8 Mars på jobbet

Internationella kvinnodagen. Helgdag i Sierra Leone, tämligen okänd på en normalsvensk arbetsplats. 

     Med lila tulpaner, några citat och en enkel fotoutställning försöker vi förhöja stämningen.

     Endast två personer (män) säger, Men varför finns det inte en mansdag?  - Vilket det gör. Lika många (kvinnor) säger, Vilket bra initiativ! - Vilket det kanske är. 

Arbetskamraterna sitter runt bordet, plockar med citaten, jämför med Kanelbullens dag. 

För längesen, i Rinkeby, var det fest och jippo på Chilenska föreningen. 

     Människor är så olika. 

En av bilderna är kvinnan i Gävle som röstades fram som en lämplig representant för kommunen, en av dem som är med på välkomstskylten vid infarten.

     Både skylten och kvinnan angreps snabbt av misogyna nationalister. Gissa varför? Hon bär hijab.

    

Därför behövs 8 mars, idag och alla dagar. Den var ett bra initiativ redan från start.

Lila tulpaner förändrar inte världen, men det blir lite nya infallsvinklar vid fikat.

Hela lönen, halva makten, och vilka klädesplagg vi behagar. Tack.

Leve 8 mars!

- Vet ni att det är Internationella kvinnodagen imorgon? frågar en av kvinnorna på mötet när vi sitter och pekar på våra skärmkalendrar.
Någon ser helt frågande ut. Er bloggare tänker: säg inget överlägset nu!

som det var i Rinkeby när chilenska föreningen kom och hämtade oss till 8 Mars-fest och gav bort små blombukettrosetter, när somaliska föreningskvinnorna bjöd på sambosa och bankade med käppen för att understryka sina krav, när det var poesiuppläsning på Tjejjouren och textilutställning på Nadja Taikons kvinnoverksamhet…

Nej, jag säger inget överlägset. En annan kvinna skrattar till: 

- Jodå, jag har tonårsdöttrar, jag vet.

Då vaknar de. Kvinnorna runt bordet har döttrar, och döttrarna gör saker.
En ska läsa upp en uppsats om kvinnorörelsen för sin klass.
En ska sjunga med sin kör på ett 8mars-arrangemang.
En ska dela ut blommor på stan.
En ska dansa bollywood för att visa kvinnlig urkraft.                                           
En har tjatat på sin mamma om att komma ihåg sina rättigheter!

"Vet ni att det är Internationella kvinnodagen idag?" I det sällskapet var jag till typen en relik från Grupp8. Där var jag aldrig med, men irritationen och otåligheten i frågan ligger nära de gamla 8ornas. De yngre kvinnorna, de som har tonårsdöttrar, växte kanske upp i en tid när vi trodde vi vunnit. De blev likgiltiga, kvinnodagen roar dem möjligen lite som jippo betraktat.  

Men tonårsdöttrarna är på. De gör olika saker, men de gör.

Feminismen har sannerligen inte gått för långt. Men den går!