Visar inlägg med etikett Aftonbladet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Aftonbladet. Visa alla inlägg

tisdag, oktober 18, 2011

Mediekritik tills jag blir Socker-Conny

I sin egen blogg får man gnälla, och den möjligheten ser Aftonbladets chefredaktör Jan Helin till att ta vara på när han i ett blogginlägg siktar in sig på den ”slentrianmässiga och trötta” mediekritiken.
Mediekritiker, det är vi som finner det problematiskt att media är under total borgerlig dominans, vi som förväntar oss ett gott journalistiskt hantverk i form av grävande och ifrågasättanden, vi som tycker det är ynkligt att kalla det självständig granskning när man tjuter i flock som schakaler.
Vanligen tycker vi också att journalister, om än underbetalda, ska kunna prestera bättre än fritidsbloggare.

Helin har som chefredaktör blivit starkt ifrågasatt för Aftonbladets fläskiga artiklar om Juholt, så nu ägnar han en helsida åt att förklara varför Aftonbladet egentligen har haft rätt hela tiden, och sociala medier haft fel.
Det enda han egentligen medger är att det i mediesvängen kan skapas ”en upphetsad stämning och jargong i skarpa nyhetslägen”.

Varje yrkesgrupp har sin jargong. Trött och slentrianmässig är den oftast. Blir den upphetsad låter det som när Socker-Conny jobbar på SL och skriker ”Vi måste väl hålla ihop mot kunderna!”
Men i en position där man har förmånen att dagligen få tala till tusentals läsare borde man sålla i jargongen - inte bara tjata med, inte göra bruset självuppfyllande. Om tonläge och innehåll korresponderar kanske läsarna rentav skulle bli engagerade och vilja lära mer, istället för att dästa somna av övermättnad.

I en i övrigt välskriven och vettig ledare konstaterar Katrine Kielos: ”Det är lika konstruktivt för en politiker att klaga på medierna som för en sjöman att klaga på havet.” Men hon har fel. Ty media görs av människor.
Att jämföra media med havet är att indirekt säga att de är en naturkraft, att de är djupa och eviga, att de ska respekteras och beundras, vördas och fruktas - och att de är mycket svåra att påverka utom av ett kärnkraftverk eller en oljetanker.
Risken är att det sista stämmer. Men faktum kvarstår att media görs av människor och att de måste förtjäna respekt. Inte som ohejdbar naturkraft, utan respekten för väl utfört arbete. Det är ju det som vi efterlyst!

Helin menar att journalisternas helt avsiktslösa jargong inte kan skada en tung politiker. Se här Alliansfritt Sverige som samlat en rad epitet om Juholt från såväl media som borgerliga politiker. Ska detta vara ett exempel på jargong utan avsikt så blir jag Socker-Conny!

En genomgång av Helins blogginlägg finns hos Homo politicus

tisdag, september 15, 2009

Det politiska, är det privat?

För länge sen bloggade jag om det ”entreprenöriella” som ska in i flera kommuners skolplaner och nu även i den nya skollagen. Inget ont i företeelsen - att ta sig fram, ta sig för, ta tag i saker. Fantasi och handlingskraft. Men jag saknar det lika bängliga uttrycket ”empowerment” - iståndsättande. Det gick ut på ungefär samma saker men med den viktiga skillnaden att det handlar om grupper. Att gemensamt se sina villkor och vad som ska göras åt dem.

För inte så länge sen bloggade jag om de socialdemokratiska medelklasssupportrarna som vill ge varje familj som kan betala rätt att bo i villa, underlätta för individen att tillfredsställa sina materiella behov - utan en tanke på att detta kan höra ihop med gemensam solidarisk rörelse.

Nu gör Aftonbladets Klein ett lysande inlägg. Hon sätter ord på privatiseringen - inte rean på våra gemensamma tillgångar i detta fall, utan förskjutningen från offentligt delat ansvar till den enskildas problem när det gäller arbete, hälsa och sjukdom alternativt välgång.
Citat: ”Den arbetslösa ska få en egen jobbcoach. Den nyanlända invandraren ska få en lots. Den sjuka men utförsäkrade får väl en friskvårdskonsult framöver.”
Läs henne!

Vad Aftonbladet beträffar har nu även jag tvingats konstatera att deras så kallade Hovblogg inte tar in kritiska kommentarer. På Politik och poesi har jag till och med släppt in rasister om de uttrycker sig städat. Men de kungliga tycks vara oberörbara.
Se namnlista:
Haga ska vara park

Nu till dagens jubilar: Länge leve Norge!

tisdag, oktober 14, 2008

AB och de populära populisterna

Åsa Beckman i DN gör rättvis reklam för annan Åsa, nämligen Linderborg när hon i Aftonbladet smular sönder ”Bengtzons byk” - det vill säga avslöjar klass- & kulturhatet hos den Marklund vars deckargestalt av någon anledning beskrivs som vänster. Av de ruskiga citaten att döma är den fiktiva deckarn någon sorts vulgär populist.

Bortsett från Linderborg finns inte mycket gott på Aftonbladets kultursida. Varför måste populärkulturen försvaras? undrar Beckman. Ja säg!
Är det verkligen så att den arma massmarknaden, förtryckt av trist opera och kyliga avantgardeuppläsningar, behöver redaktör Magnussons uppställning för att inte förtvina
i denna poetiska värld?

Efter att ha sett Magnussons usla blogg undrar man över såväl kvalitets- som kulturbegreppen. Men låt hoppet spira. Hon har inte uppdaterat sedan bokmässan.

Och AB:s kultursida har iallafall Nina Hemmingsson! Fast hon inte varit med sedan i juli.

söndag, december 30, 2007

Välformulerat i förrfjol

Fortsätter tema Åsa Linderborg med ett flera år gammalt citat. Jag tror det var Aftonbladet -05. Hon beskriver sin skörd av vedervärdiga kränkbrev, resonerar om att det inte handlar om henne personligen utan om bestraffningen av kvinnor... och:
”Jag är inte bara kvinna, jag är dessutom socialist - den kanske största provokationen. Vänstern ses som extrem, apart, grälsjuk, okunnig.
I liberalernas svartvita världsbild blir varje nyansering hotfull, varje motförslag ett konspirationsteoretiskt angrepp. De som ser verklighetens komplexitet och samtidigt drivs av en övertygelse stämplas som diktaturkramare eller fascister.
Man gör karikatyr av våra åsikter. Felciterar medvetet. Sätter etiketter. Och man hånar oss när vi säger att debattklimatet är väl hårt nu, att antiintellektualismen grasserar i takt med nymccartyhismen.”

Linderborg tillägger att detta drabbar alla inom vänstern oavsett kön, och avrundar: ”Bara den som skriver meningslösheter slipper undan.”

”Man gör karikatyr av våra åsikter” – för det ger jag minst fem humlor i xprsn!