Var inte rädda. Var goda.

Fascismen är nationalistisk, konservativ och hierarkisk. Fascismen styr människor genom att spela på rädsla och erbjuda fantasier om en tidigare guldålder.

     Den som tror att fascismen kännetecknas av uniformer och piskor ser bara gammal rekvisita. Modern fascism är ordinär kostymbärare, när den får något att säga till om, och dess väljare ser ut precis hur som helst.

     Borgare vill gärna tro att enbart fula, feta, ointelligenta arbetare är fascister. Denna missuppfattning kan bara förklaras med deras urgamla klasshat.

     Det är därför borgare inte är någonting att hoppas på i motståndet mot fascism. De kommer alltid att tycka sämre om en stark, solidarisk arbetarrörelse än om en stark, hierarkisk fascism. Det är deras gigantiska historiska felsteg, ett som de är determinerade att inte förstå.

Idag är inte arbetarrörelsen stark. Solidariteten är i det närmat sönderslagen av borgerliga utförsäljningar, och vänstern anklagar sig själv för att inte ha kommit ut med rätt berättelse. Idag skulle borgarna mycket bekvämt kunna resonera som i 30-talets Tyskland, fast tvärtom. Då sa de, låt Hitler ta hand om kommunisterna så tar vi hand om Hitler sedan. Det lyckades inte. Idag borde de säga, låt vänstern ta hand om fascisterna så tar vi hand om vänstern sedan. Men de säger det inte, trots att det mycket väl och dessvärre skulle kunna lyckas. Istället överväger de kommande regeringssamarbete med fascister och kallar det demokrati; en företeelse som de uppenbarligen inte heller har förstått.

Borgarnas pissminkar till medlöpare i media har i alla fall förstått en sak: det är inte de svaga de ska ge sig på denhär gången. Det sköter fascisterna så bra själva. Medlöparna ger sig på de goda!

     När du säger något klokt eller medmänskligt är det ”godhetssignalering”. Vilket antyder att du skrytsamt håller upp (falska) ädla känslor för att få poäng. När du talar om FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna kallas det utopi, poesi eller – efter 70 år och över 200 internationella undertecknanden – för ”kontroversiella uppfattningar” som i demokratins namn måste få motarbetas.

    När du hjälper en annan människa i nöd uppfattas det som att du köpt dig en må-bra-biljett Det bygger på uppfattningen att i grunden är vi alla egoister, en i och för sig legitim uppfattning som går igen i vissa moralläror men som verkligen inte kan utmålas som generell sanning.

     FN-deklarationen har helt enkelt fler underskrifter än egoistmoralen. 

     Låt oss komma ihåg det.

De som idag i tal och skrift hjälper fascismen är inte nödvändigtvis fascister själva. Men vad hjälper det? Fega egoister gör världen ont även om de är oorganiserade.

     Det enda som hjälper är att organisera godheten. En solidarisk arbetarrörelse. Humanistiska lagtolkare. Frisinnade liberaler. Gröna världsförbättrare. Kristna människovänner. Vilka som helst hyggliga människor kan inte längre bara  tycka bra saker för sig själva. Vi behöver inte prompt gå ihop med varandra, bara med några andra!

”Sörj inte. Organisera!” sa Joe Hill, vilket citerades många gånger efter katastrofvalet i USA.

     I lika mån gäller: Frukta inte. Organisera!

     Eller ur evangeliet: Ängeln sa till dem, Var inte rädda.

     Vi har orsak att sörja. Det finns skäl att vara rädda. Men vi har ingen som helst anledning att inte gå samman för mänskliga rättigheter.

Polarisering. Förskräckelse. Roma-natten

Denhär sommaren har varit förskräckande, och det gäller inte bara vädret.

     Det politiska klimatet har polariserats, brutaliserats. Hatstormarna på nätet hotar att sabotera och tysta varje sakligt ifrågasättande.

    Samtidigt har politiken buklandat i en anda av skämmigt medlöperi. Det som händer på fler än en borgerlig ledarsida skulle vara katastrofalt, om det så kallade vanliga folket brydde sig om ledarnas sidor.

Kontentan är att antirasister gör fel vad vi än gör, medan rasisterna får göra alla tänkbara fel, ty det är yttrandefrihet.

     Demonstrationer antas vara kontraproduktiva. De kan nämligen uppfattas som irriterande. JA? Som om det inte vore meningen med att demonstrera! Det står var och en fritt att demonstrera för gulliga kattungar, men det är ingen som kommit på idén. Gissa varför?

     Borgare har en fundamental icke-förståelse för egenorganisering. Dessa självutnämnda entreprenörer är så illpinkat hjälplösa att de verkligen inte fattar syftet med och arrangemanget av en demonstration. Istället ser de för sig hur folkgruppen ”demonstranterna” far omkring och illfänas med tillbakadragna rasister som bara vill säga sin åsikt utan kommentarer. Uppgiften för borgarna själva är ju enbart det angenäma recenserandet av andras uppförande!  

Polarisering – medlöperi. Paradoxalt nog hör de samman. Under en tid av märkbar polarisering är det förståeligt (om än kontraproduktivt) att röster höjs för ”samling”.

     För borgarnas del innebär denna samling att tycka synd om rasisterna. Orsaken kan vara att man tycker likadant eller tvärtom tror att väljarna ska låta sig omvändas, men de flesta borgare ser det nog bara som ett sätt att för femtioelfte gången komma åt vänstern. För dem är inte fascismen särdeles skrämmande. Det är vänstern som utgör den stora faran.  

     Det är svårt att förstå varför, men låt oss minnas det. 

     För vänsterns del innebär önskemålet om samling att vi nu i åratal har vädjat till liberalerna att åtminstone bara bete sig som liberaler. Vi går till och med in och stöttar liberala mångfaldskampanjer, även då det möter kritik inom egna led, eftersom liberalerna har smitit. För att de är ansvarslösa, ignoranta eller vinstmaximerande?  

    

Polarisering utmärks av att alla sidor börjar bli förskräckta av vad extremisterna ställer till. Skillnaden är reaktionen. Där borgarna inte vill, kan eller förmår göra någonting, där agerar vänstern. Hurdan aktionen än är kan den tänkas gynna rasisterna (eftersom populism låter sig gynnas av allt utom kritiskt tänkande) och detta lever borgarna högt på genom att ideligen upprepa det i sina ägandes media.

     På så vis skaffar de sig rätt. Inte mot rasismen, utan mot vänstern.

Denhär sommaren har varit förskräckande. Utan att vädret varit det minsta kvavt, hett eller åsktungt har politiken istället tagit den vägen.  

     Tänkte inte skriva särskilt om Sd:s antiromska kampanj i tunnelbanan. Men skriker när jag läser detta:

”För dem som tycker att de historiska och lingvistiska kopplingarna här är långsökta: föreställ er att SL tillåter ett parti att annonsera med antisemitiska kodord intill en synagoga på årsdatumet för Novemberpogromerna. Det är i nivå med vad som nu har hänt: natten den 2–3 augusti 1944 fördes nämligen 3 000 romer till gasen i Auschwitz.”

     Den natten kallas i historisk litteratur för zigenar- eller romanatten.

     Hela denna natt stördes fångar i närbelägna baracker av romernas ihållande skrik av protest, fasa och raseri.

     Det var den natten.

     Då må det kosta borgarna lite låts-indignerat pipande över pappersskräp och klisterremsor.

Om du inte tror på borgarnas förbruning, läs en som varit med: http://elinalmestad.se/2015/08/10/tack-och-hejda/

Eller kloke Esbati om normalisering.

Bussresenärernas dåliga smak

Överklassafari till Saltsjöbaden. Ett roligt sätt att göra politik på. Precis som man har trygghets- eller miljövandringar kan man väl göra klassresor.
Därför blev jag häpen och djupt fascinerad när jag tog del av de våldsamma reaktionerna från dem som inte var vana vid att vara objekt. Det kastades till och med ägg mot bussen av tonåringar som kände sig angripna. ”Vi har kämpat för att kunna bo här” säger en person som kanske tror att bara slackare blir fattiga.

I SvD är ledarskribenten mest upprörd över parollen ”Odla ditt klasshat”, som jag kan hålla med om är illa vald. Men allvarligt talat - vi skiter i vad borgarna anser om vårt beteende och språkbruk. Nu handlar det om medvetet genomförda orättvisor, inte om vårt uppförande, och inte heller om ekonomiskt tillfredsställda individers behov av att livsstajla sig. Vilket skribenten verkar tro, eftersom han antar att gårdagens klyftor var ekonomiska och dagens ”sociokulturella”. Meh! Läs Bourdieu!

De allra flesta av dem jag läst är överens om att bussresan var väldigt provokativ. Det tyder på att borgarna har fått lulla runt i sina segregerade enklaver lite för länge. I Rinkeby var folk vana vid guidade rundturer i Exotica och förväntades villigt bjuda på sin färgrika staccato-dialekt framför kameran. Här finns något att lära.

Ändå var bussturen underbyggd med statistik och fakta, säger arrangörerna. Vilka idag måste motta rasistiska, sexistiska och hatfulla kommentarer. Från dem som vet hur man uppför sig för att ta sig fram här i världen.

Kom tillbaka marknadsekonomi, allt är förlåtet!

Bloggade tidigare (1113) om Comhems oligarkiska övertagande av hela fastigheter, något som blåser ur hela valfriheten och även hotar näringsfriheten, vilket borde få företagarbedårade borgare att reagera och inkalla Konkurrensverket.
Gör det nu, mina få blå bekanta – reagera. Använd ett språk som marknaden förstår för att försvara marknadsekonomin. Om vi med det menar den sortens ekonomi där kunden får ungefär de varor och tjänster hon betalar för.
Eller är det rövarekonomin som borgarna i själva verket beundrar? Slughetens seger, kasinokungen som skamlar skalper från lurade offer.

Om du köpt en sak, och därtill en tjänst som ska få saken att fungera, då ska det hålla som ett avtal. Men i rövarekonomin börjar ditt oavlönade arbete med att mixtra ihop grejerna. Ingen vet varför de inte fungerar, allraminst du som inte är utbildad för dem och inte får lön för mekandet.
När du ber tjänsteproducenten om hjälp säger hon att det är fel på saken.
När du ber varuproducenten om hjälp säger han att det är fel på tjänsten.
När du ringer det som kallas service låter de som om det är dig det är fel på, medan de svingar sig i trapetser av gissningar om nya sladdkopplingsvarianter (givetvis på din telefonräkning).

Var det verkligen byråkratin Kafka skildrade? På hans tid var det relevant,men idag är det marknaden som intagits av arrogant absurditet. Den marknad som vi är lärda att bejaka, den som vi faktiskt bejakar när den fungerar som den är ämnad att fungera. På den skolboksnivå som Marx förklarat det.
Nu förstår jag varför borgarna fnyser åt marxismen. Att betala och tro att man ska få något, det liknar barnatro!

En av mina vänner är övertygad om att hennes vardagsrum och dess teknikpark är besatta av djinner. När tekniken blir magi och marxismen blir gud-som-haver, vad har du då kvar? Ett snokbo av sladdar och fakturan för dem.
Att du alltid ska betala och vanligen göra jobbet, det kan du alltid med säkerhet tro på.
Du får inget annat för det än – marknadsekonomi .

Hemuler bär klänning

Det verkade inte vara så mycket att bry sig om. Högerslynglar som glor och pekar finger, klart Ida Gabrielsson blir irriterad. Men inte var det så viktigt... utom en rad: ”Intressant är det i alla fall att klasskampen nu förs i moderiktiga kläder,” säger Assarsson. Ja-ha?
Det skulle göra skillnad alltså?

Tyvärr, nej. Grabbhalvan lovar mer än han kan hålla. Inte tänker han låta sig imponeras av vänsterrörelsen, om än aldrig så väklädd. Han är bara en omedveten decimal i den pågående trenden titta-jag-kan-också-skriva-mode.

Greiders & Hedvalls Stil och politik vore säkert rolig att läsa, men känns alltför helrätt 2008. Och i intervjun med Greider görs samma trista kategorisering som i Assarssons blogg: att en trasig, ovårdad person ser ut som en typisk vänsterpartist.

Jag väntar mig inte precis att borgerskapet ska vara hyggliga emot oss. Men det vore tacknämligt om de levde upp till sin egen fina uppfostran, ty den innehöll bland annat att man inte skulle peka på människor eller genera dem genom kommentarer om deras utseende.

Det vore också roligt om någon kunde skriva om kläder nångång.
Alltså inte om var man köper kläder (”grymmaste fyndet, want!!”) som modebloggarna.
Inte om vilken livsstil du förväntas iaktta i vissa kläder ("city woman" eller ”långa lata dagar”) som modejournalisterna.
Inte om vilka ståndpunkter och statusanspråk dina kläder förmedlar, som modesociologerna.
Utan låta kläderna tala.
Estetiska, kreativa, kulturhistoriska och biografiska som de är.

- - -
Fler som bloggat: Esbati, Ung vänster

Politikens psykopatologi

Ett fult men vanligt knep i politisk debatt är att anklaga motståndaren för någon form av insufficiens, istället för att bemöta hennes åsikter. Det orode mig ett tag att detta var vad jag gjorde när jag sa att fenomenet -68 blev ett trauma för borgerligheten. Men nej, jag tror att det verkligen var ett trauma, i samma mån som det kan sägas att kärnkraftsfolkomröstningen blev ett trauma för vänstern.

Det finns verkliga svaga punkter. Och det finns misstänkliggöranden. Till exempel att insistera på att den som tycker annorlunda är rädd.

Under Nej till EU-kampanjen drogs vi med det dagligen drogs med. ”Ni är rädda för förändring!” sa etablerade herrar på väg mellan repetitiva möten med verserade portföljbärare – sa till förortsbor som inte vet om bilen, lekparken eller ens bostaden finns kvar imorgon, som väntar på nya inflyttare och nya nedskärningar, som inte är rädda för förändringar, utan för försämringar. De som vanns över i folkomröstningen var tuffingarna som hoppades på samma mynt och samma pass och samma kedjebutiker över en hel konform kontinent. Spännande projekt hette det.

Idag heter det att...
Flickor är rädda för teknik och hierarkier. Pojkar har inget större intresse av lyrik och intimitet.
Pedagoger för yngre barn är rädda för att sätta betyg. Pedagoger för äldre barn tar ansvaret och vågar sätta ned foten.
Vänstern är rädd för marknaden och vill bara ängsligt klamra sig fast vid urgamla krav. Högern tänker nytt och har flera spännande vinstgivande metoder att prova.

Det finns orsaker till motstånd som inte har med rädsla att göra.
Det finns reella orsaker att vara rädd.
Det finns gamla krav som aldrig prövats. Demokratisk ekonomi, till exempel.

Borgerligheten är säkert rädd för att prova. Men orsaken till deras motstånd är en intressekonflikt.
Att medge det tycker jag är den respekt en motståndare är värd.

Fritt i France!

Den franska regeringen experimenterar med fritt inträde på statens museer. I det landet gillar nämligen borgarna kultur! Fann nyheten hos Röda raketer. Glöm inte att läsa kommentarerna!