Autokratisk tendens kräver antifascistisk motkraft (15)

Det är helheten som oroar. Så heter Civil Rights defenders rapport över det år som gått med Tidö-avtalet. Främst berör de kriminal- och migrationspolitik, och analyserna bygger på de fri- och rättigheter som Sverige ska följa. De poängterar att det mesta av Tidö-innehållet ännu är på utredningsstadiet, inte lag. Men riktningen är tydlig.

Forskning visar att ojämlikhet och fattigdom är riskfaktorer för kriminalitet, och att stränga straff inte har någon märkbar effekt. Hårdare straff kan tvärtom försvåra den dömdes återgång till vanligt liv, vilket ökar risken för återfall. Ändå rör sig kriminalpolitiken i Tidö-avtalet bort från rehabilitering mot repression (eller ren hämnd). Här handlar mycket om gängkriminalitet, men det begreppet saknar definition. Ännu ett problem är att flera förslag riktar sig mot människor som inte har begått brott.

Redan nu kan brottsbekämpande myndigheter avlyssna personer utan brottsmisstanke. Något som ska införas är visitationszoner, vilket innebär att samtliga i ett område kan utsättas för kroppsvisitation. Med en sådan politik riskerar flera grupper att misstänkliggöras utan grund, vilket absolut inte hör hemma i en demokratisk rättsstat. Och de förslag som riktar sig till unga lagöverträdare gör det utan att hänsyn tas till Barnkonventionen eller allmän barnpsykologi. Till exempel förslaget att vräka barnfamiljer när barn begår brott. Men ett liv med otrygga boendeförhållanden eller hemlöshet ökar bara risken för upprepad kriminalitet.

Genomgående är att Tidöavtalet och de politiker som ingått det sammanblandar kriminalitet med migration, som om där funnes ett orsakssamband.

Tidöpartierna har redan sänkt antalet kvotflyktingar från 5000/år till 900, och vill helst göra ett urval som inte grundas på behov utan på om personen antas passa in i Sverige (vilket inte är asylgrundande!) Migrationspolitiken som helhet präglas av en strävan att göra det allt svårare att leva i Sverige. Risk att få uppehållstillståndet återkallat försätter människor i djupaste osäkerhet, något som verkligen inte stärker förmågan att engagerat delta i samhällslivet. Detsamma gäller om höga krav för medborgarskap införs; människor som av olika skäl inte uppfyller kraven kommer att ses som andra klassens invånare.

Under året som gått har regeringen velat lagstifta snabbt. Men det är i brådskande lägen som det är viktigt att noga överväga varje möjlig inskränkning av mänskliga rättigheter. 

I sociala media (men inte bara där) märks nu en minskande respekt för politisk opposition. Motargument och politiska manifestationer framställs som osakliga och partiska och därmed säkrast att nonchalera. Ordet aktivism har kommit att stå för något hotfullt, och ordet terrorist används allt oftare om brottslingar eller demonstranter. Det finns idag autokratiska tendenser inom demokratin, och dem måste vi uppmärksamma och hejda.

Vill du få mer material från Civil Rights defenders, gå med i fb-gruppen Backa demokratin! Vill du läsa hela rapporten finns den här  

Intressanta tider med Hobsbawm - särskilt USA

Eric Hobsbawm, den store marxistiske historikern, dog för ettpar år sedan. Tio år innan gav han ut sin självbiografi; Interesting times.

Den store historikern är inte någon särskilt bra biograf. Efter en lysande början i Alexandria och Wien och på andra förkrigsplatser förlorar han sig i namndroppande från Cambridge och de andra universitet som var hans verkliga hemort.

Men några stycken i boken är lysande, särskilt i slutet när han kommer in på Förenta Staterna. Här några citat, i min översättning:

”Det USAnska imperiet vet inte vad det vill eller kan göra med sin makt och sina gränser. Det hävdar enbart att de som inte är med det är emot det. Detta är problemet med att leva i 'det amerikanska århundradet'.”

”Världen såg bara en ovanligt dramatisk terrorattack med ett högt antal offer och en tillfällig offentlig förödmjukelse av Förenta Staterna - - - Ingen orsak till fara för klotets enda supermakt. 

Washington utropade att elfte september har förändrat allt, och genom att göra det lyckades de verkligen förändra allt. De förklarade att de i själva verket var ensamma beskyddare av en världsordning, liksom de som definierar hoten mot den. Vem som helst som inte accepterade detta var den en potentiell eller verkligen fiende.”

Ett stycke om migration:

”Historien behöver rörlighet och förmågan att överblicka och använda ett stort territorium, det vill säga förmågan att röra sig bortom sina rötter. Därför kan vi inte vara plantor, oförmögna att lämna sin egen jord. Vårt ideal kan inte vara redwood-träden, hur majestätiska de än är, utan flyttfåglarna, hemma i Arktis och tropikerna när de flyger över hela klotet.”  

Det är inte endast historien som behöver migration, Hobsbawm!

Slutligen ett närmast poetiskt citat:

”Det förflutna förblir ett annat land.”

Ett förhållande som jag gång på gång försökt bemästra i lyrik och prosa. 

Varje år ett glädjeämne

De kommer varje år igen. Hur dyster världsbilden än är har vi återkommande glädjeämnen.

Det blev ingen sånhär trandans i år. Fåglarna svek Dalälven. Men ett hoande par hålls alltid på andra sidan sjön.

Hackspetten är en liten rackare som kommer och far. Ibland nästan utrotningshotad, tillsammans med sina släktingar gröngöling och spillkråka. Sedan plötsligt sätter den igång och trummar igen. Spillkråkan är vi glada att vara av med eftersom hon var i färd med att äta upp vårt hus. Men göling och hackspett är alltid lika välkomna.

Kärast av dem alla är tornseglarna, luftakrobaterna. Den första flyttade in under takpannorna idag. De sista försvinner efter en flyguppvisning i mitten av augusti.

Tornseglare är rasande snabba och går knappast att fotografera. Dessa tog jag på Naturhistoriska museet. 

Tribunal 12

Idag arrangerades Tribunal 12 på Kulturhuset i Stockholm. Här ställdes Europa till svars för systematiska brott mot de mänskliga rättigheterna och en inhuman behandling av asylsökande, flyktingar och migranter. EU:s gränskontroller hanteras över våra huvuden, hur mycket vi än pratar invandring och integration i respektive land. Och det är vid de yttre gränserna människor dör.

För EU är migration inte en social eller humanitär fråga, den är en säkerhetsfråga. Den fria rörligheten är endast avsedd för företagare, deras pengar, och den arbetskraft de behöver för tillfället. Därmed inte sagt att det inte är praktiskt för företagarna att kunna utnyttja papperslösa arbetare som sedan kan slängas ut igen.  

Tribunal 12 var en konstnärligt gestaltad rättegång inspirerad av Russelltribunalen 1967 (som ledde till att USA fälldes för krigsbrott i Vietnam). På den tiden var politiker som Tage Erlander rädda för Tribunalen; den kunde skada Sveriges anseende.

Det innebär att de åtminstone togs på allvar. Det enda jag sett i media av Tribunal 12 är en debattartikel på svt, där rasisterna häckar i kommentarsfältet. Plus en debattartikel i av Miljöpartiet i SvD, där kommentarsfältet stängts på grund av för många olämpliga kommentarer.

Så är klimatet i dagens Sverige när man försöker väcka opinion i migrationsfrågan och ställa EU till svars.

Två dagar senare: Ingen mediarapportering alls. Den som vill veta något kan läsa Flyktingbloggen

Censurmyten

Än en gång har Politik och poesi fått den mystiska beskyllningen att ”tysta och censurera” debatten om migration. Det som är ett av bloggens allra vanligaste teman! Saknas på Politik och poesi är småprat om livsstilar och frukostvanor. Dessa väsentliga ämnen för tusentals bloggare formligen tigs ihjäl här. Liksom livsstilsbloggarna ignorerar väsentliga samhällsfrågor.

Vad Politik och poesi däremot har skrivit är att det är en myt att migrations- och integrationsfrågor skulle vara nedtystade. Att tjata om censur så fort någon inte håller med är ett sätt att tigga sympati, som dessvärre visat sig lyckosamt.

I Danmark trodde man att vardagsrasismen skulle avklinga om politikerna tog över Pia Kjaersgårds problemställning. Resultatet var det motsatta - skärpt tonläge från höger till vänster, starkt begränsad inflyttning och krav på yrkesförbud för kvinnor i sjal.

Idag säger Tamas i DN att så som Lasermannen fick moraliskt stöd av att se ett rasistiskt partis genombrott i riksdagen, så kan samhällsklimatet hårdna än en gång, och så kan en ensam vettvilling känna sig uppbackad. I samma tidnings pappersupplaga skriver Arnstad om den nazityska propagandafilmen Jud Süss och hur vi påverkas av ”bakgrundsbruset”, det ständigt pågående mumlet av röster, det vi också kan kalla tidsandan. Arnstad avslutar med frågan:
”Hur kan vi tolka dagens Muhammedteckningar, rondellhundar och ’burkadebatt’? - - Håller vi på att skapa ett nutida bakgrundsbrus angående muslimen? Vad har vi att lära av Goebbels och hans propaganda?”

Låt oss lära en sak: Hitler och Goebbels uppfann inte antisemitismen, utan gav fritt utlopp åt ett befintligt judehat. Och de påstod aldrig att det var för att lätta befolkningens känslor, så att hatet skulle avklinga.