Visar inlägg med etikett Malmö. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Malmö. Visa alla inlägg
onsdag, oktober 31, 2012
Storstad III, blick för Malmö
Malmö, den roligaste av svenska storstäder. Några korsvirkeskvarter är kvar från den danska tiden
medan kvarteren på Väster inte ser ut som någonting annat
Från övre våningen ser man havet, om man står på ett bord!
Mitt favorithotell påminner om ett Dakota i miniatyr
När Malmö går in för arkitektur, gör de det med stil!
Politik och poesi återkommer till denna intima men vassa metropol.
söndag, oktober 31, 2010
Långt ifrån Sorgenfri
Hörde ett radioinslag från Malmö där folk tillfrågades om de är rädda nu när det går en seriemördare lös. Nä, sa de, det är som vanligt.
Nog för att Malmö är en tuff stad, men riktigt så långt trodde jag inte det hade gått.
Jag är rädd, fastän jag är svensk och långt ifrån Fosie Hyllie Oxie, Kirseberg och Augustenborg och allt vad stadsdelarna heter. I synnerhet mycket långt ifrån Sorgenfri...
Jag fruktar inte att bli skjuten, utan är rädd för vårt samhälle och det som sker i det, i synnerhet det som åsamkats det.
Mustafa Can skriver klokt om det som skrämmer mest – skrapet på civilsationens fernissa, den långsamma tillvänjningen till föraktet när människor mister måttstocken för moraliska värden.
Lena Sundströms bok Världens lyckligaste folk är visserligen snudd på outärdligt pladdrigt skriven, men skildrar i sina bästa stycken denna gradvisa brutalisering. Den danska islamofobin har förändrat först den offentliga debatten, sedan lagstiftningen, sedan vardagen. ”Planterat, skavt, ristat” med Cans liknelse.
Det är ingen som tror att miljontals tyskar röstade på A. Hitler därför att han ville svälta ut och gasa ihjäl miljontals judar, romer, homosexuella, förståndshandikappade, kommunister och Jehovas vittnen. Kanske visste han det inte ens själv. Ändå var det folkmord som blev resultatet – den lösning som framstod som slutgiltig när hatet legaliserats och våldet gradvis accepterats.
Vi vet inte ens om morden i Malmö faller under rubriceringen hatbrott. Men att så många av oss så snabbt drog den slutsatsen säger också någonting om att samhället har brutaliserats i en viss, alldeles bestämd riktning.
Nog för att Malmö är en tuff stad, men riktigt så långt trodde jag inte det hade gått.
Jag är rädd, fastän jag är svensk och långt ifrån Fosie Hyllie Oxie, Kirseberg och Augustenborg och allt vad stadsdelarna heter. I synnerhet mycket långt ifrån Sorgenfri...
Jag fruktar inte att bli skjuten, utan är rädd för vårt samhälle och det som sker i det, i synnerhet det som åsamkats det.
Mustafa Can skriver klokt om det som skrämmer mest – skrapet på civilsationens fernissa, den långsamma tillvänjningen till föraktet när människor mister måttstocken för moraliska värden.
Lena Sundströms bok Världens lyckligaste folk är visserligen snudd på outärdligt pladdrigt skriven, men skildrar i sina bästa stycken denna gradvisa brutalisering. Den danska islamofobin har förändrat först den offentliga debatten, sedan lagstiftningen, sedan vardagen. ”Planterat, skavt, ristat” med Cans liknelse.
Det är ingen som tror att miljontals tyskar röstade på A. Hitler därför att han ville svälta ut och gasa ihjäl miljontals judar, romer, homosexuella, förståndshandikappade, kommunister och Jehovas vittnen. Kanske visste han det inte ens själv. Ändå var det folkmord som blev resultatet – den lösning som framstod som slutgiltig när hatet legaliserats och våldet gradvis accepterats.
Vi vet inte ens om morden i Malmö faller under rubriceringen hatbrott. Men att så många av oss så snabbt drog den slutsatsen säger också någonting om att samhället har brutaliserats i en viss, alldeles bestämd riktning.
söndag, mars 29, 2009
Malmö mitt i världen
Malmömoderaten Roslund väckte uppmärksamhet med sina aparta värderingar i veckan. Nu har jag lyssnat på stunden för enkla frågor i Malmö fullmäktige och fått höra honom i full aktion.
Kommunalrådet Reepalu (S) var oerhört tydlig: Människors värderingar är en privatsak, och begäret att kontrollera värderingar och synsätt urartar i rena stalinismen. Det är människors handlingar som ska granskas, och om nu personalen inom socialtjänsten har begått fel måste det givetvis utredas.
Roslund låtsades som om han inte hört utan tog om från början: Vi påverkas alla aav mångkulturen, det gör myndighetsutövarna också, det leder till att de blir mer toleranta, det blir en ”glidning” tills de börjar ge efter för påtryckningar och sviker skattebetalarna.
- Detta är en allvarlig anklagelse som måste lagföras, svarade Reepalu, och bad Roslund exemplifiera vilka oegentligheter han känner till men tiger om.
Roslund kom istället med det obetalbara argumentet: Taxichaufförerna vet minsann hur stämningen är, lyssna på dem!
(Häpp! Skrota byråkratin, pensionera utredarna, stöd småföretagarna, åk taxi och lär!)
Förnumstigt nickande, med myndigt vevande handflata, bedyrade Roslund att ”alla märker hur det är men förnekar det, och här står Reepalu och säger att allting är så bra”.
Närmast uppgiven sa Reepalu: - Nej, jag sa att felaktigheter ska lagföras!
Roslund var också bekymrad över mediebilden av Malmö, syftande på Sydsvenskans exempelsamling från usa:nska media. Röda Malmö har argumenterat emot den.
En helt annan fullmäktigefråga kom från en folkpartist som vill att skolor och fritidsgårdar ska få rätt att förbjuda barn att tala andra modersmål än svenska, för att garantera att de inte kränker varandra!
Sådana språkförbud bidrar absolut inte till en bättre bild av Malmö. Och har faktiskt inte använts i vårt land sedan den rikssvenska fascistregimen i Tornedalen föll.
Kommunalrådet Reepalu (S) var oerhört tydlig: Människors värderingar är en privatsak, och begäret att kontrollera värderingar och synsätt urartar i rena stalinismen. Det är människors handlingar som ska granskas, och om nu personalen inom socialtjänsten har begått fel måste det givetvis utredas.
Roslund låtsades som om han inte hört utan tog om från början: Vi påverkas alla aav mångkulturen, det gör myndighetsutövarna också, det leder till att de blir mer toleranta, det blir en ”glidning” tills de börjar ge efter för påtryckningar och sviker skattebetalarna.
- Detta är en allvarlig anklagelse som måste lagföras, svarade Reepalu, och bad Roslund exemplifiera vilka oegentligheter han känner till men tiger om.
Roslund kom istället med det obetalbara argumentet: Taxichaufförerna vet minsann hur stämningen är, lyssna på dem!
(Häpp! Skrota byråkratin, pensionera utredarna, stöd småföretagarna, åk taxi och lär!)
Förnumstigt nickande, med myndigt vevande handflata, bedyrade Roslund att ”alla märker hur det är men förnekar det, och här står Reepalu och säger att allting är så bra”.
Närmast uppgiven sa Reepalu: - Nej, jag sa att felaktigheter ska lagföras!
Roslund var också bekymrad över mediebilden av Malmö, syftande på Sydsvenskans exempelsamling från usa:nska media. Röda Malmö har argumenterat emot den.
En helt annan fullmäktigefråga kom från en folkpartist som vill att skolor och fritidsgårdar ska få rätt att förbjuda barn att tala andra modersmål än svenska, för att garantera att de inte kränker varandra!
Sådana språkförbud bidrar absolut inte till en bättre bild av Malmö. Och har faktiskt inte använts i vårt land sedan den rikssvenska fascistregimen i Tornedalen föll.
tisdag, september 23, 2008
tisdag, juli 03, 2007
Malmö-Stockholm, ett-noll
Min första reaktion inför planen på ett badhusbygge i Riddarfjärden var – äntligen! Vatten är till för att badas i, helst året om.
Men Stockholm är inte Malmö och Riddarfjärden är inte Ribersborg. Detta blir inte en samlingsplats över generationerna med utsikt mot världen, Stockholm funkar bara inte så. Det blir ett dyrt skrytbygge som ytterligare krymper vyerna och låser våra redan låsta vatten.
Att det inte är Riban utan snarare snurrande torson som stockholmspamparna avundas framgår av ett inlägg i dagens SvD. Tre centerpartister rör ihop skyskrapor, framtidstro, affärssinne och mindervärdeskomplex under närmast erotiskt gläfs.
Vad vår stad behöver är, menar de, spektakulära byggnader.
Om att bada - inte ett ord.
Namninsamling mot badhusbygget finns på www.namninsamling.com/badring
Men Stockholm är inte Malmö och Riddarfjärden är inte Ribersborg. Detta blir inte en samlingsplats över generationerna med utsikt mot världen, Stockholm funkar bara inte så. Det blir ett dyrt skrytbygge som ytterligare krymper vyerna och låser våra redan låsta vatten.
Att det inte är Riban utan snarare snurrande torson som stockholmspamparna avundas framgår av ett inlägg i dagens SvD. Tre centerpartister rör ihop skyskrapor, framtidstro, affärssinne och mindervärdeskomplex under närmast erotiskt gläfs.
Vad vår stad behöver är, menar de, spektakulära byggnader.
Om att bada - inte ett ord.
Namninsamling mot badhusbygget finns på www.namninsamling.com/badring
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)