Sandemose och Alice i Underlandet

Visst lät det som ett skämt? Fyra moderater som lyckats bli invalda i riksdagen ägnar sin tid där åt en motion om förbud mot Jantelagen.

Sandemoses obehagliga beskrivning av en inskränkt och steril miljö har idag blivit en stereotyp som folk slänger ur sig hur som helst. Så fort du får kritik kan du alltid skrika att du hatar jante och alla förstår att du anser dig orättvist behandlad. Men Jantelagen som Sandemose formulerade är något mycket värre då den syftar till systematisk utfrysning. Detta är något som är förbjudet redan idag, i den mån vi visar att mobbning och trakasserier är oacceptabelt.

Men de här moderattomtarna gapar efter mycket mer. De gör utfall mot brukssamhällen och bruksmentalitet och jämställer dem med totalitärt styre - utan att i någondera fallet lyckas se den verkliga faran i sådana samhällen. ”Bruksledningen hade alltså inflytande över de anställdas hela livssituation. Detta kunde leda till förväntningar på förmåner och en allmän passivitet från medarbetarnas sida” skriver moderaterna, och jag önskar verkligen att dethär vore ett skämt.
De talar om makten att hålla en människa i totalt beroende och saknar all insikt i att denna djupt ovärdiga livsform satt i kapitalets själva hjärta.

Kapitalet av idag går in för att disciplinera och indoktrinera individerna. Är vi passiva och inlärt hjälplösa så som de påstår, då ska staten lagstifta mot vårt beteende och skola oss i Gnosjöanda. De fyra moderaterna skriver:
”Det negativa innehållet i jantelagen ska med stöd i diskrimineringslagen uttryckligen kunna motverkas så att människor inte i ord eller handling av annan människa styrs bort från att försöka förverkliga sina önskemål och drömmar när dessa har en för individen och samhället positiv utvecklingsinriktning.”

Plötsligt hör jag drottningen i Alice i Underlandet.
Världen är komplett vansinnig och kärringen skriker ”huvudet av!” för minsta lilla.
När du inte anställer Pelle eller beviljar banklån till Pella, då kan de inte förverkliga sina drömmar.
Huvudet av!

Mer om tomtarna på Alliansfritt Sverige

Ingen skam, dubbel moral

Men har mänskan ingen skam i kroppen? Detta gamla uttryck kommer för mig när jag läser att den moderat som förtalat Mona Sahlin via mejl tycker att det ”mest är en kul grej”.
Föralldel. Det finns fler kul grejer som är åtalbara.

Men de två borgerliga bloggar jag läst envisas med att skuldbelägga offret - de menar att om man är slarvig som Sahlin har man inget att beklaga sig över. Upprörda socialdemokrater är i deras ögon enbart pinsamma och löjeväckande.

Mer pinsamt borde det vara när deras meningsfränder bär sig illa åt. Ty brevhistorian är framförallt pinsam. Oavsett partifärg känner jag skam när människor som valts för att inneha ett förtroende beter sig inskränkt och illvilligt.
Inom politiken måste vi ha en gemensam överenskommelse om att alla medel inte är tillåtna. Just denna incident behöver inte alls vara ett element i Alliansens kampanjstrategi, men den skulle kunna vara det. Etzler i Flamman gör en effektivt otäck analys av systematiken i anklagelserna mot Sahlin.

Om det inte är strategi, vilket jag hoppas, är det ett fint litet exempel på den kuriösa borgerliga dubbelmoral som säger att umgängesregler bara omfattar de andra.

Var är apartheidkramarna idag?

Ett gäng ängsligt riksdagskandiderande borgare har av någon underlig anledning fått en kolumn skrämselpropaganda publicerad i Aftonbladet. Rena kosacktongångarna.
En rödgrön röst kan göra Ohly till minister och vi får det som i Korea... Extremister av alla slag ska hållas utanför... Tidigare S-ledare var minsann noga med att hålla rent vänsterut...

Ja, det sista stämmer. Tidigare S-ledare har med alla medel bekämpat sin mindre och radikalare konkurrent inom arbetarrörelsen. Avhysning från arbetsplatser, spioneri, svarta listor, kuppartade fackföreningsval och under kriget till och med internering var metoder som dåvarande Socialdemokrater inte drog sig för. Hade de riktat samma kraft åt kampen mot kapitalismen skulle mycket idag ha varit vunnet för de arbetare de sa sig företräda på detta stalinistiska vis.
Men detdär är historia nu. Trots kvardröjande skepsis har vi förlåtit dem. Samarbetet är nödvändigt, för folkflertalets skull.

Det finns annat i historien som tvärtom borde luftas och vädras. Högerns motstånd mot varje demokratisk reform. Det nazistiska stråket inom borgarklassen. De konservativas inbitna försvar av mord och terror om dessa stöder den privata äganderätten - så som apartheid-systemet, bombmattorna över Vietnam och Pinochets blodiga kupp i Chile.
Glöm inte heller att kapitalisterna hade regeringens tillstånd att fortsätta sina lukrativa affärer med nazi-Tyskland, trots att detta förlängde det andra världskriget och drog ut på dess ofattbara lidanden.

Alla har begått politiska misstag. Frågan är vilka som vill reda ut dem, ta lärdom och gå vidare.
Jag lånar en kommentar från en läsare av Alliansfritt Sverige:
”V stödde diktaturer igår mot bättre vetande.
M stödjer diktaturer idag mot bättre vetande.”

Sluta spela oskyldiga! Försök att lära.

Även HBT-sossen har synpunkter, och en mer utförlig analys finns hos Homopoliticus

Lite internationellt

Internationell utblick på tilltalsord hittar du i Språkspalten. Men skribenten har uppfattningen att det nya niandet i serviceyrken är en myt. Då lever jag i en myt då, för jag har hunnit bli råless på niandet från butiksbiträden som vill vara lite fiiina och tror att ett föråldrat språkbruk är en statusmarkör.

Fler internationella språkvårdare är nymoderaterna som motionerat i riksdagen om att svenska språket behöver ett internationell term för miljard - och den engelska termen finner de mer internationell än den tyska... bevare oss väl.

Läs istället Ida om internationell feminism!

Malmö mitt i världen

Malmömoderaten Roslund väckte uppmärksamhet med sina aparta värderingar i veckan. Nu har jag lyssnat på stunden för enkla frågor i Malmö fullmäktige och fått höra honom i full aktion.

Kommunalrådet Reepalu (S) var oerhört tydlig: Människors värderingar är en privatsak, och begäret att kontrollera värderingar och synsätt urartar i rena stalinismen. Det är människors handlingar som ska granskas, och om nu personalen inom socialtjänsten har begått fel måste det givetvis utredas.
Roslund låtsades som om han inte hört utan tog om från början: Vi påverkas alla aav mångkulturen, det gör myndighetsutövarna också, det leder till att de blir mer toleranta, det blir en ”glidning” tills de börjar ge efter för påtryckningar och sviker skattebetalarna.
- Detta är en allvarlig anklagelse som måste lagföras, svarade Reepalu, och bad Roslund exemplifiera vilka oegentligheter han känner till men tiger om.
Roslund kom istället med det obetalbara argumentet: Taxichaufförerna vet minsann hur stämningen är, lyssna på dem!
(Häpp! Skrota byråkratin, pensionera utredarna, stöd småföretagarna, åk taxi och lär!)
Förnumstigt nickande, med myndigt vevande handflata, bedyrade Roslund att ”alla märker hur det är men förnekar det, och här står Reepalu och säger att allting är så bra”.
Närmast uppgiven sa Reepalu: - Nej, jag sa att felaktigheter ska lagföras!

Roslund var också bekymrad över mediebilden av Malmö, syftande på Sydsvenskans exempelsamling från usa:nska media. Röda Malmö har argumenterat emot den.

En helt annan fullmäktigefråga kom från en folkpartist som vill att skolor och fritidsgårdar ska få rätt att förbjuda barn att tala andra modersmål än svenska, för att garantera att de inte kränker varandra!
Sådana språkförbud bidrar absolut inte till en bättre bild av Malmö. Och har faktiskt inte använts i vårt land sedan den rikssvenska fascistregimen i Tornedalen föll.

Fascinerad förundran i Sveriges till ytan minsta kommun

Vår lilla stad fick plötsligt nytt politiskt styre. Två moderater hoppade av och har ansökt om medlemskap i SAP. Detta är nog för att rubrikerna ska ropa: Sundbyberg rött igen! – trots att vårt parti, det rödaste av dem alla, inte varit inblandat i denna egendomliga köpslagan.
Det kan bli bra. Kanhända så bra att endast en mindre del av vårt gemensamma bostadsbestånd säljs ut, istället för hela det välskötta kommunala bolaget (vilket borgarna planerade med en retorik på gränsen till illvilja). Ändå förundras man...

1) över det bristande ideologiska intresset. De avhoppade moderaterna verkar ha sett det hela som en managementfråga. De tröttnade på en allians av klantig ignorans. De ville se operationell potens och distinkt ledarprofil. S har sådant, på gott och ont.
Vi har sett det på nära håll. Mycket fungerade bra, men inte blev vi så överväldigade att vi bytte parti för den dubiösa förmånen att bli mera kraftfullt ledda.

2) över det korta minnet. Moderaterna – kanske inte de två avhopparna, men deras gamla parti – anklagade under alla år den röda majoriteten (med eller utan oss) för vanstyre, ineffektivitet och slöseri. Nu väljer två företrädare att engagera sig i ett parti som de under valrörelsen var med om att smutskasta offentligt då SAP påstods ha försnillat allmänna tillgångar.
För ett år sedan frågade jag varför Moderaterna inte polisanmälde kommunalrådet om de misstänkte brottsligt handhavande av skattemedel, istället för att låta trycka det i fyrfärg. Men jag fick aldrig något svar.

Men det så kallade röda styret kan bli bra! Moderaterna gick till val på att ”Sundbyberg är värt en bättre ledning!” Det gläder mig att två av dem så raskt är redo att omsätta detta motto i praktiken.