Vad vill de politiska partierna med kulturen? I en artikel i SvD belyses den ideologiska skillnaden mellan politiker som kräver kvalitet respektive lönsamhet. Till exempel Fp:s krav på stadfästelse och kanon, och M:s kundperspektiv där marknaden styr. Enkelt uttryckt, konservatism och liberalism. Ifråga om kulturpolitik tycks de båda partierna ha bytt ideologisk ståndpunkt.
Socialdemokraterna avfärdas i artikeln som att de har en instrumentell syn på kultur, något som nog kan vara riktigt. Men de är inte ensamma om det. Frågan om vad vi vill med kulturen ligger mycket nära ”vad är kultur bra till?” - om den alltså inte gör människor vackrare eller rikare.
Nu gör den visserligen det, men det är inte omedelbart mätbart. Därför behandlar Vänsterpartiet kulturen som ett mänskligt behov, och vår valslogan ”världens bästa välfärd” omfattar också kultur - alla människors möjlighet att vara både publik och utförare. Kulturpolitiska krav från vänster är bland annat att det ska vara gratis på muséer, att En bok för alla och kulturtidskrifterna ska överleva med fortsatt stöd, och att alla kommuner ska ha kulturskola och replokaler för musik och teater. Vänsterpartiet verkar också för att få till stånd rimliga villkor för kulturarbetare; att dessa yrken ska visas respekt.
”Utan musik, rörelse, litteratur, teater, bilder kan vi inte leva.” Så står det i inledningen till vårt kulturpolitiska program, där den politik som presenteras gång på gång betonar medborgarnas deltagande i kulturlivet.
Inte konservatismens stadfästa kultur, inte liberalismens lönsamma. En socialistisk kultur är aktiv, den bygger på att skapa och göra lika väl som att njuta och applådera.
Men kvaliteten då? Även om det är trevligt när sexåringarna står i papphattar och sjunger falskt verkar de inte särskilt kultiverade jämförda med Malena Ernman, Marie Lindqvist och Martina Lowden.
De ska inte heller jämföras med. De är på väg, och har roligt under tiden. Alla kan inte bli mästare, men alla behöver kultur på väg till banken, moderskapet eller självmordet. Så tillåt mig att upprepa mig:
Ju bredare basen är, desto högre når toppen
Skribenten i SvD anser att kulturen (och kvalitetskraven) bör vara en valfråga. Ska det bli något av med det får han allt vända sig till sina mediakolleger, vars intresse inte är brinnande.
Men om ditt är det, läs Vänsterpartiets Kulturkompass som också innehåller också mycket om digitala media och upphovsrätt, och finns att hämta här.
Stockholmsvänstern är på med ett inlägg apropå samma tidnings intervju med kulturministern
Visar inlägg med etikett val 2010. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett val 2010. Visa alla inlägg
tisdag, juni 29, 2010
söndag, maj 23, 2010
Storstad och lycklig gata
Om du inte vet vad du ska rösta på, testa SvD:s valkompass. Gör den mig till vänsterpartist kanske den prickar dig också? Men varning för alla småpartier de tagit med i testet! Mitt andra bästa parti skulle vara Fi. Möjligt, rent åsiktsmässigt, men det skulle inte falla mig in att rösta på ett parti som själva spelar oförstående till sitt partis höger-vänster-ideologis . Alla deras förslag är vänster, men deras förmenta neutralitet kan i värsta fall kan leda till att de drar röster från de rödgröna och medverkar till att de borgerliga tar hem majoriteten i en kommun. Röster på småpartier är oftast bortkastade och ibland till och med farliga.
Risken med att spela neutral beskrivs träffande i bloggen Storstad. Socialdemokraterna har gått på myten om Stockholm som höginkomstparadis och försöker rätta sin politik efter det, vilket gör deras position obegriplig. ”Folk tycker inte illa om oss, de är inte rädda för oss, de är likgiltiga” skriver Storstad. Var rakryggade istället och tala om för väljarna varför det finns ett rödgrönt alternativ och vad det betyder för de fattiga.
- - -
Att komma ihåg hårdfakta om skattesatser och tak i socialförsäkringssystemen och för den delen olika gräsarter tycker jag är nästan omöjligt. Däremot sitter gamla schlagertexter från 60-talet inristade i hjärnan. ”Lyckliga gatan” är en av dem. Den som inte går att glömma sedan syrran och jag sjöng den för full hals i baksätet under långa regniga sommarfärder. Nu när Anna-Lena Löfgren är död kan du lyssna på den här. Med viss klistervarning!
Risken med att spela neutral beskrivs träffande i bloggen Storstad. Socialdemokraterna har gått på myten om Stockholm som höginkomstparadis och försöker rätta sin politik efter det, vilket gör deras position obegriplig. ”Folk tycker inte illa om oss, de är inte rädda för oss, de är likgiltiga” skriver Storstad. Var rakryggade istället och tala om för väljarna varför det finns ett rödgrönt alternativ och vad det betyder för de fattiga.
- - -
Att komma ihåg hårdfakta om skattesatser och tak i socialförsäkringssystemen och för den delen olika gräsarter tycker jag är nästan omöjligt. Däremot sitter gamla schlagertexter från 60-talet inristade i hjärnan. ”Lyckliga gatan” är en av dem. Den som inte går att glömma sedan syrran och jag sjöng den för full hals i baksätet under långa regniga sommarfärder. Nu när Anna-Lena Löfgren är död kan du lyssna på den här. Med viss klistervarning!
lördag, maj 08, 2010
Vänsterkongress 4: Integritet!
Välfärd, jämställdhet och integritet var de tre renodlade teman som partistyrelsen ville ha i valpen. Kongressombuden lyckades genomföra flera ändringar: en skärpning av texten om Afghanistan, en mening om införandet av sex timmars arbetsdag, och ett helt nytt stycke om miljö och klimat. Inget ont i det, men det förvånade och oroade mig att flera ombud argumenterade för att få bort integriteten som prioriterat tema. De menade att den inte är så aktuell, eller att det rentav är fråga om trygghet. Det var också några som var inne på att vi aldrig ska betona något som är privat - inte ens om det är våra egna liv. 
Josfin Brink från partistyrelsen har här redan tagit itu med nästa uppgift. I integritetsdebatten svarade hon bland annat att visst behövs den övervakning som ger trygghet, exempelvis alkotest på chaufförer. Men att idag finns det inte någon begränsning för vad som ska kollas och när. Arbetsgivarna kan begära in vilka uppgifter som helst och kontrollera personalen helt godtyckligt, vilket också har ägt rum. Till exempel den bensinmacksföreståndare som från sitt hem spanade in personalen och kommenterade deras kroppar. Flera ombud berättade också om krav på utdrag ur straffregistret när de söker alla möjliga typer av jobb, något som hindrar en person som haft en stökig ungdomstid att någonsin komma igen.
Ali Esbati, här med Helen Engholm, var en av fyra eminenta ordförander. Han hade att hålla reda på tjogtalet yrkanden varav en del överlappade och andra motsa varandra. När ombuden blev lite griniga på att inte få sitt förslag framfört som de tänkt sig bemöte Esbati det med ett lätt resignerat: Men det är inte jag som har hittat på alla motioner och yrkanden, det är jag som ska försöka klara ut vad det är ni ställer till!
Efter femtielva omröstningar blir valpens titel: Gemensam trygghet, individens frihet, en hållbar värld. Denna upplysning fick jag av Hanna Löfqvist via twitter, ett medium jag annars inte är särskilt förtjust i. Tack!
Framåt kvällen blir det kongressfest...
Borgarpressen har svårt att hålla reda på om vårt parti har gått till höger eller vänster. Tur att vi är med själva och har koll på läget - att det är skillnad på långsiktig vision och valstrategi. En som fattat är ledarskribenten i SvD som säger att om Ohly ser nöjd ut, ska ni bli oroliga!
Josfin Brink från partistyrelsen har här redan tagit itu med nästa uppgift. I integritetsdebatten svarade hon bland annat att visst behövs den övervakning som ger trygghet, exempelvis alkotest på chaufförer. Men att idag finns det inte någon begränsning för vad som ska kollas och när. Arbetsgivarna kan begära in vilka uppgifter som helst och kontrollera personalen helt godtyckligt, vilket också har ägt rum. Till exempel den bensinmacksföreståndare som från sitt hem spanade in personalen och kommenterade deras kroppar. Flera ombud berättade också om krav på utdrag ur straffregistret när de söker alla möjliga typer av jobb, något som hindrar en person som haft en stökig ungdomstid att någonsin komma igen.
Ali Esbati, här med Helen Engholm, var en av fyra eminenta ordförander. Han hade att hålla reda på tjogtalet yrkanden varav en del överlappade och andra motsa varandra. När ombuden blev lite griniga på att inte få sitt förslag framfört som de tänkt sig bemöte Esbati det med ett lätt resignerat: Men det är inte jag som har hittat på alla motioner och yrkanden, det är jag som ska försöka klara ut vad det är ni ställer till!
Efter femtielva omröstningar blir valpens titel: Gemensam trygghet, individens frihet, en hållbar värld. Denna upplysning fick jag av Hanna Löfqvist via twitter, ett medium jag annars inte är särskilt förtjust i. Tack!
Framåt kvällen blir det kongressfest...
Borgarpressen har svårt att hålla reda på om vårt parti har gått till höger eller vänster. Tur att vi är med själva och har koll på läget - att det är skillnad på långsiktig vision och valstrategi. En som fattat är ledarskribenten i SvD som säger att om Ohly ser nöjd ut, ska ni bli oroliga!
fredag, maj 07, 2010
Vänsterkongress 1: Valpen och internationalismen
Vänsterpartiets första kongressdag öppnade ståtligt i Gävles illblå konserthus. Den största frågan för dagen är förstås valplattformen eller "valpen" som ska antas.
Förhandlingarna börjar med en oro för medlemsomsättningen. Vi måste bli fler, men partiet håller sig på runt 8000 medlemmar, fastän inte de samma.
Partisekreterare Anki Ahlsten tar oron på allvar, men var i sitt svar också tydlig med att det är distriktens ansvar att bygga partiet, värva medlemmar och välkomna dem som kommer. Det kan inte göras uppifrån av en styrelse eller arbetsgrupp.
Vår skickliga ledamot i EU-parlamentet, Eva-Britt Svensson, rapporterade om arbetet där. Hon har fått en parlamentarisk majoritet att ställa sig bakom att motverka könsbaserat våld och har fått ta emot Kvinnojourernas pris för årets kvinnogärning, ett pris som Eva-Britt ödmjukt säger sig dela med alla feminister i vänstern. När det gäller integritetsfrågor och kampen mot övervakningen var hon med om en demonstration inne i parlamentshuset, och en aktuell fråga som hon jobbar med är frigivningen av Dawit Isaak, där överläggningarna med Eritreas ambassadör fortsätter.
Den programkommission som jag nu avgår ifrån har färdigställt ett studiematerial till partiprogrammet. Se till att använda det! Vi kan erbjuda material för tänkande, men utveckla politik och ideologi måste medlemmar och medborgare göra själva.
Här kan viceordföranden Annika Cullberg andas ut efter att ha lämnat vår rapport. Vi väntar på middag och ser fram emot att programkommissionen ska vara en levande del i partiets idédebatt, som Cullberg sa.
Valpens rubrik är ”Gemensam trygghet, individens frihet – nystart för Sverige”. Bättre kan väl inte vår inriktning inför valet uttryckas? Partistyrelsens Kalle Larsson inledde sitt tal med att kommentera det faktum att nu är vi i full gång, och redan ligger i stort sett ALLT som ändringsförslag till valpen. Han poängterade att detta är typiskt för vårt parti och våra kongresser, där makten på demokratiskt vis ligger hos ombuden.
Ett fint inslag på kongressen är den långa raden av internationella gäster. De kommer från vänsterpartier från el Salvador till Vitryssland, från Finland till SydAfrika. Här talar el Salvadors Mirtala Lopez (med Francisco Contreras från partistyrelsen som tolk) om det viktiga i att lära genom internationalisering och inspirera varandra för en världsordning av samexistens mellan folken. Viva Vänsterpartiet, la luta continua!
Förhandlingarna börjar med en oro för medlemsomsättningen. Vi måste bli fler, men partiet håller sig på runt 8000 medlemmar, fastän inte de samma.
Partisekreterare Anki Ahlsten tar oron på allvar, men var i sitt svar också tydlig med att det är distriktens ansvar att bygga partiet, värva medlemmar och välkomna dem som kommer. Det kan inte göras uppifrån av en styrelse eller arbetsgrupp.
Vår skickliga ledamot i EU-parlamentet, Eva-Britt Svensson, rapporterade om arbetet där. Hon har fått en parlamentarisk majoritet att ställa sig bakom att motverka könsbaserat våld och har fått ta emot Kvinnojourernas pris för årets kvinnogärning, ett pris som Eva-Britt ödmjukt säger sig dela med alla feminister i vänstern. När det gäller integritetsfrågor och kampen mot övervakningen var hon med om en demonstration inne i parlamentshuset, och en aktuell fråga som hon jobbar med är frigivningen av Dawit Isaak, där överläggningarna med Eritreas ambassadör fortsätter.
Den programkommission som jag nu avgår ifrån har färdigställt ett studiematerial till partiprogrammet. Se till att använda det! Vi kan erbjuda material för tänkande, men utveckla politik och ideologi måste medlemmar och medborgare göra själva.
Här kan viceordföranden Annika Cullberg andas ut efter att ha lämnat vår rapport. Vi väntar på middag och ser fram emot att programkommissionen ska vara en levande del i partiets idédebatt, som Cullberg sa.
Valpens rubrik är ”Gemensam trygghet, individens frihet – nystart för Sverige”. Bättre kan väl inte vår inriktning inför valet uttryckas? Partistyrelsens Kalle Larsson inledde sitt tal med att kommentera det faktum att nu är vi i full gång, och redan ligger i stort sett ALLT som ändringsförslag till valpen. Han poängterade att detta är typiskt för vårt parti och våra kongresser, där makten på demokratiskt vis ligger hos ombuden. Elegant och slagkraftigt sammanfattade han sedan hur partistyrelsen resonerat om plattformen: Välfärden är beroende av att fler människor arbetar, och av ett ökat skatteuttag. Den viktigaste frågan är givetvis mänsklighetens överlevnad, på existensiellt lång sikt, men just nu handlar det om strategier för att uppnå det möjliga. Vi är mitt uppe i ett samarbete som vi ska göra det bästa av - vi som ändå vet att vi är det enda kämpande socialistiska och feministiska partiet i Sverige.
SvD, som inte riktigt förstått hur man gör när man samarbetar, fyller ett uppslag med att vänsterns väg skulle bestå av högersvängar. Då borde de väl vara glada då – men nej, det är klart att borgerskapet skulle föredra att vi tjurigt enögt vägrade att utgöra regeringsunderlag.
SvD, som inte riktigt förstått hur man gör när man samarbetar, fyller ett uppslag med att vänsterns väg skulle bestå av högersvängar. Då borde de väl vara glada då – men nej, det är klart att borgerskapet skulle föredra att vi tjurigt enögt vägrade att utgöra regeringsunderlag.
Ett fint inslag på kongressen är den långa raden av internationella gäster. De kommer från vänsterpartier från el Salvador till Vitryssland, från Finland till SydAfrika. Här talar el Salvadors Mirtala Lopez (med Francisco Contreras från partistyrelsen som tolk) om det viktiga i att lära genom internationalisering och inspirera varandra för en världsordning av samexistens mellan folken. Viva Vänsterpartiet, la luta continua!
onsdag, maj 05, 2010
Moderat x 2
"Fattiga motiveras av ökad fattigdom, rika motiveras av höga bonusar - vi är alla olika”
Vad sägs om det som valslogan för gamla nya Moderaterna? Fler sådana härliga påhitt och påhopp hittar du hos Moderatprat på Alliansfritt Sverige.
Vill du skaffa dig än större anledning att häckla moderater, se Malmövänstern!
Vad sägs om det som valslogan för gamla nya Moderaterna? Fler sådana härliga påhitt och påhopp hittar du hos Moderatprat på Alliansfritt Sverige.
Vill du skaffa dig än större anledning att häckla moderater, se Malmövänstern!
torsdag, april 15, 2010
Strypta apotek och friska villaägare
Något skumt är det med apoteket. Det som inte längre finns. Socialdemokraterna anser att det var en medveten strypning av denna av folket finansierade verksamhet, Hägglund försvarar sig, och jag var inte där så jag vet då inte vem som gjort vad.
Men en sak vet jag. Den som är i Sundbyberg och vill hämta ut sin medicin på Apoteksbolaget, eftersom det offentliga är vår egen verksamhet och det inte ens är säkert att medicinen finns hos de tre-fyra närmaste privata pillertrillarna, den har inget apotek att tillgå. Det ska snart öppna ett i Kista, säger webben. Det fanns ett där förut, ett i Rinkeby, två i Sundbyberg och några i Solna. Men de är sålda allihop. Närmaste offentliga apotek är hos överklassen på Östermalm. Är det något de gjort sig förtjänta av tack vare sina höga skatter, eller?
DN:s förstasida (papper) framhåller att det är yrkesarbetande villaägare som tjänat på Alliansens politik medan det är arbetslösa och sjuka som förlorat. Som om dessa två kategorier ginge att jämföra! Som om den yrkesarbetande villaägaren hade sitt på det torra - när hon kan bli arbetslös eller sjuk vilken dag som helst.
Då sitter hon där, och torkar baken med sina borgerliga valsedlar.
Olycka väljer man inte. Men solidaritet kan man välja.
För att förhindra alla sådana idéer har DN infört kontroll på riksdagsledamöter så du kan se vem av dem som driver dina frågor, allt för att privatisera, individualisera och splittra. Allt för att undanröja partipolitikens ideologiska långsiktighet.
Låt friska villaägare kolla vem som driver friska villafrågor. Låt dem tro att intet ont kommer att vederfaras dem eftersom de besitter jorden.
Men en sak vet jag. Den som är i Sundbyberg och vill hämta ut sin medicin på Apoteksbolaget, eftersom det offentliga är vår egen verksamhet och det inte ens är säkert att medicinen finns hos de tre-fyra närmaste privata pillertrillarna, den har inget apotek att tillgå. Det ska snart öppna ett i Kista, säger webben. Det fanns ett där förut, ett i Rinkeby, två i Sundbyberg och några i Solna. Men de är sålda allihop. Närmaste offentliga apotek är hos överklassen på Östermalm. Är det något de gjort sig förtjänta av tack vare sina höga skatter, eller?
DN:s förstasida (papper) framhåller att det är yrkesarbetande villaägare som tjänat på Alliansens politik medan det är arbetslösa och sjuka som förlorat. Som om dessa två kategorier ginge att jämföra! Som om den yrkesarbetande villaägaren hade sitt på det torra - när hon kan bli arbetslös eller sjuk vilken dag som helst.
Då sitter hon där, och torkar baken med sina borgerliga valsedlar.
Olycka väljer man inte. Men solidaritet kan man välja.
För att förhindra alla sådana idéer har DN infört kontroll på riksdagsledamöter så du kan se vem av dem som driver dina frågor, allt för att privatisera, individualisera och splittra. Allt för att undanröja partipolitikens ideologiska långsiktighet.
Låt friska villaägare kolla vem som driver friska villafrågor. Låt dem tro att intet ont kommer att vederfaras dem eftersom de besitter jorden.
torsdag, april 01, 2010
Dum, dummare, DN
Hur många undersökningar av dethär slaget tror du vi får se före valet? Idag har DN/Synovate frågat folk vem de tror är bäst på att sköta en statsministers uppgifter; statsministern eller någon annan? Folk tror, naturligt nog, att den som innehar uppgiften är bäst på att sköta den. För närvarande är det bara att instämma.
Tidningens slutsats: Sahlin har slagits av Reinfeldt, vilket är "illavarslandet för Sahlin". Varför då? Illavarslande (roligt ord!) för landet vore det istället om den främste folkvalde företrädaren inte klarade sitt jobb ens på den punkten. Det är hans politik som är vedervärdig, inte hans representationsförmåga.
Illavarslande för journalistiken och rent tragikomiskt är att de som tillfrågats också fått ta ställning till Maria Wetterstrands statministeregenskaper. Här svarar de än en gång fullkomligt logiskt. De tror att den eventuellt blivande statsministern gör jobbet bättre än en person som inte ens är påtänkt för uppgiften.
Vad är det så kallade nyhetsvärdet i detta? Jo sir man på: Wetterstrand får lägre svarsvärden än Sahlin trots att hon är så populär!
Åhh, jag baxnar.
Inte över resultatet, utan över nivån i landets största tidning.
En av frågorna gäller vem man tror är bäst på att skapa majoritet för sin politik i riksdagen. Om jag fick en så dum fråga per telefon skulle jag kunna svara fel i ren förvirring. För det är väl.. ja, den som har majoritet, väl? Visst är det?
Jo, väljarna har huvudet med sig och svarar rätt. Men hur länge ska de komma ihåg parlamentarismens spelregler under en förbannad fördumningskampanj?
”I höstens val kan statsministerkandidaterna få ökad betydelse” ursäktas, jag menar avslutas den tvåsidiga artikeln.
I höstens val kommer statministerkandidaterna att få ökad betydelse på grund av att denna duell hamras in av en enig borgerlig press som kallar allmänna val för just det: en duell, där de poängsätter olika grenar.
Medias bästa gren är Reinfeldts personliga egenskaper och misstron mot Sahlin som kvinna och offentlig person. Därför avstod de från att fråga om ännu en udda medtävlare som exempelvis Maud Olofsson. Det hade nog inte blivit så kul för dem.
Den synliga avsikten är att förespråka tvåpartisystem, personval och ytliga individuella kampanjer. Det är åtminstone demokratiskt, med ytligt usa:nska mått mätt.
Men den osynliga avsikten är att privatisera politiken.
När det parlamentariska systemet osynliggörs och de dumma väljarna får en robinsontävling att rösta i, blir både insikt och ideologi förbehållna den bildade eliten.
Så som borgarna alltid har velat ha det.
Metodiken är utomordentligt illavarslande.
Tack till Moteld för medeld!
Tidningens slutsats: Sahlin har slagits av Reinfeldt, vilket är "illavarslandet för Sahlin". Varför då? Illavarslande (roligt ord!) för landet vore det istället om den främste folkvalde företrädaren inte klarade sitt jobb ens på den punkten. Det är hans politik som är vedervärdig, inte hans representationsförmåga.
Illavarslande för journalistiken och rent tragikomiskt är att de som tillfrågats också fått ta ställning till Maria Wetterstrands statministeregenskaper. Här svarar de än en gång fullkomligt logiskt. De tror att den eventuellt blivande statsministern gör jobbet bättre än en person som inte ens är påtänkt för uppgiften.
Vad är det så kallade nyhetsvärdet i detta? Jo sir man på: Wetterstrand får lägre svarsvärden än Sahlin trots att hon är så populär!
Åhh, jag baxnar.
Inte över resultatet, utan över nivån i landets största tidning.
En av frågorna gäller vem man tror är bäst på att skapa majoritet för sin politik i riksdagen. Om jag fick en så dum fråga per telefon skulle jag kunna svara fel i ren förvirring. För det är väl.. ja, den som har majoritet, väl? Visst är det?
Jo, väljarna har huvudet med sig och svarar rätt. Men hur länge ska de komma ihåg parlamentarismens spelregler under en förbannad fördumningskampanj?
”I höstens val kan statsministerkandidaterna få ökad betydelse” ursäktas, jag menar avslutas den tvåsidiga artikeln.
I höstens val kommer statministerkandidaterna att få ökad betydelse på grund av att denna duell hamras in av en enig borgerlig press som kallar allmänna val för just det: en duell, där de poängsätter olika grenar.
Medias bästa gren är Reinfeldts personliga egenskaper och misstron mot Sahlin som kvinna och offentlig person. Därför avstod de från att fråga om ännu en udda medtävlare som exempelvis Maud Olofsson. Det hade nog inte blivit så kul för dem.
Den synliga avsikten är att förespråka tvåpartisystem, personval och ytliga individuella kampanjer. Det är åtminstone demokratiskt, med ytligt usa:nska mått mätt.
Men den osynliga avsikten är att privatisera politiken.
När det parlamentariska systemet osynliggörs och de dumma väljarna får en robinsontävling att rösta i, blir både insikt och ideologi förbehållna den bildade eliten.
Så som borgarna alltid har velat ha det.
Metodiken är utomordentligt illavarslande.
Tack till Moteld för medeld!
tisdag, mars 09, 2010
Jämlikhetsanden
Jämlikhetsanden kan vara en för valåret 2010 mycket betydelsefull bok. Jag har inte läst den, tror inte jag tillhör målgruppen. Det vill säga, jag är redan övertygad om att jämlikhet är mer hälsosamt än ojämlikhet.
En stor fördel med boken lär ska vara att den har statistik och tabeller för alla de förhållanden som påvisas. Den bör alltså gå att använda som uppbackning för argument. Särskilt om du möter någon som är fixerad vid att mäta resultat och avfärdar rättvisa som en god avsikt med små barn.
Nu skulle jag inte råda någon att tro på en rekommendation från en som knappast läst bakgrundstexten. Det vore naivt och okritiskt och helt fjärran dig, goda läsare.
Ta istället en titt på vad Göran Rosenberg, borgerlig intellektuellmed såväl hjärta som hjärna, har att säga om den.
Här är Jämlikhetsanden!
En stor fördel med boken lär ska vara att den har statistik och tabeller för alla de förhållanden som påvisas. Den bör alltså gå att använda som uppbackning för argument. Särskilt om du möter någon som är fixerad vid att mäta resultat och avfärdar rättvisa som en god avsikt med små barn.
Nu skulle jag inte råda någon att tro på en rekommendation från en som knappast läst bakgrundstexten. Det vore naivt och okritiskt och helt fjärran dig, goda läsare.
Ta istället en titt på vad Göran Rosenberg, borgerlig intellektuellmed såväl hjärta som hjärna, har att säga om den.
Här är Jämlikhetsanden!
lördag, mars 06, 2010
Ny stil, ny förklädnad
Fler bloggare har irriterats av de nya Moderaternas nya påbud om ny klädstil. Jämlikt jämnstruket ska det vara enligt den info-handbok som M i Jönköping välvilligt ställt till bloggosfärens förfogande, en sorts påhittad äkthet.
”Dräkt och kostym framställer personer i en roll, inte som den person hon är” skriver de, vilket tyder på en ruskig självbild. Tidigare har de alltså klätt sig för att flyta ovanpå – nu ska de klä ut sig för att bli personliga.
Men värre än våndan över dyra kavajer är nästa påbud som gäller de nya Moderaternas nya vokabulär. I en ordlista presenteras ord som inte får användas vilket får min Stalin-mustasch att muntert rycka.
Här är ett urval:
- Säg förbättra, inte förändra. Säg mångfald, inte privatisering.
Nytt för de nya Moderaterna är alltså att inte stå för sina gärningar.
- Säg utanförskap, inte segregation.
De nya Moderaterna är tydliga med att somliga befinner sig utanför och allt som är normalt innanför, de tror ju ändå inte på några övergripande samhällsstrukturer.
- Säg människor, inte individer eller medborgare
Detta är intressant. Individer sa de gamla Moderaterna, medborgare har en starkare vänsterprägel. Människor är vi alla och alltid, så detta är ett ståtligt manipulationsförsök att få högeralternativet att framstå som en apolitisk mitt av likar.
Infobroschyren säger också att de nya Moderaterna är lätta att tycka om.
”De är inte arroganta, nonchalanta, överdrivet allvarliga eller klämkäcka.”
De är falska, hycklande, utslätade, självgoda, spelat omedvetna, illa klädda och... alldeles alldeles livsfarliga.
Läs också HBT-sossen, som noterat att när Östros talar om ”välfärdens kärna” märks det att de nya Moderaternas nyspråk vinner nya anhängare
- - -
Igår skrev jag mitt tusende inlägg. Har funderat på att stoppa efter tusen, men tycker det börjar bli bättre flyt igen (tack vare dig, läsare!) och när det nu är valår så kör jag på ett tag till.
Fira detta med att sprida namnlistan Haga ska vara park
”Dräkt och kostym framställer personer i en roll, inte som den person hon är” skriver de, vilket tyder på en ruskig självbild. Tidigare har de alltså klätt sig för att flyta ovanpå – nu ska de klä ut sig för att bli personliga.
Men värre än våndan över dyra kavajer är nästa påbud som gäller de nya Moderaternas nya vokabulär. I en ordlista presenteras ord som inte får användas vilket får min Stalin-mustasch att muntert rycka.
Här är ett urval:
- Säg förbättra, inte förändra. Säg mångfald, inte privatisering.
Nytt för de nya Moderaterna är alltså att inte stå för sina gärningar.
- Säg utanförskap, inte segregation.
De nya Moderaterna är tydliga med att somliga befinner sig utanför och allt som är normalt innanför, de tror ju ändå inte på några övergripande samhällsstrukturer.
- Säg människor, inte individer eller medborgare
Detta är intressant. Individer sa de gamla Moderaterna, medborgare har en starkare vänsterprägel. Människor är vi alla och alltid, så detta är ett ståtligt manipulationsförsök att få högeralternativet att framstå som en apolitisk mitt av likar.
Infobroschyren säger också att de nya Moderaterna är lätta att tycka om.
”De är inte arroganta, nonchalanta, överdrivet allvarliga eller klämkäcka.”
De är falska, hycklande, utslätade, självgoda, spelat omedvetna, illa klädda och... alldeles alldeles livsfarliga.
Läs också HBT-sossen, som noterat att när Östros talar om ”välfärdens kärna” märks det att de nya Moderaternas nyspråk vinner nya anhängare
- - -
Igår skrev jag mitt tusende inlägg. Har funderat på att stoppa efter tusen, men tycker det börjar bli bättre flyt igen (tack vare dig, läsare!) och när det nu är valår så kör jag på ett tag till.
Fira detta med att sprida namnlistan Haga ska vara park
onsdag, februari 03, 2010
Skvaller och sakpolitik
Hör här lite skvaller om utbildningsmajoren:
På en större konferens tog Björklund ett exempel från föräldramötet på en internationell skola där föräldrarna var nöjda med det mesta. Men de svenska föräldrarna ifrågasatte varför det är så mycket läxor. De asiatiska föräldrarna däremot frågade varför det är så lite läxor!
Åhörarna på konferensen satt tysta. Verkade inte förstå exemplet. Missade helt blixtbelysningen av en brännande bildningsfråga. Väntade på något - del två, poängen, ett vettigt ord; någonting. Tills Björklund hummade att det kanske inte gick att dra några slutsatser av detta, och fortsatte sitt anförande.
När detta återgavs sa en annan kamrat att han varit på en helt annan konferens. Att Björklund där drog precis samma exempel. Och att reaktionen eller bristen därpå var precis den samma.
Att lära, det är visst någonting mycket mycket svårt det.
- - -
Över till de rödgröna och slut på skvallret. Mottag några punker vår gemensamma bostadspolitik:
- Kraftigt ökat bostadsbyggande
- Dubblering av antalet hyresrätter som byggs under mandatperioden
- Upprustning i miljonprogramsområdena
- Avståndstagande från ombildningarna till bostadsrätter i Storstockholm
- Kompletteringar med hyresrätter i villaområdena och villor i höghusområden
- Ge kommunerna möjlighet att föreskriva en viss upplåtelseform i översiktsplanen
- Klimatbonus för bostäder som effektiviserar sin energianvändning
Mer finns att läsa exempelvis hos V-Sundbyberg!
På en större konferens tog Björklund ett exempel från föräldramötet på en internationell skola där föräldrarna var nöjda med det mesta. Men de svenska föräldrarna ifrågasatte varför det är så mycket läxor. De asiatiska föräldrarna däremot frågade varför det är så lite läxor!
Åhörarna på konferensen satt tysta. Verkade inte förstå exemplet. Missade helt blixtbelysningen av en brännande bildningsfråga. Väntade på något - del två, poängen, ett vettigt ord; någonting. Tills Björklund hummade att det kanske inte gick att dra några slutsatser av detta, och fortsatte sitt anförande.
När detta återgavs sa en annan kamrat att han varit på en helt annan konferens. Att Björklund där drog precis samma exempel. Och att reaktionen eller bristen därpå var precis den samma.
Att lära, det är visst någonting mycket mycket svårt det.
- - -
Över till de rödgröna och slut på skvallret. Mottag några punker vår gemensamma bostadspolitik:
- Kraftigt ökat bostadsbyggande
- Dubblering av antalet hyresrätter som byggs under mandatperioden
- Upprustning i miljonprogramsområdena
- Avståndstagande från ombildningarna till bostadsrätter i Storstockholm
- Kompletteringar med hyresrätter i villaområdena och villor i höghusområden
- Ge kommunerna möjlighet att föreskriva en viss upplåtelseform i översiktsplanen
- Klimatbonus för bostäder som effektiviserar sin energianvändning
Mer finns att läsa exempelvis hos V-Sundbyberg!
måndag, februari 01, 2010
Mer statistik och mindre debatt
Fler frågetecken kring Politometern blir det när Stollentuna förundras över urvalet och påpekar att också inaktiva bloggar är med.
Irriterat utbrister han också att en blogg inte är ett kampredskap, ett flygblad eller en tävling - men det kan den förstås vara. Den kreativa glädjen med bloggen är att den kan och får vara vad som helst, att den rentav är ett lysande redskap för oss som aldrig vill höra talas om genregränser mer.
En annan sajt som mäter ”inflytande” (alltså länkningar) är sajten Inflytande. Enligt denna har Politik och poesi plats 728 av 14663 och endast cirka 5% är mer ”inflytelserika”. För den som trott sig vara ett muspip i universum är det riktigt kul.
Vill du ha något mer relevant statistik? Se sammanvägda resultat från de fem stora opinionsinstituten. Utan att Vänsterpartiet är något att skryta med går det åtminstone inget vidare för alliansen.
Partiledardebatter är intressanta ettpar dagar före valet. Inte dryga halvåret innan, så jag såg den inte men Kaj Raving skriver bra: När tänker regeringen ge besked.
Jöran Fagerlund gör en klok granskning av debatten ur klimatperspektiv, och sammanfattar: ”Vilka frågor kan vi få väljare på? tycks ha varit huvudfrågan, inte vad som kommer att avgöra människors och mänsklighetens framtid.”
Ynkligt är vad det är.
Hos Esbati finns några kommentarer om partiledardebatten och desto mer om "debatten", det vill säga en polariserad ett-noll-företeelse som Expressen tror sig bidra till med nätomröstningar och boxningsrubriker.
Ynkligt, som sagt.
Irriterat utbrister han också att en blogg inte är ett kampredskap, ett flygblad eller en tävling - men det kan den förstås vara. Den kreativa glädjen med bloggen är att den kan och får vara vad som helst, att den rentav är ett lysande redskap för oss som aldrig vill höra talas om genregränser mer.
En annan sajt som mäter ”inflytande” (alltså länkningar) är sajten Inflytande. Enligt denna har Politik och poesi plats 728 av 14663 och endast cirka 5% är mer ”inflytelserika”. För den som trott sig vara ett muspip i universum är det riktigt kul.
Vill du ha något mer relevant statistik? Se sammanvägda resultat från de fem stora opinionsinstituten. Utan att Vänsterpartiet är något att skryta med går det åtminstone inget vidare för alliansen.
Partiledardebatter är intressanta ettpar dagar före valet. Inte dryga halvåret innan, så jag såg den inte men Kaj Raving skriver bra: När tänker regeringen ge besked.
Jöran Fagerlund gör en klok granskning av debatten ur klimatperspektiv, och sammanfattar: ”Vilka frågor kan vi få väljare på? tycks ha varit huvudfrågan, inte vad som kommer att avgöra människors och mänsklighetens framtid.”
Ynkligt är vad det är.
Hos Esbati finns några kommentarer om partiledardebatten och desto mer om "debatten", det vill säga en polariserad ett-noll-företeelse som Expressen tror sig bidra till med nätomröstningar och boxningsrubriker.
Ynkligt, som sagt.
fredag, januari 29, 2010
Helst ska de väl sluta andas
Enligt media finns plötsligt en ”burkafråga”. Det låter inte klokt, är det inte heller. Politiska frågor är kvinnofrigörelse, religionsfrihet och sekularisering. Ett klädesplagg som en majoritet av befolkningen knappast har sett kan inte vara en ”fråga” - ändå delar den frågan svenska folket, säger Expressen.
Svenska folket som måste söka obefintliga arbeten trots att vi är sjuka, svenska folket som styrs av en regering för vilken allt inklusive medicin och kunskap är marknadsvaror, svenska folket som skottar sig igenom en rekordvinter medan vi oroar oss för global uppvärmning - vi är enligt sagda blaska indelade i två läger angående ett klädesplagg, inbegripna i en strid som överhuvudtaget inte skulle ha existerat Expressen förutan.
Det började med Sarkozy i Frankrike och Rasmussen i Danmark, och med sverigedemokrater som säger och gör det väntade, det som står i deras politiska program. Och pang! så har startskottet gått - då kastar sig de stora partierna fram för att få vara med och kladda lite i burkaburken, då kallas det för en brännande debatt, då ordnar Expressen tryckknappsomröstningar.
Det kommer att dyka upp fler skenfrågor som ska dra uppmärksamheten från valet, tro mig. En exotisk kittling och lite kolonialt deltagande duger som förevändning för att hålla folket borta från makt och förtryck, kapitalism och patriarkat, rasism och folkmord, ekologi och miljöhot.
En Kd-kvinna tycker att burka är äckligt och ohygieniskt. Hon tycker inte om att de går och andas i den. Genom att redovisa den repliken förmedlar tidningen att småsinta personliga idiosynkrasier är giltiga argument i styrandet av en modern västerländsk demokrati.
Dessutom flyttar det gränsen för god smak ännu en bit bort från den politiska mediafäktningsarenan.
Svenska folket som måste söka obefintliga arbeten trots att vi är sjuka, svenska folket som styrs av en regering för vilken allt inklusive medicin och kunskap är marknadsvaror, svenska folket som skottar sig igenom en rekordvinter medan vi oroar oss för global uppvärmning - vi är enligt sagda blaska indelade i två läger angående ett klädesplagg, inbegripna i en strid som överhuvudtaget inte skulle ha existerat Expressen förutan.
Det började med Sarkozy i Frankrike och Rasmussen i Danmark, och med sverigedemokrater som säger och gör det väntade, det som står i deras politiska program. Och pang! så har startskottet gått - då kastar sig de stora partierna fram för att få vara med och kladda lite i burkaburken, då kallas det för en brännande debatt, då ordnar Expressen tryckknappsomröstningar.
Det kommer att dyka upp fler skenfrågor som ska dra uppmärksamheten från valet, tro mig. En exotisk kittling och lite kolonialt deltagande duger som förevändning för att hålla folket borta från makt och förtryck, kapitalism och patriarkat, rasism och folkmord, ekologi och miljöhot.
En Kd-kvinna tycker att burka är äckligt och ohygieniskt. Hon tycker inte om att de går och andas i den. Genom att redovisa den repliken förmedlar tidningen att småsinta personliga idiosynkrasier är giltiga argument i styrandet av en modern västerländsk demokrati.
Dessutom flyttar det gränsen för god smak ännu en bit bort från den politiska mediafäktningsarenan.
söndag, januari 24, 2010
Den spännande representativiteten
Med en idiotisk artikel gör tidskriften Fokus sitt bästa att öka på politikerföraktet. Det handlar om hur politiska partier upprättar sina valsedlar.
”Partierna struntar i medlemmarna och trixar med riksdagslistorna” skriver Fokus. Som exempel tar de upp en valkrets som bröt mot stadgarna under kuppartade former, ett föraktligt hanterande som ingen någonsin har förespråkat som organisationsmodell.
Men när stadgarna följs, vilket är det vanliga, brukar förfarandet kallas legitimt – en flagrant skillnad mot stadgebrott som Fokus inte tycks ha observerat.
De flesta partier håller sig med någon form av förberedande kommitté för att lämna förslag till en lista som sedan en konferens av valda ombud röstar om. Den arbetsgången ser Fokus som toppstyrning och kontroll. Med idealet ”demokratisk mönsterorganisation” konstaterar tidskriften att de politiska partierna ”inte släpper ifrån sig allt för mycket makt till gräsrötterna”.
Den representativa demokratin är spridd över stora delar av världen. Den är ett stundom högst irriterande styrelseskick, men människor som styrs godtyckligt av självutnämnda potentater brukar vara beredda att dö för det. Fokus å sin sida tycks hävda någon sorts direkt deltagardemokrati. En modell som kan fungera i små eller löst sammanhållna enheter, men som är svårhanterlig i stora idéburna organisationer med sikte på att styra landet. Inte omöjlig, dock. Det parti som vill försöka sig på direktdemokrati kan ändra sin stadga och sätta igång, men hittills har ingen hittat någon sådan metod som fungerar utan godtycke eller popularitetstävling.
Att sätta samman en lista med några väl förankrade personer är svårt, i synnerhet som den ska uppvisa individuell kompetens och inomgruppslig mångfald. Det går åt timmar, nätter, telefonkedjor, intervjuer och kompromisser, och det enda Fokus har rätt i är att man ofta blir osams under tiden. Utgången är så viktig - dels för de inblandade men i någon mån också för Sverige.
Om tidningen hade velat skildra den processen med dess styrkor och svagheter hade det varit intressant läsning i demokratins tjänst, underlättande förståelsen av komplexa sammanhang. Det som händer på insidan av politiska partier och andra intresserföreningar är mer spännande än folk vanligen tror, dock inte på det sätt som det vanligen serveras. ”Hot, bråk, fula knep, maktkamp.” Denna enkla vinkling valde Fokus.
Maktkamp är vad det är. Därför är det viktigt och fascinerande. Men media väljer att använda sin den makt de redan har till att förringa och fördumma.
”Partierna struntar i medlemmarna och trixar med riksdagslistorna” skriver Fokus. Som exempel tar de upp en valkrets som bröt mot stadgarna under kuppartade former, ett föraktligt hanterande som ingen någonsin har förespråkat som organisationsmodell.
Men när stadgarna följs, vilket är det vanliga, brukar förfarandet kallas legitimt – en flagrant skillnad mot stadgebrott som Fokus inte tycks ha observerat.
De flesta partier håller sig med någon form av förberedande kommitté för att lämna förslag till en lista som sedan en konferens av valda ombud röstar om. Den arbetsgången ser Fokus som toppstyrning och kontroll. Med idealet ”demokratisk mönsterorganisation” konstaterar tidskriften att de politiska partierna ”inte släpper ifrån sig allt för mycket makt till gräsrötterna”.
Den representativa demokratin är spridd över stora delar av världen. Den är ett stundom högst irriterande styrelseskick, men människor som styrs godtyckligt av självutnämnda potentater brukar vara beredda att dö för det. Fokus å sin sida tycks hävda någon sorts direkt deltagardemokrati. En modell som kan fungera i små eller löst sammanhållna enheter, men som är svårhanterlig i stora idéburna organisationer med sikte på att styra landet. Inte omöjlig, dock. Det parti som vill försöka sig på direktdemokrati kan ändra sin stadga och sätta igång, men hittills har ingen hittat någon sådan metod som fungerar utan godtycke eller popularitetstävling.
Att sätta samman en lista med några väl förankrade personer är svårt, i synnerhet som den ska uppvisa individuell kompetens och inomgruppslig mångfald. Det går åt timmar, nätter, telefonkedjor, intervjuer och kompromisser, och det enda Fokus har rätt i är att man ofta blir osams under tiden. Utgången är så viktig - dels för de inblandade men i någon mån också för Sverige.
Om tidningen hade velat skildra den processen med dess styrkor och svagheter hade det varit intressant läsning i demokratins tjänst, underlättande förståelsen av komplexa sammanhang. Det som händer på insidan av politiska partier och andra intresserföreningar är mer spännande än folk vanligen tror, dock inte på det sätt som det vanligen serveras. ”Hot, bråk, fula knep, maktkamp.” Denna enkla vinkling valde Fokus.
Maktkamp är vad det är. Därför är det viktigt och fascinerande. Men media väljer att använda sin den makt de redan har till att förringa och fördumma.
tisdag, januari 19, 2010
Avskaffa stupstocken
De rödgröna har presenterat sitt förslag till förbättrad sjukförsäkring där den nya ”stupstocken” efter 550 dagar avskaffas. Med en ny regering ska statliga resurser satsas i en rehabiliteringsfond så att människor verkligen får tillgång till rehabiliterande insatser. Den sjuka ska få aktiva insatser under hela sjukskrivningen vilket ska stämmas av med jämna mellanrum, och det ska bli möjligt att studera på deltid under sin sjukskrivning för den som klarar av och behöver det. Mindre stelbenta regler, och bättre hälsa!
Bäst i den rödgröna artikeln var en bisats om hur de sjuka idag prövas ”mot en fiktiv arbetsmarknad”. De borgerligas moralistiska regler om hur mycket du måste arbeta skulle vara rimliga om det vore skriande behov av vilka två armar och ben som helst på arbetsmarknaden - om arbetsgivarna tävlade om de sökande, om studenterna slets från högskolan för att omedelbart sättas i för landet lönsam verksamhet, om pensionärerna kom tillbaka några timmar om dagen för att med gemensamma krafter höja produktionen.
Men den arbetsmarknaden är fiktiv.
Det är inte lätt att fuska till sig en anställning som om man vore frisk, när välutbildade entusiastiska individer skinande av hälsa står långt före i kön.
Bäst i den rödgröna artikeln var en bisats om hur de sjuka idag prövas ”mot en fiktiv arbetsmarknad”. De borgerligas moralistiska regler om hur mycket du måste arbeta skulle vara rimliga om det vore skriande behov av vilka två armar och ben som helst på arbetsmarknaden - om arbetsgivarna tävlade om de sökande, om studenterna slets från högskolan för att omedelbart sättas i för landet lönsam verksamhet, om pensionärerna kom tillbaka några timmar om dagen för att med gemensamma krafter höja produktionen.
Men den arbetsmarknaden är fiktiv.
Det är inte lätt att fuska till sig en anställning som om man vore frisk, när välutbildade entusiastiska individer skinande av hälsa står långt före i kön.
måndag, januari 11, 2010
Vart ska Moderaterna leda oss?
Moderaten Schlingmann skriver om morgondagens utmaningar. Eller, vilka vackra ord ska hjälpa högern vinna ett val till? Mycket allvar och framtid är det. Moderaterna har inte svalt populistmyten att vanligt folk bara vill prata om sitt eget kvarter och det hedrar dem. Men när Schlingmann inskärper att politikerna har en ”skyldighet att berätta vilket Sverige vi vill se”, lever han inte upp till sina egna krav.
Frihet är åtminstone det viktigaste, och det är bra. Jag gillar frihet och börjar genast fundera på hur den ska utformas, vad den ska inrymma, vilka som ska omfattas av den - men det berättar inte Schlingmann. Jo, han vill se likhet nför lagen. Tänker han ta itu med diskrimineringen? Framgår inte.
Arbete ger frihet! Nåja, så säger inte Schlingmann. Men han är tydlig med att alla som kan arbeta också ska göra det. Givetvis - men hur det ska uppstå arbeten som alla kan utföra aktar han sig för att tala om.
Sålänge arbetsgivarna har sin fulla frihet att inte anställa halvgamla gubbar med ryggproblem eller nyförlösta mödrar med taskig svenska kan friheten att arbeta inte garanteras.
”Vi måste inkludera unga, kvinnor och människor med invandrarbakgrund bättre,” skriver Schlingmann. Vilka vi är det som ska göra det? Om en arbetstidsförkortning genomförs kan vi som har en anställning dela med oss. Hur inkluderingen annars ska gå till framgår inte.
Också de äldre ska motiveras att arbeta längre, och här är frågan hur? enkel att besvara även om Schlingmann inte gör det. Pensionerna måste förstås hållas så låga att folk som närmar sig de 70 ändå inte har råd till välförtjänt vila. Ett lumpet exempel på utsugning av människor som inte gjort annat än arbetat i sina dar.
Att få balans i statsfinanserna ”kräver ansvar och ledarskap”. Men inte av oss, dig och mig. Det är Moderaterna som kräver att få det. Ansvaret och ledarskapet. I stycket om klimatet beontar de ansvaret, i stycket om välfärden poängterar de ledarskapet. Detta har Moderaterna haft framgång med tidigare när det räckte med att framstå som de ansvarstyngda, de som vet och kan, för att väljarna skulle gå med på att bli ledda. Och ju större ledare man är, desto mer grandiosa proportioner får uppdraget och desto svårare blir det att tala om för människor vart det är de ska ledas. En sjukförsäkringsdebatt senare hoppas jag att medborgarna fått upp ögonen för den saken.
Varning för dem som talar om ansvar och ledarskap på dethär sättet.
De vill alltid få dig att tro att de gör något mycket svårt för din skull. Men så är det inte.
Det svåruthärdliga och i djup mening ofria, det är att bara bli ledd.
Fredrik Pettersson skriver: ”Regeringspartiernas dalande opinionskurva beror varken på internationell finanskris eller regeringens fantastiska förmåga att fatta långsiktiga beslut, utan är snarare resultatet av en de allt mer uppenbara orättvisorna i regeringens politik”
Missa inte de nya Moderaternas bajslinje!
Frihet är åtminstone det viktigaste, och det är bra. Jag gillar frihet och börjar genast fundera på hur den ska utformas, vad den ska inrymma, vilka som ska omfattas av den - men det berättar inte Schlingmann. Jo, han vill se likhet nför lagen. Tänker han ta itu med diskrimineringen? Framgår inte.
Arbete ger frihet! Nåja, så säger inte Schlingmann. Men han är tydlig med att alla som kan arbeta också ska göra det. Givetvis - men hur det ska uppstå arbeten som alla kan utföra aktar han sig för att tala om.
Sålänge arbetsgivarna har sin fulla frihet att inte anställa halvgamla gubbar med ryggproblem eller nyförlösta mödrar med taskig svenska kan friheten att arbeta inte garanteras.
”Vi måste inkludera unga, kvinnor och människor med invandrarbakgrund bättre,” skriver Schlingmann. Vilka vi är det som ska göra det? Om en arbetstidsförkortning genomförs kan vi som har en anställning dela med oss. Hur inkluderingen annars ska gå till framgår inte.
Också de äldre ska motiveras att arbeta längre, och här är frågan hur? enkel att besvara även om Schlingmann inte gör det. Pensionerna måste förstås hållas så låga att folk som närmar sig de 70 ändå inte har råd till välförtjänt vila. Ett lumpet exempel på utsugning av människor som inte gjort annat än arbetat i sina dar.
Att få balans i statsfinanserna ”kräver ansvar och ledarskap”. Men inte av oss, dig och mig. Det är Moderaterna som kräver att få det. Ansvaret och ledarskapet. I stycket om klimatet beontar de ansvaret, i stycket om välfärden poängterar de ledarskapet. Detta har Moderaterna haft framgång med tidigare när det räckte med att framstå som de ansvarstyngda, de som vet och kan, för att väljarna skulle gå med på att bli ledda. Och ju större ledare man är, desto mer grandiosa proportioner får uppdraget och desto svårare blir det att tala om för människor vart det är de ska ledas. En sjukförsäkringsdebatt senare hoppas jag att medborgarna fått upp ögonen för den saken.
Varning för dem som talar om ansvar och ledarskap på dethär sättet.
De vill alltid få dig att tro att de gör något mycket svårt för din skull. Men så är det inte.
Det svåruthärdliga och i djup mening ofria, det är att bara bli ledd.
Fredrik Pettersson skriver: ”Regeringspartiernas dalande opinionskurva beror varken på internationell finanskris eller regeringens fantastiska förmåga att fatta långsiktiga beslut, utan är snarare resultatet av en de allt mer uppenbara orättvisorna i regeringens politik”
Missa inte de nya Moderaternas bajslinje!
måndag, oktober 26, 2009
Vänstern föredrar privat - i vissa sammanhang
Den fulla sysselsättningen är hörnstenen i Vänsterpartiets förslag till valplattform som nyligen presenterades. Välfärd och jämställdhet är inte helt oväntat andra betydelsefulla områden för ett rättvisare samhälle. Liksom kampen för ett privatliv med integritet. Vänsterpartiet har från början varit på bettet i FRA-debatten och lyfter nu integritetsfrågorna till valplattformen. Iallafall i version 1. Förslaget är ute på remiss i partiet och beslutas inte förrän på kongressen i maj nästa år.
Alla vänstermedlemmar som vill har möjlighet att påverka det färdiga förslaget. I vårt parti är det varken ledare eller mediaföretag som sätter dagordningen.
Alla vänstermedlemmar som vill har möjlighet att påverka det färdiga förslaget. I vårt parti är det varken ledare eller mediaföretag som sätter dagordningen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)