Före detta hus 1: den lilla staden

I en gammal stad på landsbygden är alla hus före detta någonting annat.

     Det är ekologisk byggnadsvård av timmerhus i den före detta turistbyrån, en utsökt timmerbyggnad från 1700-talet som var före detta apoteket, innan alla apotek privatiserades och uppstod i ett flertal smärre lokaler. 
     I före detta ålderdomshemmet är det asylboende, eftersom de gamla numera bor ensamma hemma i sina små ettor och tvåor. I före detta Tingshuset har Migrationsverket sedan länge haft sin verksamhet, men när de inom kort flyttas till en något större stad blir det före detta Migrationsverket; möjligt att hyra.

     I det före detta polishuset ligger dam- och herrfriseringar i alla före detta kontorsrum. Som gemensamt företagskontor fungerar de före detta cellerna där gallren är kvar framför fönstren, en pittoresk detalj. På före detta Systemet drivs idag en pub som ibland försöker sig på night club; här ser vi näringsfång med reella beröringspunkter. Dagens Systembolag ligger i före detta Domus, ett på sin tid rekorderligt varuhus som låg bredvid Esso-macken som idag är parkeringsplats. Av före detta Domus finns endast kvar den dåtida innovationen; den lilla stadens första och enda rulltrappa. 

     I före detta järnhandeln försiggick under lång tid andrahandsförsäljning av kläder och möbler, men idag är lokalerna nyrenoverad bank med konstsamling. När banken flyttade uppstod förstås en före detta bank, där det numera säljs begagnade kläder och möbler. Så går det runt, från pengar till armod, från armod till pengar, åtminstone lite pengar, så att det går runt ett år, innan det blir en lokal att hyra.

     Konst har nu aldrig genererat pengar utom till ett fåtal samlare, så den ställs ut där det blir plats över, som i före detta badhuset eller den inom-kort-före-detta bokhandeln. Annat är det med blomsterhandeln! Tvärs över gatan och tillbaka har den flyttat så många gånger att ingen längre minns var de köpte blommorna till bröllopet, dopet, studenten eller begravningen. På samma småstadsgata var det, och där ligger begravningsbyrån kvar i samma lokaler sedan ståndsriksdagens tid, ty glesbygdens tätort har också sina lönsamma småföretag. Det är bara husen och rummen som förändras när de byter människor och rörelse med varandra.  

     Varje gång någonting blir före detta är det tråkigt – men se där skapas någonting nytt, inte alltid, men ofta! Före detta leksaksaffären blev nagelverkstad en tid, även om den för närvarande gapar tom. När före detta Försäkringskassan flyttades till en något större stad öppnade en för sin tid modern Kina-restaurang, idag är före detta Kina-restaurangen ett företagshotell – som om lokalerna vore den stora kostnaden för en nyföretagare i en liten landsbygdsstad*.

     I den före detta biografen är det träningslokal, och den andra före detta biografen erbjuder kommunal teater- och musikverksamhet. Den före detta busstationens biljetthall blev biljardhall, numera libanesisk krog. I före detta slakteributiken huserar hämtmat av thai-typ. 

     Vad som vilket år som helst kommer att öppna i de för närvarande livaktiga kebab- och pizza-serveringarna, det vet vi inte.

     Några lokaler blir tomma, som utslagna tänder. Andra fylls av nyföretagande, kanske bara för ett år eller två.

     Men vad blir kvar i rummen? Kanske en affärsmässig anda. Kanske känslan av att vara på uppgång, eller på nedgång. Kanske förhoppningen att bli kvar längre än ett år. Kanske en möjligen rimlig idé att det inte är så viktigt vad som görs, bara någonting blir gjort. 
     Det kan vara mycket viktigt att få någonting gjort i en liten stad på landsbygden.  

* Stavningskontrollen föreslår: landsbygdsstöd. Var vänlig observera detta.

Varför känner jag mig inte överraskad?

De utsålda apoteken leder till högre priser. Inte en källa till överraskning precis.
Först försvann pluskundkortet, det som gav poäng för varje mascara och nikontintuggummi du köpte. Bonussystemet måste skrotas eftersom det skulle kunna utgöra konkurrensfördel för Apoteksbolaget. De nya företagen hade ju inte någon upparbetad kundkrets!

Det borde verkligen inte ha kommit överraskande för någon att nya fräscha uppstickare saknar det erfarna, välrenommerade företagets kontaktnät. Själva vitsen med en utmaning är väl att försöka locka över kunderna. Ännu bättre pluskort hade varit en idé. Men risken är då att lite vinstpromille glider ner i kundens fickor, så att helt fel grupp skulle gynnas av reformen.

Inne på mitt sålda apotek frågade jag vart de nu rekommenderar mig att gå. Spolingen jag vände mig till hade nya logon på bröstet och var lojal med den. Det enda han visste var att det på nya apoteket blir mycket fler varor att köpa!
Överraskad, någon? Inte bättre varor, billigare varor eller miljösäkra varor. Det ska bli fler varor, mer affärer, högre omsättning, grällare reklam, stressigare valmöjligheter.
Men vem vill ha fler huvudvärkstabletter? Man kan inte ta fler än de man tar. Avregleringen av apoteket är möjligen ett sätt att öka huvudvärken nu när den blir lönande.
Därför vill jag handla på ett apotek i offentlig drift. Men spolingen förstod inte vad jag talade om.
Det var i någon mån överraskande.
Så fort trodde jag inte att det gick.

Se också Alliansfritt Sverige

Dröm, hopp och moderater

Jag drömde en natt att min bil blev stulen, så att jag ringde försäkringsbolaget. De svarade att jag inte kunde få ut någon ersättning. Varför? frågade jag.
I drömmen svarade bolaget, med dendär förebrående tonen som antyder att detta är något alla borde veta:
”Ja vi höll ju på med såntdär förut, men det är ändrat sedan länge”. Jag frågade förstås av vilken orsak jag då betalat på min försäkring alla dessa år!?
Svaret i drömmen var: ”Jo men vi behöver pengarna, annars går inte företaget runt.”

Vet inte om den drömmen betyder något. Eller om det räcker med verkligheten.

Hjärtligt tack till Alliansfrittsverige som snabbloggade från Moderaternas konvent. Som konferensräv är det lätt att känna igen sig i minglandet, mumlandet, messandet. Här är några fina bitar:
Från moderat håll frågades retoriskt: ”Ska vi hålla i statsfinanserna eller göra av mer pengar än vad vi har?” Alliansfrittsverige kommenterar: ”Det kallas att låna pengar. Folk gör det. USA lånar. EU lånar. Sverige hånar.”
Eller: ”Moderaternas ’Historiehörna’ - läs om kampen mot den allmänna rösträtten!”
Eller: ”Arbetslöshet har varit lika populärt att tala om som egna erfarenheter av könssjukdomar.”

Efter detta kan vi behöva Estebans hoppingivande analys av opinionssiffrorna!