Socialdemokratin saboterar samhällsklimatet - svek samt signalpolitik! - solidaritetens slut

Hur har det blivit rumsrent, allmänt accepterat? är det många som frågar sig. Hur kommer det sig att rasistiska känslor inte bara yttras, utan ska tas hänsyn till? Hur kommer det sig att folk kan begära ”svensk läkare” och att vissa regioner bemödar sig om att erbjuda det? Är det så att rasismen växer, eller har den alltid funnits och kan nu bli synlig? – ibland utan att folk ens förstår att det är rasism.

Det finns flera förklaringar. En av dem, kanske inte den största, men en viktig därför att den förefaller så svår att tro, är socialdemokratins svek.

År 2015 då massor av människor sökte sig till tryggheten i Sverige svängde regeringen helt om och beslöt att det måste bli ett stopp. Miljöpartiet gick med på det under tårar, och har därefter inte gjort något väsen av sig. Socialdemokraterna däremot har vuxit in i sin nya roll av flyktingbekämpare, och idag faktiskt stoltserar Morgan Johansson (på twitter) med den låga prognosen för asylsökande; Sverige "har tagit sig igenom flyktingkrisen" (och då är det inte ens Sverige som har flyktingkris utan krigsdrabbad befolkning!) Inlägget adresserades till M och SD, som trodde att antalet asylsökande skulle öka. Han ville visa att de hade fel. Ingenting i det han sa tyder på något intresse för flyktingarna. Det är enbart potentiella regeringsinnehavare han tänker på.

Ändå påstår han att Sverige ”tar ansvar för människor som flyr”, eftersom vi ju fortfarande tar emot kvotflyktingar! Johansson föreställer sig att lågt mottagande ger bättre förutsättningar för integration - men de få som tas emot får tillfälliga uppehållstillstånd, något som uppskjuter och försvårar varje människas försök att känna sig tillhörig och delaktig. 

När socialdemokratin, som trots allt många människor fortfarande tänkt rösta på, intar en flyktingfientlig position, då är det fritt fram för alla! Även om man inte uppskattar allt regeringen gör, är den ändå Regeringen. Det inger respekt, en respekt som ministrarna kan och bör använda för att påverka opinionen. Det är vad Johansson gör; han påverkar. Och inte i humanistisk riktning! Men själv tror han att han snor tillbaka röster från SD.

Detta har pågått länge. Redan med det så kallade Luciabeslutet om asylpolitiken år 1989 förändrades stämningen. Mottagandet hade problem med för låg kapacitet, och på vissa orter förekom protester. Socialdemokraterna i regeringen räknade med att en stramare politik skulle hejda dessa reaktioner – men det blev tvärtom! De som inte ville ha något flyktingmottagande överhuvudtaget kände att de fått en godkäntstämpel. Fritt fram!  Samtidigt förändrades den politiska debatten, fick en ny gemensam utgångspunkt: det var nu flyktingarna som var det största problemet. (Tack till Ali Esbatis bok Utöya för resonemanget!)

Så som 1989, så idag.

Signalvärdet i regeringsbeslut får inte underskattas. S tror att de drar röster från SD, när de i själva verket visat att det är helt okej att tycka som SD. Människor som är i stånd att hysa deltagande med sina medmänniskor på flykt riskerar att invaggas i tron att de nog klarar sig lika bra någon annanstans. Dessa inhumana signaler är Socialdemokraternas bidrag till vad de kallar för ”integrationen”!

Ett integrerat samhälle kan inte och kommer inte att bygga på en politik där orättvisor och otrygghet ökar medan människor söndras, sorteras, delas, splittras, körs ut, hålls tillbaka, sugs ut och föraktas. Låt oss återgå till solidariteten! Märkligt nog finns en och annan klok person kvar inom socialdemokratin, så försök få ministrarna att lyssna på dem. Det är visst kongress i det stora partiet i höst. 

Tvångsavvisning, deportation

I två dagar tänkte jag blogga om tvångsavvisningarna från Sverige. Om människor som hålls i förvar och som för varje dag väntar på signalen, nu går transporten.
Men jag hinner inte, för jag är upptagen av ett utlåtande om bättre mottagande av nyanlända barn och unga.

Alla som vill flytta till Sverige kan inte göra det, det är en sak. Men den fasansfulla stämningen av väntan-på-transport som beskrivs i artikeln kan dock bara jämföras med den som rådde i transitlägren under Förintelsen.

Hela landet ska leva - och alla i det

Många reagerade igår när jag bemötte Sandelins artikel. Idag får han svar i tidningen av den grön-liberala tankesmedjan Fores.

En av kommentatorerna igår gav exempel på fusk med id-handlingar. Ulla Andersson ger idag exempel på en helt annan sorts moment 22 i denna fråga.

En annan kommentator undrade hur jag kan påstå att köpkraften ökar genom migration trots den kostnad som själva mottagningen innebär. Hen räknar på att du och jag inte kan handla för de kronor som vi betalar in i skatt för andras introduktion.
Som Politik och poesis läsare vet räknar vi här inte i vi-och-andra. Men visst var ordet köpkraft slarvigt använt, eftersom det jag tänker på är handeln, dess omsättning i samhället i stort. Jag menar alltså:
- inflyttning på orten kan innebära att lanthandeln räddas från nedläggning och kanske även breddar sitt sortiment
- inflyttning kan innebära att busslinjen till centralorten blir kvar
- busslinjen innbär att fler människor kan ta sig till centralorten och handla i butikerna där
- inflyttning av barnfamiljer innebär att den lokala skolan räddas från nedläggning
- den lokala skolan har ett kök som köper lokala råvaror
- den lokala skolan ser till att idrottsplatsen måste rustas upp
- upprustningen ger arbetstillfällen
- inflyttningen medför också att nedgångna bostäder måste rustas upp
- upprustningen ger arbetstillfällen
- några av immigranterna startar för orten nya företag, vilket ökar utbudet av varor och tjänster

Till och med kyrkobesökarna blir fler. Det ökar inte precis köpkraften, men söndagarna blir lite roligare.

Sandelin och myten om den förbjudna diskussionen

Idag har SvD en artikel av Sandelin som är bekymrade över tystnaden som råder i samhället under en påtvingad konsensus. Av någon anledning är det flyktingmottagandet han syftar på (inte alls exempelvis tystnaden om kapitalismens orättvisor), och han anser att folket hindras att ta del av grundläggande fakta.
Alltså: detta är en del av den mystifikation som går ut på att det från myndigheternas sida skulle föreligga en dold agenda för att öppna landets gränser och svälta ut dess invånare. Vad i all världen myndigheterna skulle ha för intresse av att göra detta, är ett grundläggande faktum som vi inte får ta del av.

De frågor som enligt Sandelin är hemlighållna skulle då vara:
- kostnaden för flyktingmottagandet (som beräknas på olika sätt och inte ska vägas mot hjälpbehovet)
- att hälften av immigranterna är låg- eller outbildade (ja varför skulle de inte vara det, det märkliga är ju att de som är högutbildade inte heller får några jobb)
- att en stor del av immigranterna är anhöriga, inte flyktingar (ja varför skulle familjer hindras från att leva tillsammans?)
- att många immigranter saknar id-handlingar (som man ofta gör sig av med när man är på flykt)
- att endast sju procent av dem som får uppehållstillstånd har flyktingstatus (ja, statusen är en bedömning som Migrationsverket gör, sannolikt är det fler som borde ges flyktingstatus istället för att tas emot av humanitära skäl)
- att nya ”utanförskapsområden” har skapats i vårt samhälle (naturligtvis, eftersom vi inte har en fungerande arbetsmarknads- och bostadspolitik)
Sandelins avslöjanden är alltså inga avslöjanden, utan handlar om olika uppfattning om vad som är problem och hur de ska lösas.

Texten rymmer ogrundade uttryck som ”massiv” asylinvandring – när det i själva verket är mycket svårt att få asyl i Sverige. Den rymmer lögnen att sju riksdagspartier delar en konsensus om migrationspolitiken när det är precis tvärtom. Som vänstern har stridit för dessa frågor! Det partierna är överens om är att de mänskliga rättigheterna är grundläggande. Men Sandelin ifrågasätter till och med att myndigheterna ställer sig bakom ”rätt” värdegrund – med hans citattecken, som antyder att mänskliga rättigheter kan vara lite grann rätt eller förhandlingsbart rätt.

Artikeln rör på ett belysande vis ihop två frågor: den om migration och den om civilkurage.
Att människor är tystade på sina arbetsplatser, att egenskapen civilkurage har mycket låg prioritet vid rekrytering, att arbetsgemenskapen är splittrad och var och en måste anpassa sig efter chefen, det är verkliga problem och en fråga för sig. Den frågan ska inte utnyttjas för att underblåsa myten om att migration är förbjudet område för en förtryckt minoritet.

Men du har väl redan gissat. Sandelin har i flera års debatt ifrågasatt integration och mångkultur (och även feminismen!) Han jobbar hårt på sin konspirationsteori om ”mörklagd sanning” och har stöd av bland andra nazisidan patriot.nu

Och är inte värre tystad än att han får publicera sig på de stora tidningarnas seriösa debattsidor.

Gott grannskap

Det är inte alla småstäder som präglas av inskränkthet. I lilla Hedemora planeras för mottagandet av ensamma flyktingbarn. De ska få en trygg vistelse i Dalarna och en lust att växa upp och bo Sverige. Det är första gången som Hedemora tar emot ensamma flyktingbarn, och att det ger minst tio nya arbetstillfällen gör inte saken sämre. NIMBY-effekten inte lika stark överallt – även om boendet flyttades från en mindre bruksort där de boende inte var lika välkomnande.
I Falun var det antirasistisk konsert på torget i arrangemang av nätverket Dalarna mot rasism. Ett sådant nätverk behövs verkligen eftersom det finns nazistiska grupper i både Falun och Borlänge. En rätt udda företeelse som inte passar i etableringsmönstren, och just därför så obehaglig.

Motviljan mot det främmande förefaller starkast i bruksorterna. För flera år sedan gick de så kallade patrioterna till attack med sprayburkar mot flyktingförläggningen. Men den allmänna upprördheten var stor, och kyrkoherden tog upp i söndagens förbönen att förövarna skulle lockas till Guds rätta vägar. Vid en gudstjänst för bara ettpar år sedan samlades deltagarna i bön för en familj som hölls gömd på orten men som kommit till kyrkan för att få vårt stöd.

Det är en glädje när de goda sidorna hos småskalighet och grannskap kommer till sin rätt.

Se Jöran Fagerlund om vem SD ska tacka för sina opinionsframgångar.

Tvång eller tilltro

Regeringens utredning om asylmottagandet är nu färdig, och kommenteras av Vänsterpartiets flyktingpolitiske talesperson Kalle Larsson:
- Det är glädjande att utredningen vill göra rätten att arbeta under asyltiden till regel snarare än undantag, säger Kalle Larsson. Med stärkt svenskundervisning och praktik ger det viktiga förutsättningar att stärka asylsökande på arbetsmarknaden och deras fortsatta liv i Sverige.

Men Vänsterpartiet är kritiska till förslaget att styra asylsökandes boende. Dagpenningen till asylsökande är redan så låg att det knappast fungerar att sänka den för att komma åt deras boende.
- Det är bara ett sätt att tvinga asylsökande till anläggningsboende, utan hänsyn till individens egna val och behov. Utredningen spinner vidare på den felaktiga föreställningen att asylsökande inte vill ha språkundervisning och introduktion om man inte tvingar dem.

Vänsterpartiets förslag om förbättrat mottagande av asylsökande och flyktingar kan man läsa här.

Motsatsen till arbete ÄR arbetslöshet

Nu har jag närmare granskat DN-artikeln där Folkpartiet redogör för ett lyckat flyktingmottagande. Efter att ha arbetat med frågorna har jag en hel del synpunkter på Fp:s text, citerad i kursiv:

”Den stora utmaningen i flykting- och integrationspolitiken handlar om att nyanlända ska skaffa egen försörjning så fort som möjligt i Sverige. Utmaningen är enorm med tanke på det misslyckande som socialdemokraternas integrationspolitik resulterat i.” – Utmaningen är enorm, med tanke på att regeringen inte verkar för full sysselsättning.
”I slutet av juni publicerade Integrationsverket rapporten Integrationspolitikens resultat. Det är ett förödande bokslut över den socialdemokratiska integrationspolitiken och introduktionen av nyanlända i kommunerna." – Nja. Integrationsverket sa att politiken inte har genomförts, och att introduktionen inte är den viktigaste faktorn.
”Utanförskap i stället för jobb.” – Mosatsen till arbete är inte utanförskap. Den är arbetslöshet. Vilken minskas av en politik för full sysselsättning.
”Trots likartade förutsättningar fungerar integrationen olika väl i olika kommuner. - - - En genomgående framgångsfaktor är - - en lokal strategi för introduktionen.” – Ja, detsamma slog mig när jag var i branschen. Jag noterade också att kommunens politiska färg inte var avgörande, utan tjänsteutförarnas medvetenhet och professionalism och konsekvensen i deras arbetssätt, nästan oavsett vilka metoder man valt att använda. Detta kom som en överraskning för mig. Det borde det göra också för Fp.
”Jobbfokus. Den första frågan till de nyanlända i introduktionen bör vara hur de ska skaffa egen försörjning i Sverige.” – Om de kunde svara på det vore de väl för farao redan på jobbet!?
”Aldrig socialbidrag, alltid löneliknande ersättning för introduktionen. Ersättningen betalas ut för att introduktionsplanen och de lokala reglerna följs.” – Jag instämmer i och för sig. Men en av de saker som överraskade mig när jag jämförde kommuner var att ersättningens art faktiskt inte verkade spela så stor roll för resultatet.
”Varva språkundervisning med praktik. Personer med olika yrkesbakgrund från sina hemländer ska få en yrkesintroduktion på arbetsmarknaden i kombination med studier i svenska språket. Det här överensstämmer med de nya instegsjobben.”
Men det överensstämmer i högre grad med Vänsterpartiets politik. Vi önskar Fp lycka till med att påverka storebrorsan i regeringen.
”Validering av utbildning och yrkeserfarenheter. Satsa kommunala resurser på validering. Inrätta om så behövs egna valideringskanslier. Likaså är det viktigt att samarbeta med de närmaste högskolorna för certifiering av utländska akademiker så att de kan verka i Sverige.” – Validering och certifiering/ekvivalering är inte samma sak. Det senare sköts av Verket för högskoleservice. Innehållet i ingenjörsexamina eller juridikdisputationer ska inte bedömas lokalt. Inte heller validering är en kommunal fråga, utan bör hanteras av exempelvis Arbetsmarknadsverk och Länsstyrelse, med stark inblandning av näringsliv, branschorganisationer och fack.
”Det handlar om ledarskap.” – Det kan man säga. Det gör snart sagt allting. Det handlar också om mänskliga rättigheter. Det gör också nästan allting. Sedan är frågan vilken självklarhet man väljer att betona.

Slutligen: ”Vi folkpartister tar därför mängder av lokala initiativ för att sprida de bästa erfarenheterna av flyktingmottagande.” – Ledsen att göra er besvikna, men det har faktiskt inte märkts alls. Men ni kanske började precis i förrgår?