska ändå inte kalla stärkelse, karamellfärg och en rad kemiska formler för jordgubbe!
Om du inte har läst boken startar SvD nu en artikelserie i ämnet, Mat och klimat,
söndag, januari 25, 2009
Utan urskillning
fick rasistiskt material hem i brevlådan. Handskrivet och frankerat. Från Göteborg. Vad jag nu har gjort göteborgarna. Utom att med nöje läsa Fotolasses inlägg om att stadens tidningar behöver en redaktör med integritet, en Torgny Segerstedt.
Nä, allvarligt talat, utskicket är inte göteborgarnas fel. Utan de flitiga rasisternas.
På fotot syns Lars Ohly tala vid lördagens möte på Sergels torg. Där jag råkade höra en förfärlig replik. En man med ett barn kom upp ur tunnelbanan, och mannen gestikulerade mot torget och förklarade för sitt minderåriga sällskap: -Sådär ser antisemitismen ut idag, ser du.
NEJ
Såhär ser den inte ut. Såhär ser det ut när tusen pers protesterar mot Israels krigföring och blockad. Det tänker vi fortsätta med antingen vi smutskastas eller inte.
Fan ta alla – det räcker att få hem rasistskiten i brevlådan. Jag ska inte behöva bli ihopgeggad med den också.
Nä, allvarligt talat, utskicket är inte göteborgarnas fel. Utan de flitiga rasisternas.
På fotot syns Lars Ohly tala vid lördagens möte på Sergels torg. Där jag råkade höra en förfärlig replik. En man med ett barn kom upp ur tunnelbanan, och mannen gestikulerade mot torget och förklarade för sitt minderåriga sällskap: -Sådär ser antisemitismen ut idag, ser du.
NEJ
Såhär ser den inte ut. Såhär ser det ut när tusen pers protesterar mot Israels krigföring och blockad. Det tänker vi fortsätta med antingen vi smutskastas eller inte.
Fan ta alla – det räcker att få hem rasistskiten i brevlådan. Jag ska inte behöva bli ihopgeggad med den också.
lördag, januari 24, 2009
Heligt land
Vi som är upprörda över den israeliska politiken kan vara för judar, mot judar, jude själv, för islam, mot islam, ointresserad av religion, på väg att konvertera, polare med semiter eller aldrig ha mött någon.
Men Dilsa Demirbag-Sten kastar sig här över de flesta av oss som ifrågasätter barnamord, krigföring med vit fosfor och vardagliga trakasserier vid vägspärrar. Vi som opponerar oss mot detta tycks utgöra en del av en ”ogenerat florerande antisemitism” som D-S iakttagit.
D-S skriver: ”Konflikten i Gaza är inte orsaken till de starkt antisemitiska strömningarna och acceptansen för dem. Kriget legitimerar och synliggör den redan frodande antisemitismen.” Det stämmer vad antisemitism beträffar - och lika väl vad islamofobi beträffar. Att kriget bekräftar existerande attityder kan liksom falla tillbaka på en själv! Vilket i D-S’ fall innebär misstanken att ett av hennes syften är att få prata skit om vänstern.
D-S skriver att ”judar görs ansvariga för den israeliska statens agerande”, och att den ”judiska gruppen i Sverige har gjorts till syndabockar” för kriget. Det senare är bara dumt. Det förra ska visserligen undvikas, men om det görs kan det bero på att israeliska medborgare har valt sin regering. Precis som när D-S fortsätter med att ”Hamas likställs med palestinska folket” – vilket också ska undvikas, men detsamma gäller; även dessa medborgare har valt sin regering.
Om vi fäster avseende vid sådant som demokrati har alltså båda sidor legitimitet. Sedan är det frågan om hur de använder den. Men det räcker inte för D-S, ty för henne är Israel ”mer än en regering”.
Det är sant. Israel är mark, människor, historia, legender, maktutövning, konflikt, tradition... Precis som Palestina, Uruguay eller Sverige är allt detta. Att det påverkar människors agerande är ofrånkomligt, men vi ska åtminstone medge att då, på den nivån, är det känsla vi talar om.
Det var inte enkelt att frigöra sig från sagan om det heliga landet. Men det gick.
Inget land, ingen markbit, är så helig att den som för tillfället behärskar den ska komma undan brott mot folkrätten.
Efter sitt långa inlägg konstaterar D-S att hon är en fri skribent som inte väljer sida. Det var precis det jag tyckte hon gjorde, över en hel sida.
Som likaledes fri skribent tar jag mig friheten att välja ståndpunkt. Det är vad respekten för mänskliga rättigheter kräver av mig.
---
Eventuell kuriositet: D-S skriver att rektorer i Danmark inte vill ta emot judiska barn för att inte uppröra sina muslimska elever. Det kan väl vara sant – men det kan också vara en skröna liknande de elektroniska kedjebreven om situationen i Storbritannien.
Men Dilsa Demirbag-Sten kastar sig här över de flesta av oss som ifrågasätter barnamord, krigföring med vit fosfor och vardagliga trakasserier vid vägspärrar. Vi som opponerar oss mot detta tycks utgöra en del av en ”ogenerat florerande antisemitism” som D-S iakttagit.
D-S skriver: ”Konflikten i Gaza är inte orsaken till de starkt antisemitiska strömningarna och acceptansen för dem. Kriget legitimerar och synliggör den redan frodande antisemitismen.” Det stämmer vad antisemitism beträffar - och lika väl vad islamofobi beträffar. Att kriget bekräftar existerande attityder kan liksom falla tillbaka på en själv! Vilket i D-S’ fall innebär misstanken att ett av hennes syften är att få prata skit om vänstern.
D-S skriver att ”judar görs ansvariga för den israeliska statens agerande”, och att den ”judiska gruppen i Sverige har gjorts till syndabockar” för kriget. Det senare är bara dumt. Det förra ska visserligen undvikas, men om det görs kan det bero på att israeliska medborgare har valt sin regering. Precis som när D-S fortsätter med att ”Hamas likställs med palestinska folket” – vilket också ska undvikas, men detsamma gäller; även dessa medborgare har valt sin regering.
Om vi fäster avseende vid sådant som demokrati har alltså båda sidor legitimitet. Sedan är det frågan om hur de använder den. Men det räcker inte för D-S, ty för henne är Israel ”mer än en regering”.
Det är sant. Israel är mark, människor, historia, legender, maktutövning, konflikt, tradition... Precis som Palestina, Uruguay eller Sverige är allt detta. Att det påverkar människors agerande är ofrånkomligt, men vi ska åtminstone medge att då, på den nivån, är det känsla vi talar om.
Det var inte enkelt att frigöra sig från sagan om det heliga landet. Men det gick.
Inget land, ingen markbit, är så helig att den som för tillfället behärskar den ska komma undan brott mot folkrätten.
Efter sitt långa inlägg konstaterar D-S att hon är en fri skribent som inte väljer sida. Det var precis det jag tyckte hon gjorde, över en hel sida.
Som likaledes fri skribent tar jag mig friheten att välja ståndpunkt. Det är vad respekten för mänskliga rättigheter kräver av mig.
---
Eventuell kuriositet: D-S skriver att rektorer i Danmark inte vill ta emot judiska barn för att inte uppröra sina muslimska elever. Det kan väl vara sant – men det kan också vara en skröna liknande de elektroniska kedjebreven om situationen i Storbritannien.
Se även Feminiman för klipp ur debatten
Etiketter:
demokrati,
Israel,
mänskliga rättigheter
fredag, januari 23, 2009
Idag fortsätter från igår
Imorgon lördag är det demonstration igen, klockan 14 på Sergels torg visar vi solidaritet med folket i Gaza!
Men det är väl lugnt nu?
Nja, det är en bräcklig vapenvila. Och efter fyraveckorskriget är 21 hälsokliniker i Gaza jämnade med marken, och 400 personer har fått sitt dricksvatten förstört. Offensiven slutade i 1315 döda palestinier, och 13 döda israeler. (Mitt tidigare räkneexempel hundra mot ett räckte inte. Israelisk vedergällning uppgick till 1000 mot ett.)
5500 palestinier är skadade, varav 70% är civila.
410 av de dödade är barn. Minns att Gaza är stort som Orust eller Haninge, bebott av 1.5 miljoner människor varav hälften är barn. Hur kunde någon få för sig att terroristerna håller fram barnen som sköldar – när de är överallt! Det är deras kvarter, deras skolor och gårdar. Tänk dig 750000 barn i Haninge, en kommun med 74000 invånare! Bara försök tänka det!
Det är något att vara glad för: att endast 410 barn dog. Sån skit är det man har att vara glad för idag.
Mer om terrorister: Den israeliska armén använde vit fosfor, ett ämne som brinner till och med i betong och påminner om napalm. Begagnande av vit fosfor är förbjudet. Det är människoplågeri.
Brott har begåtts mot såväl krigslagar som folkrätt – varför kallas bara den ena sidan för terrorister?
Låt oss nu hoppas på vapenvilan. Vem ska bekosta återuppbyggnaden? EU är redo att ställa upp, men Israel borde sannerligen bidra till reparationen av det som de har raserat. Tvärtom - man kan fråga sig, återuppbyggnad med vad?
Än idag håller Israel blockaden. Gaza är förstört, men nytt byggnadsmaterial kommer inte in. Inte heller medicin. Palestinierna fortsätter att dö.
Det verkar inte alltför långsökt att påstå att den israeliska regeringens mål är att slå sönder själva förutsättningen för en palestinsk stat.
Av obekant anledning samarbetar den svenska militären med Israel, och EU har mycket förmånliga handelsavtal med staten. I en situation när endast ekonomiska sanktioner ser ut att vara lösningen finns ingen vilja att använda handeln som vapen.
Då är det enda vi kan ta till en konsumentbojkott. Dess verkan är liten ekonomiskt sett, men kan ha viss moralisk påverkan.
I vår lilla stad har Vänsterpartiet föreslagit att varje fullmäktigeledamot ska skänka 500 kronor av sitt arvode till en ambulans i Gaza. Det kan bli ett intressant test på om solidariteten har en ideologisk gräns.
Sifferuppgifterna kommer från Hans Linde som mestadels har dem från israeliska källor, eftersom utländsk press inte kommit in i Gaza
Men det är väl lugnt nu?
Nja, det är en bräcklig vapenvila. Och efter fyraveckorskriget är 21 hälsokliniker i Gaza jämnade med marken, och 400 personer har fått sitt dricksvatten förstört. Offensiven slutade i 1315 döda palestinier, och 13 döda israeler. (Mitt tidigare räkneexempel hundra mot ett räckte inte. Israelisk vedergällning uppgick till 1000 mot ett.)
5500 palestinier är skadade, varav 70% är civila.
410 av de dödade är barn. Minns att Gaza är stort som Orust eller Haninge, bebott av 1.5 miljoner människor varav hälften är barn. Hur kunde någon få för sig att terroristerna håller fram barnen som sköldar – när de är överallt! Det är deras kvarter, deras skolor och gårdar. Tänk dig 750000 barn i Haninge, en kommun med 74000 invånare! Bara försök tänka det!
Det är något att vara glad för: att endast 410 barn dog. Sån skit är det man har att vara glad för idag.
Mer om terrorister: Den israeliska armén använde vit fosfor, ett ämne som brinner till och med i betong och påminner om napalm. Begagnande av vit fosfor är förbjudet. Det är människoplågeri.
Brott har begåtts mot såväl krigslagar som folkrätt – varför kallas bara den ena sidan för terrorister?
Låt oss nu hoppas på vapenvilan. Vem ska bekosta återuppbyggnaden? EU är redo att ställa upp, men Israel borde sannerligen bidra till reparationen av det som de har raserat. Tvärtom - man kan fråga sig, återuppbyggnad med vad?
Än idag håller Israel blockaden. Gaza är förstört, men nytt byggnadsmaterial kommer inte in. Inte heller medicin. Palestinierna fortsätter att dö.
Det verkar inte alltför långsökt att påstå att den israeliska regeringens mål är att slå sönder själva förutsättningen för en palestinsk stat.
Av obekant anledning samarbetar den svenska militären med Israel, och EU har mycket förmånliga handelsavtal med staten. I en situation när endast ekonomiska sanktioner ser ut att vara lösningen finns ingen vilja att använda handeln som vapen.
Då är det enda vi kan ta till en konsumentbojkott. Dess verkan är liten ekonomiskt sett, men kan ha viss moralisk påverkan.
I vår lilla stad har Vänsterpartiet föreslagit att varje fullmäktigeledamot ska skänka 500 kronor av sitt arvode till en ambulans i Gaza. Det kan bli ett intressant test på om solidariteten har en ideologisk gräns.
Sifferuppgifterna kommer från Hans Linde som mestadels har dem från israeliska källor, eftersom utländsk press inte kommit in i Gaza
torsdag, januari 22, 2009
Etnisk rensning

Här är Hans Linde, vänsterns talesperson i utrikesfrågor. Tillsammans med en teckentolk berättar han om läget i Palestina. Detta är en del av det vi fick veta…
När palestinierna röstade fram det konservativt islamistiska Hamas i allmänna val, val som enligt moderate valövervakaren Bildt gick helt regelmässigt till, då frös biståndet inne. Plus alla andra ekonomiska transaktioner. Folk hade ”röstat fel”, så omvärlden tog sig friheten att underkänna deras rösträtt.
När palestinierna röstade fram det konservativt islamistiska Hamas i allmänna val, val som enligt moderate valövervakaren Bildt gick helt regelmässigt till, då frös biståndet inne. Plus alla andra ekonomiska transaktioner. Folk hade ”röstat fel”, så omvärlden tog sig friheten att underkänna deras rösträtt.
Det israeliska ”demokratiska” systemet är däremot väl så likt apartheid. Den ena folkgruppen gynnas systematiskt på bekostnad av den andra, även vad gäller formella rättigheter. Eftersom palestinierna har annorlunda id-kort och bilskyltar syns det ganska snart vem som är vem, även om det inte går att avgöra via utseendet.
Människor trakasseras dagligen: när palestinska barn ska gå till skolan via vägspärrarna kollas deras skolväskor och ryggsäckar av tungt beväpnad israelisk milis, och när palestinska bilar ska passera korsningen är lysena ställda så att vägen från det israeliska området har grönt ljus längre tid och köer bildas på den palestinska sidan.
Om du tycker bilkörning är småsaker kan vi ta något essentiellt istället: En genomsnittlig israel gör av med 220l vatten när en genomsnittlig palestinier får 60l till ett högre pris. Den höga israeliska levnadsstandarden med sprinklade gräsmattor och simbassänger skulle helt enkelt inte hålla om alla fick lika mycket vatten.
Den beryktade muren i Västbanken , den som byggdes i ”försvarssyfte”, går rakt över enskildas ägor, så att den som bor på ena sidan inte kan bruka sin jord på andra sidan. När som helst kan den israeliska armén gå in och kapa olivträden över en hel odling, och olivodling är palestiniernas främsta gröda.
De bosättningar som vi kanske föreställt oss som nyodlingar är ofta enbart en provokation. En fanatisk bosättare kan till och med tälta på palestinska åkrar tills någon bonde tröttnar och slänger iväg en sten. Då kommer armén och förbjuder palestinier att beträda sin egen mark, för att ”skydda liv” förstås. Detta fungerar även på stadsgator, exempelvis i Hebron där envisa israeler tar över kvarter efter kvarter med samma metod. Kvar blir en stängd palestinsk butik med den missbrukade davidsstjärnan på jalusin. När hela gatan är stängd och förbjuden att beträda för palestinier, kan de inte ens forsla sina döda ur husen utan måste släpa dem över taken.
Den beryktade muren i Västbanken , den som byggdes i ”försvarssyfte”, går rakt över enskildas ägor, så att den som bor på ena sidan inte kan bruka sin jord på andra sidan. När som helst kan den israeliska armén gå in och kapa olivträden över en hel odling, och olivodling är palestiniernas främsta gröda.
De bosättningar som vi kanske föreställt oss som nyodlingar är ofta enbart en provokation. En fanatisk bosättare kan till och med tälta på palestinska åkrar tills någon bonde tröttnar och slänger iväg en sten. Då kommer armén och förbjuder palestinier att beträda sin egen mark, för att ”skydda liv” förstås. Detta fungerar även på stadsgator, exempelvis i Hebron där envisa israeler tar över kvarter efter kvarter med samma metod. Kvar blir en stängd palestinsk butik med den missbrukade davidsstjärnan på jalusin. När hela gatan är stängd och förbjuden att beträda för palestinier, kan de inte ens forsla sina döda ur husen utan måste släpa dem över taken.
Förnedring och förödmjukelse är klassiska rasistiska metoder. Och de palestinier som blir fråntagna sin försörjning – olivlunden eller butiken – måste förr eller senare utvandra.
Spökbyar blir kvar, byar där fler israeler kan bosätta sig eftersom ”husen står tomma” som jag hört dem kalla det.
Vi andra kallar det etnisk rensning.
Vi andra kallar det etnisk rensning.
forts följer
Etiketter:
Israel,
mänskliga rättigheter,
Palestina
onsdag, januari 21, 2009
Borgerliga barnhatare
Regeringen verkar för att varje människa som kommer till Sverige ska arbeta och försörja sig själv. Regeringen har ett förslag på gång som innebär att varje inflyttad person ska kunna försörja sin familj och kunna erbjuda lämpligt boende – för att alls få leva ihop med dem.
Tänk dig ett svarthårigt litet barn som inte kan koncentrera sig och knappast lär sig någon svenska fastän hon eller han sitter av viss tid i skolan, och springer av sig resten. Vet du vad det barnet svarar när hon ska försöka förklara varför hon inte arbetar?
Han eller hon tänker på sin familj. Pappa som är i landet där de skjuter folk. Eller mamma som stannade kvar för att ta hand om mormor, men nu är mormor död och mamma kanske ska komma hit. Eller kanske inte. Bröder och systrar som barnet såg för sista gången på gatan, under razzian, under demonstrationen när de sköt, under stenkastningen. Ja de tänker på mormor också, om hon ännu inte har dött.
Ett barn behöver föräldrar, och föräldrar som saknar sina barn och vuxna syskon eller är oroliga över sina gamlingar presterar inte heller maximalt, vare sig på anställningsintervjun eller jobbsökarkursen eller det livsviktiga jobbet där de för första gången ska testa sina nyvunna språkkunskaper.
Gör det själv. Flytta utomlands, ta emot nyheten om att din syster sitter i fängelse, kamma dig och visa framföttterna på arbetsmarknaden!
Några gånger under min kringliga karriär har jag sett barn som fått en nystart, gjort små storverk på kort tid, börjat tala svenska och delta i aktiviteter så det lyser om dem. Vad har hänt? Pappa, mamma eller syskonen har kommit till Sverige. De bor tillsammans igen.
Det är sådant som frigör hjärnceller.
Trygghet är kreativt!
Regeringens politik är mot Barnkonventionen och mot Europakonventionens rätt till familjeåterförening. Regeringens politik är mot skola, kunskap och chansen till egen försörjning. Regeringens politik är mot människor.
Politik och poesi återkommer i ärendet.
Tänk dig ett svarthårigt litet barn som inte kan koncentrera sig och knappast lär sig någon svenska fastän hon eller han sitter av viss tid i skolan, och springer av sig resten. Vet du vad det barnet svarar när hon ska försöka förklara varför hon inte arbetar?
Han eller hon tänker på sin familj. Pappa som är i landet där de skjuter folk. Eller mamma som stannade kvar för att ta hand om mormor, men nu är mormor död och mamma kanske ska komma hit. Eller kanske inte. Bröder och systrar som barnet såg för sista gången på gatan, under razzian, under demonstrationen när de sköt, under stenkastningen. Ja de tänker på mormor också, om hon ännu inte har dött.
Ett barn behöver föräldrar, och föräldrar som saknar sina barn och vuxna syskon eller är oroliga över sina gamlingar presterar inte heller maximalt, vare sig på anställningsintervjun eller jobbsökarkursen eller det livsviktiga jobbet där de för första gången ska testa sina nyvunna språkkunskaper.
Gör det själv. Flytta utomlands, ta emot nyheten om att din syster sitter i fängelse, kamma dig och visa framföttterna på arbetsmarknaden!
Några gånger under min kringliga karriär har jag sett barn som fått en nystart, gjort små storverk på kort tid, börjat tala svenska och delta i aktiviteter så det lyser om dem. Vad har hänt? Pappa, mamma eller syskonen har kommit till Sverige. De bor tillsammans igen.
Det är sådant som frigör hjärnceller.
Trygghet är kreativt!
Regeringens politik är mot Barnkonventionen och mot Europakonventionens rätt till familjeåterförening. Regeringens politik är mot skola, kunskap och chansen till egen försörjning. Regeringens politik är mot människor.
Politik och poesi återkommer i ärendet.
Etiketter:
flyktingar,
mänskliga rättigheter,
regeringen
tisdag, januari 20, 2009
Tror du på Folkpartiet?
Folkpartiet mest EU-vänliga parti! Det konstaterar de själva inför parlamentsvalet i juni. Jag har inte forskat närmare på vem eller var i den blågulbruna röran vi finner de mest fanatiska anhängarna av grundlagsfäst kapitalism, fästningsmurar mot världen och avlägsnandeprocedurer av oönskade, så detär möjligt att de har rätt. I just det.
På Fp:s hemsida finner vi den tungt sakrala rubriken ”Vi tror på Europa!” Minister Malmström tillfrågas om varför man är så förtvivlat ensidiga, förlåt EU-vänliga, och svarar då:
”Det ligger nog i de folkpartistiska generna att se nödvändigheten av internationellt samarbete.”
Först tro. Sen gener. Var ska det sluta?
Fakta och ställningstaganden är annars rätt bra utgångspunkter för politik, men Malmström gör tvärtom: först känslobetingad tro, sen fri uppfinning av några gener. Allt detta för att landa i självklarheten internationellt samarbete. Usch.
Om det finns någon rationell realpolitiker kvar inom Fp får de gärna komma ut och sakligt upplysa om på vilka sätt de ser att storföretagen tjänar på unionens handelsregler, eller på vilka grunder de finner odemokratiska överstatliga beslut vara mer verksamma än demokratisk parlamentarism.
I den mån jag fortfarande tror på något, så tror jag att det kanske finns sådana politiker. Men att de av någon orsak valt att proklamera en trossats istället.
Sen kanske Fp som ett av småpartierna behöver inavel för sin överlevnad och har lagt upp en genbank den vägen.
På Fp:s hemsida finner vi den tungt sakrala rubriken ”Vi tror på Europa!” Minister Malmström tillfrågas om varför man är så förtvivlat ensidiga, förlåt EU-vänliga, och svarar då:
”Det ligger nog i de folkpartistiska generna att se nödvändigheten av internationellt samarbete.”
Först tro. Sen gener. Var ska det sluta?
Fakta och ställningstaganden är annars rätt bra utgångspunkter för politik, men Malmström gör tvärtom: först känslobetingad tro, sen fri uppfinning av några gener. Allt detta för att landa i självklarheten internationellt samarbete. Usch.
Om det finns någon rationell realpolitiker kvar inom Fp får de gärna komma ut och sakligt upplysa om på vilka sätt de ser att storföretagen tjänar på unionens handelsregler, eller på vilka grunder de finner odemokratiska överstatliga beslut vara mer verksamma än demokratisk parlamentarism.
I den mån jag fortfarande tror på något, så tror jag att det kanske finns sådana politiker. Men att de av någon orsak valt att proklamera en trossats istället.
Sen kanske Fp som ett av småpartierna behöver inavel för sin överlevnad och har lagt upp en genbank den vägen.
måndag, januari 19, 2009
Stäng Guantanamo
På tiden att killen får komma igång nu. Han som hela världen väntar på, Obama alltså. Om han inte riktigt vet var han ska börja när världens-frälsare-springsteen-yran har lagt sig har vänsterpartisten Kalle Larsson ett tips.
Stäng Guantanamo!
250 människor sitter fängslade där utan rättvis rättegång. I usa:nsk media cirkulerar förväntningar att den nye presidenten ska stänga lägret. Men omkring 60 av de fångar som förklarats oskyldiga kan inte utan vidare återvända till hemländerna. Där riskerar de allvarlig förföljelse. Det problemet måste lösas om eller när lägret stängs. USA måste ta sitt ansvar att ta emot fångarna och återupprätta deras värdighet.
Svårigheten för de oskyldigt fängslade att återvända får inte bli ett skäl till att hålla Guantanamo igång. Kalle Larsson påpekar att flera länder i Europa gör sig beredda att ta emot före detta fångar, vilket även Sverige kan göra inom ramen för flyktingkvoten.
Vänsterpartiet har flera gånger lyft frågan i riksdagen.
Obama vore märklig draghjälp, men gärna för mig.
Bara morgonen efter hittar jag ett initiativ av två sundbybergare. Adil Hakimjan, uigur och Guantanamofånge, är välkommen till Sverige där han har en syster. Mer läsning här - hans liv är oerhört spännande.
Stäng Guantanamo!
250 människor sitter fängslade där utan rättvis rättegång. I usa:nsk media cirkulerar förväntningar att den nye presidenten ska stänga lägret. Men omkring 60 av de fångar som förklarats oskyldiga kan inte utan vidare återvända till hemländerna. Där riskerar de allvarlig förföljelse. Det problemet måste lösas om eller när lägret stängs. USA måste ta sitt ansvar att ta emot fångarna och återupprätta deras värdighet.
Svårigheten för de oskyldigt fängslade att återvända får inte bli ett skäl till att hålla Guantanamo igång. Kalle Larsson påpekar att flera länder i Europa gör sig beredda att ta emot före detta fångar, vilket även Sverige kan göra inom ramen för flyktingkvoten.
Vänsterpartiet har flera gånger lyft frågan i riksdagen.
Obama vore märklig draghjälp, men gärna för mig.
Bara morgonen efter hittar jag ett initiativ av två sundbybergare. Adil Hakimjan, uigur och Guantanamofånge, är välkommen till Sverige där han har en syster. Mer läsning här - hans liv är oerhört spännande.
söndag, januari 18, 2009
Bush, brottslingen
GW Bush borde ställas inför rätta! I en skrämmande understreckare beskriver filosofen Molander hur Bush-regimen satt demokratiska fri- och rättigheter ur spel och undergrävt superstatens egen lagstiftning. Detta har han gjort genom att tillåta ständiga undantag från allt vad folkrätt heter när det gäller personer som av en eller annan orsak misstänks vara terrorister eller ha med sådana att göra.
Förenta Staterna har sin egen definition av tortyr*. De omtolkar eller åsidosätter Genève-konventionen som det passar dem, och visar likgiltighet eller rent trots inför Internationella brottmålsdomstolen i Haag. Bush har lovat att ingen usa:nsk myndighetsperson ska kunna åtalas där, utan att presidenten tar till alla medel för att befria densamme.
Hur var allt detta möjligt? En vald regering som steg för steg underminerar demokratin. En delförklaring som jag tror är viktig i Bushs fall är hans naiva omnipotensföreställningar.
Den som tror sig vara Guds utsände har rätt även närhan gör fel.
Eftersom jag är USA-hatare från början gör mina ord kanske inget större intryck. Jag har sett några kommentarer till artikeln som gick ut på att det bara är mesiga akademiker som småaktigt försöker komma åt den starkaste.
Därför väljer jag att citera ett förträffligt inlägg på en högerbloggen Motpol. Nyliberalen Engnell ropar, liksom jag fastän från andra hållet, efter demokratiska liberaler. ”Det som är mest alarmerande med Bushs tid vid makten är alltså att USA så systematiskt har valt att frångå rättsstatens principer. - - - USA har således begått förbrytelser som vi normalt skulle kräva att ansvariga ledare åtalades för.”
* För att det ska kallas tortyr måste den utföras av en sadist, ge livshotande skador och äga rum utanför Förenta Staterna
Förenta Staterna har sin egen definition av tortyr*. De omtolkar eller åsidosätter Genève-konventionen som det passar dem, och visar likgiltighet eller rent trots inför Internationella brottmålsdomstolen i Haag. Bush har lovat att ingen usa:nsk myndighetsperson ska kunna åtalas där, utan att presidenten tar till alla medel för att befria densamme.
Hur var allt detta möjligt? En vald regering som steg för steg underminerar demokratin. En delförklaring som jag tror är viktig i Bushs fall är hans naiva omnipotensföreställningar.
Den som tror sig vara Guds utsände har rätt även närhan gör fel.
Eftersom jag är USA-hatare från början gör mina ord kanske inget större intryck. Jag har sett några kommentarer till artikeln som gick ut på att det bara är mesiga akademiker som småaktigt försöker komma åt den starkaste.
Därför väljer jag att citera ett förträffligt inlägg på en högerbloggen Motpol. Nyliberalen Engnell ropar, liksom jag fastän från andra hållet, efter demokratiska liberaler. ”Det som är mest alarmerande med Bushs tid vid makten är alltså att USA så systematiskt har valt att frångå rättsstatens principer. - - - USA har således begått förbrytelser som vi normalt skulle kräva att ansvariga ledare åtalades för.”
* För att det ska kallas tortyr måste den utföras av en sadist, ge livshotande skador och äga rum utanför Förenta Staterna
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


