Vetenskapen och vinsterna - när vänstern läser Washington Post

Nu är väl inte en debattartikel i Washington Post ett sanningsvittne. Men intressant ändå:

     PISA-testerna och rankningen av skolsystem har stora brister. Men bör ändå finnas kvar, eftersom problemen med vinstintressen inom utbildningen därigenom avslöjas!

Det menar forskarna som skrivit artikeln. De konstaterar att PISA-rankningen har negativa konsekvenser för skolsystem världen över, eftersom den leder till att man i alltför hög grad stöder sig på standardiserade tester och lärande som låter sig mätas. Men om vi aldrig gjort några PISA-tester skulle ett stort antal länder fortsatt att tro att deras utbildningssystem var de bästa i världen – säger skribenterna – och företagarnas press på flera marknadsandelar skulle bara ha fortsatt. (Min anmärkning: Vilket den ju har, i Sverige. Kanske inte i Förenta Staterna?)  

Sverige lyfts särskilt upp som exempel i artikeln i Washington Post. I Sverige har den katastrofala sänkningen av skolresultaten ägt rum efter privatskolornas genombrott. Sverige har lämnat Nordens höga prestationer och närmat sig England och Förenta Staterna, länder där den bristande  likvärdigheten redan tidigare lett till stagnation i resultat och måluppfyllelse. Insikten i detta faktum har till och med fällt en regering i Sverige!

     Ja, det är vad två forskare säger, och det är roligt att höra.

     De tolkar det som att PISA, trots sina brister, har fått politiker världen över att förstå att en likvärdig utbildning är en av de faktorer som ger bättre resultat.

Men:

     Nu är själva PISA privatiserat. Stora utbildningsföretag har tagit över administration och tester, och ett av dem har fått kontrakt på att avgöra vad som ska mätas i PISA 2018. Därmed håller PISA på att gå över den gräns som ska sära på kommersiella intressen och trovärdiga, oberoende mätinstrument.

     Forskarna påpekar också att det finns fler indikatorer; exempelvis barns välmående eller mänskliga rättigheter.

    

Men:

     Har någon i utbildnings-Sverige, Björklund eller Fridolin eller Skolverket – har någon i sin PISA-panik funnit det mödan värt att tala om för oss i branschen eller andra intressenter att PISA numera håller på att privatiseras?

     Nej. För att få reda på det måste vi läsa Washington Post. Trots att PISA-resultaten pekar på vinstintressenas styrda snävhet.

Så:

     Kanske är det därför PISA måste privatiseras. Kanske vetenskapen störde vinstintresset?

Vanlig skitskola

Ett vanligt skitland i EU... ja det var dit regeringen ville ha oss. Den senaste PISA-undersökningen tyder på att det är precis vad de har fått också. Svenska 15-åringar läser och räknar på genomsnittlig nivå och är sämre i naturvetenskap än OECD-ländernas genomsnitt. Och den likvärdiga svenska grundskolan har försämrats under hela 00-talet, så att numera även likvärdigheten är genomsnittlig.

Skillnaderna mellan flickor och pojkar har ökat. Skillnaderna mellan utlands- och svenskfödda är fortsatt höga. Betydelsen av ett barns sociala och ekonomiska bakgrund har förstärkts. Det finns ingenting av jämlikhet och likvärdighet i detta, och uppenbarligen mycket lite av kunskap.

Kunskapen, den presenterade Skolverket förra året i sin rapport: Vad påverkar resultaten i svensk skola. De diskuterade inte, eller i mycket ringa grad, antal sittplatser eller skärpningen av ordningsregler i klassrummet, inte heller de professionellas metodval eller kronor på lönekontot. Skolan utspelas inte i ett samhälleligt vakum, och vad Skolverket belyste var de övergripande förändringar som har ägt rum under de senaste tjugo åren, och som ger just de tråkiga resultat som PISA-undersökningen idag visar.

De starka trenderna var och är en serie uppsplittrande aktioner:
- Decentralisering (kommunerna måste trolla med resurserna så att olika kommuninvånare ställs emot varandra)
- Segregering (föräldrarna väljer skolor utifrån vad de tror ska ge status, så att barnen delas in efter socialgrupp och hudfärg)
- Differentiering (skolan delar in barnen i undervisningsgrupper där de presterar likartat, så att de blir lättare att hantera och ingen av dem stimuleras)
- Individualisering (arbetet läggs över på barnet så att hen får skulden om det går illa)

Svenska skolpolitiker har i åratal varit inne på fel spår, och vägrat lyssna till kunskap. Till exempel till boken Jämlikhetsanden som fastslår: när jämlikheten sjunker, ökar skillnaderna mellan människor i alla avseenden, inklusive hälsa och bildning.

När utbildningsmajoren sa att det inte kommer att bli bättre på länge än lät det som en nyttig övning i anspråkslöshet. Men långsiktigheten använde han mest som en ursäkt.
Inte som ett skäl att genast ta itu med frågorna om jämlikhet och likvärdighet.

Rapporten finns i sammanfattning här.
Men för att finnas i bloggosfären duger det inte med att ha läst källan. Här måste man länka till en nyhet också, så var så god.