PÅ DIN SIDA, tredje dagen

Idag diskuterar kongressen frågor som på olika sätt har beröring med risken för korruption, t ex sänkt partiskatt eller karenstid för att övergå till arbete som lobbyist. I riksdagen verkar partiet både för lägre arvoden och regler för att skilja ”klägget” och politiken åt. Ombuden röstar för att partiskatten ska vara oförändrad, en stor del av vår trovärdighet vilar i den. Partistyrelsen påpekar att det är deras uppgift att se till att förslagen också går att genomföra och att detta är ännu viktigare nu när vi vill regera. Det är riktigt, men riskerar också en anpassning till befintliga system!

Vi får en hälsning från Vänsterns studentförbund som påpekar det orimliga i tt regeringen satsar ungefär hälften på humaniora som på natur och teknik, ämnen som anses ge direkt utdelning för företagen. Men vad blir det av oss som folk om vi rustar ner bildning, språk, historia och kultur? ”Vi är studenter, men också socialister” säger de, och lovar solidaritet med studenter världen över som drabbas av krig eller diktatur. ”Låt motståndet gro i varje lärosal, för maktskifte 2026!”

Hälsningar via film inkommer också från PRO som varnar för ålderismen i samhället, och från ROKS som varnar för konsekvensen av att skyddade boenden och kvinnojourer läggs ned.

Vänstern ska verka för att lagen om förolämpning av tjänsteman ska rivas upp. Det är en lag som slår mot de svaga och maktlösa i samhället. Att kränka och hota folk är olagligt i alla händelser.

Vår ordförande Nooshi Dadgostar uppmanar oss i sitt slutord att hjälpas åt att byta ut den mest illa omtyckta regeringen i Sveriges historia och tillsammans bygga ett Sverige som håller ihop. Hon drar de viktigaste sakfrågorna igen:

- miljardärskatt

- kortare arbetstid

- frysa hyrorna

- högkostnadsskydd i tandvården

”För den privilegierade känns jämlikhet alltid som förtryck. Men kamp lönar sig, det har arbetarrörelsen lärt oss!”

Sedan är det dags att sjunga Internationalen.

Fåna er inte - organisera!

Visst har vi hört alla argument för och emot att låta S & Mp regera på bas av en kapitalistslickande överenskommelse med C & L och med motvilligt medgivande av V.

Visst är argumenten bra! Från båda sidor, alltså.

Visst är det tröttsamt med tvärsäkerheten från dem som har alla de goda argumenten och vet att de inte bara har rätt utan kommer att få rätt när historien skrivs.

Visst är det skönt att inte ha varit med om att fatta dethär beslutet.

Visst är det asigt irriterande att vanliga medborgare i radio och teve ideligen yttrar sig om  hur dumma, barnsliga och ovärdiga de politiker är som inte kan komma överens – som om det funnes någonting att komma överens om i den polariserade politiska miljö vi själva har röstat fram.

Med det valresultat vi hade gick det inte att bilda annat än en svag regering, och från vänsterperspektiv inget annat än en dålig regering. Det är därför milt talat poänglöst att vara missnöjd med att regeringen inte kommer att driva vänsterpolitik. Efter valet var en rättvis politik inte tänkbar.  

     Däremot har vi all anledning att vara missnöjda med att regeringen kommer att driva en politik som ökar orättvisorna i samhället och därmed riskerar stärka nationalism och fascism. Även om man är någorlunda tillfreds med att Sverigedemokraterna inte avgör politikens utformning nu.

     Hur det kommer att bli, det vet vi inte. Men dessvärre tyder det mesta på att fascismen gynnas av båda alternativen: en svag regering som ökar orättvisorna, lika väl som en regering som uttryckligen ger luft åt nationalisternas tolkningar.

     Vi måste stå ut med att leva i en tid när hotet om fascistiska lösningar ligger mycket nära.

Det är bara folkligt motstånd för vänsterpolitik som hjälper. Inte hur proffspolitikerna styr ihop det på regeringsnivå – hur viktigt det än är. Inte hur fritidspolitiker snickrar hyggliga överenskommelser för det lokala bästa – hur nyttigt det än må vara. Utan det är faktiskt ni, alla tvärsäkra argumentatorer och självgoda ring-P1-snackare, det är ni som måste organisera er. För rättvisa och solidaritet.

     Vill ni inte det, så gnäll inte sedan på folk som har energi nog att organisera för gemensamma intressen. Jag har faktiskt större respekt för en moderat som kör sitt ”inflytande för näringslivet” i fullmäktige eller en miljöpartist som bara surrar om stigarna i stadsparken, än för folk som aldrig tagit ett gemensamt ansvar och retar sig på alla som gör det.

Regeringsfrågan är oerhört viktig, men den är temporärt löst. Nu handlar det om vad vi gör själva. Det är bara solidaritet som kan hejda fascismen.

Liberaler för statlig styrning, eller Socialdemokrater vinner på icke-fråga

Inte nog med att socialdemokraterna kan gå med på att leda en borgerlig regering. Nån jävla regering måste vi ju ha, och färre dör i kolera än i pest. Men dålig politik förblir det.

Den eventuella liberala regeringen nöjer sig inte med de stora frågorna som att försämra arbetsrätten och höja hyrorna. Nej de visar sannerligen omsorg om de små, fast på sitt eget vis. De kommer att lagstifta om skolans ordningsregler.

     Något liknande har aldrig hänt.

     Enligt skollag och läroplan är det rektor som fattar beslut som skolans ordningsregler, i samråd med eleverna.

     Att en liberal regering, som inte ens har tillträtt, yttrar sig i detalj angående vardagen på en arbetsplats, är oerhört.

Det finns goda skäl till att elever ska använda mobilen på lektionerna. Det finns goda skäl till att de ska låta bli. Vilket som ska gälla avgörs på plats.

     Ta upp mobilen, ni ska söka industricentra i Asien

     Stäng av mobilen, ingen annan vill höra din love-lista

     Ha translate igång när ni läser texten

     Har du inte hittat Selma Lagerlöf? Men få lite fart på google nu!

     Lägg ner dendär, du skulle vara färdigchattad på rasten!

     Målet med lektionen är…

Enligt läroplanen är det målet med lektionen som ska avgöra vilka metoder och hjälpmedel som ska användas, med läraren som ansvarig för lektionen och rektor som ytterst ansvarig för verksamheten.

Det finns synpunkter på detta, förstås. Från att allting ska utgå från elevernas intressen, till att staten ska styra det centrala innehållet för varje lektion. Men än så länge är det rektor som bestämmer reglerna, i samråd med eleverna. Det fungerar någorlunda. Hittills har iallafall ingen regering fått för sig att rita om rutorna för bollspel på skolgården, sätta upp hårtorkar i omklädningsrummen eller förbjuda glass till skolavslutningen.

Den blivande regeringen kommer att fatta mycket värre beslut än detta. Det mest väsentliga är inte omyndigas möjlighet att utnyttja en kommunikationsdevis – därför levererar jag heller inga sakargument för någondera sidan. Det är nämligen skolans sak att fatta beslut om detta. Den eventuella regeringen har valt ut detta som den symbolfråga det är. De vill verka regeringsdugliga och är berättigat osäkra på sitt underlag, visar därför någon sorts dådkraft genom att sätta in stöten mot ett tankekluster som de utgår från att väljarna uppfattar som hotfullt; bubblan modernitet-ungdom-teknik.

Idag fick jag reda på att det är Socialdemokraternas idé. Liberalernas skyddsande må förlåta, men nog låter förslaget alltigenom präglat av majoren?

     Om denna icke-fråga är vad Socialdemokraterna får igenom när de förhandlar, finns det än större skäl att hysa oro för dethär landet. Och tyvärr en liten ful strimma av förakt för vad socialdemokratin låtit sig barbapapa-omformas till.

Lämna tillbaka!

Har läst en rad bloggar som med uppriktig sorg beklagar att vänstern käftat sig in i det möjliga regeringssamarbetet. Det är förståeligt – ingen tror att detta blir enkelt. Det kanske inte ens blir bra. Men om vi inte försöker slänger vi bort hundra år av kamp.

Luttrat kan man ju kalla det kamp för att få försöka.

En gång i tiden satt jag på partistyrelsemöten med kamrater som påstod att vänstern inte ”vågade” regera. Svaret var oföränderligt JO, det är därför vi ställer upp i val.
Men det går inte att vänta på egen majoritet (som förresten inte heller skulle vara enkel), det har ju till och med maktförblindade socialdemokrater börjat inse.

”Medelklasskossan kräva bl a dessa populära ting: skattesänkningar, privata ’alternativ’, medelklassnära tjänster, sänkt skatt på alkohol och bensin” skriver Pastey, men det är tvärtom: Medelklassen har inte krävt ett skit av allt detdär!
Viljan att betala skatt är så god att moderaterna gråter när de läser opinionsundersökningar. Vad medelklassen (och alla andra också) kräver är att få något för sina pengar, och idag är det bara vänstern som ger oss in på att styra det dithän.

Privata alternativ var inte efterfrågade innan de fanns. Det stod inte någon inskränkt medelklass i kö för att få sätta barnen i privatskola innan ett nyliberalt etablissemang talade om för dem att detta skulle vara ett obestämbart ”bättre” sätt att få valuta för skattekronan. Det är ideologisk kamp, det.
"En kamp som vi för med flygande blad medan någon står och kastar tryckpressar på oss" som jag skrev i en pre-digital tidsålder.

Folkviljan har inte bett om medelklassnära tjänster, men den har faktiskt inte bett om demokrati och socialism heller. Den har bara bett att få något tillbaka.

Julafton utan vanmakt

Ha! Regeringsalternativet är klart, nu återstår bara bergskedjor av arbete. Videon med partiledarna ger anledning till lite undran... Sahlin tycker det känns spännande. Hon känner att det blir energi och go. Verkligen spännande, känner hon. Eriksson-Wetterstrand för sin del hoppas på förslag som blickar in i framtiden, på grön politik och investeringar. Medan Ohly tveklöst punktar ned sina prioriteringar: utveckla välfärden, och bryta kvinnors underordning liksom segrationen.
Om endast av tre partiledare väljer att tala politik kan grupparbetet komma att bli besvärligt. Men hon har rätt, Sahlin. Spännande är det förstås.

Ett citat från tejpen: ”Den enda makt som ökat bland vanligt folk är vanmakten” (Lars Ohly)

Sen finns en oro bland partikamrater och bloggare att vänstern ska kompromissa bort hela socialismen. Det tror jag nu inte, men är väl medveten om hur svårt det är att fastslå smärtgränsen - att veta exakt när det är dags att lämna över till de borgerliga för en ännu värre politik. Av samarbete i vår lilla stad har jag också lärt hur svårt det är för väljare, journalister och tjänsteutförare att skilja på partiprogram och regeringsdeklaration - eller vad vi vill göra och vad vi kan göra.

Men låt oss skjuta upp svårigheterna! Vi har haft en bra EU-konferens, och Fredrich Legnemark skriver: ”Idag är det julafton!”

Marknadsföring eller parlamentarism?

Magnus Ahlkvist påminner om: ”...Miljöpartiets kniv i ryggen på Vänsterpartiet vid förhandlingarna om flyktingamnesti...” Ja det var fina grejer, det! Till och med lokala miljöpartister gick på den, kom och frågade varför V hade svikit. - Nej, det är era språkrör som luras, var svaret.
Men de blev inte särskilt upprörda. Tyckte istället att det var berömvärt att komma ut så fint!
Som att sanningen är det som kommer ut. Inte fakta. Berättelsen viktigare än händelsen. Myten större än verkligheten.
Det är den förvisso ibland. När det gäller Jesus Kristus och så.
Dagens politiker är inte riktigt på den nivån.

För övrigt skriver Ahlkvist bra om regeringsalternativen och Ohlys debattartikel, ”vi arbetar för att inte bara byta regering, utan också byta politik.”

Någon annan som jag nu inte kan hitta skrev att vänsterpartister faktiskt tror att det är styrkeförhållandena partierna emellan efter ett val som avgör regeringsbildningen.
Ja, det systemet kallas parlamentarism. Såvitt jag vet har det ännu inte onödigförklarats.

Hon förstår nog inte

Satte på teven och ramlade rakt in i någon sorts journalistisk konspiration. Fyra människor stod runt ett bord och diskuterade ingående Sahlins av- och tillsättningar av medarbetare. I en ton som om detta vore a) en ödesfråga för vårt land och b) något de begriper långt mer av än någon annan.
Persson bytte ministrar som man byter skjorta och fick omdömet bufflig ledarstil. Men nu handlar det inte ens om ministrar – vi har en annan regering! Ändå ska Sahlins handlingar granskas och värderas.

”Hon förstår nog inte själv vad det här innebär. Hon kanske var arg. Eller kände sig hotad. Men vad ska detta betyda för hennes regeringsduglighet... Eller ser hon inte att det inte alls spelar nån roll?... Ja det får vi allvarligt fundera över.”
Ja må de fundera. Om de bara gjorde det tyst! Men kanske de inte själva förstår, vad dethär innebär. Inte ser att deras småttiga åsikter inte alls spelar någon roll.