Läsefrukter från det gångna året

Under år 2024 var det nästan enbart facklitteratur som utgjorde de stora och viktiga läsupplevelserna – om man bortser från min egen bok förstås, romanen Så gick ett 1900-tal som utkom tidigt på året. Jag tycker också mycket om Grossmans trilogi om the Magician, ett stort fantastikbygge som utspelas både i vår egen värld och i det fiktiva Fillory, med många blinkningar till såväl Narnia som H Potter. 

Ett annat storbygge är Svensk barn- och ungdomslitteratur, dess historia från 1500-talet till nutid. Två tjocka volymer redigerade av Westin & Warnqvist. Här ryms det mesta, och även om man kan ha invändningar mot urval och tyngdpunkt är det ett oerhört fint arbete, nödvändigt för alla som är intresserade av barns läsning. Ett särskilt plus för att bilderböckerna och de illustrerande konstnärerna uppmärksammas efter förtjänst.

Under året har två historiska verk berett mig särskild glädje. Den förträfflige Dick Harrison har i Englands historia (två delar) klarat ut betydelsen av alla de namn och företeelser som vi svenskar hört så många gånger men ofta har vaga begrepp om: Guy Fawkes, Anne Boleyn, London blitz osv. För att inte tala om min favorit kung Arthur – existerade han eller ej? När kapitlen blir för överlastade med torrfakta är det bara att hoppa till något intressantare; Shakespeare t ex. Den andra historieboken var Harald Jähners Hisnande tider, Tyskland åren 1918-1933 där vi fördjupar oss i Weimar-republikens styrkor och svagheter och kampen om demokratin, allt med inblickar i såväl vardags- som kulturliv. Jähners Vargatider som behandlar efterkrigstiden utkom tidigare och är lika viktig.

Biografi är nästan alltid intressant. Johan Hilton har skrivit om Benny Fredriksson, Den siste teaterdirektören. Trots att jag knappast visste vem Fredriksson var är boken mycket fängslande för den som är intresserad av teatervärlden, ledarskapsproblem och ryktesspridning. Den som vill veta mer om en oförbätterlig nazist kan läsa om Vera Oredsson i Veras resa, författad av hennes bror Folke Schimanski. Någon bättre förklaring till hennes inbitna nazism än att ungdomen i Tyskland var hennes bästa tid ges inte – eller finns inte.

Det mest udda, läsvärda och nördiga under året är Susan Orleans Biblioteket, som ingående skildrar Los Angeles centralbibliotek. Dess uppförande, dess utveckling, branden som nästan förstörde det, dess renovering, och människorna i och kring biblioteket. Det är detaljerat, kärleksfullt, närgånget, bisarrt och ger känslan av allkonstverk fastän det bara är en bok. Ofta frågar jag mig som läsare: Varför läser jag det här? och svarar: För att det är roligt! En mötesplats för bibliofiler.

Tre nobelpristagare avverkade jag under året. Solsjenitsyns En dag i Ivan Denisovitjs liv var alldeles utmärkt, Ernaux  Une femme trevlig men lite platt, Modianos Dansösen tämligen trist och meningslös. Så inte ens de stora lyckas jämt. Läs Så gick ett 1900-tal istället!

Storstad II

Från den stora storstaden till den lilla. Norrköping var storstad men kom i bakvatten under industrikriserna. Här finns inga bilder på stadens stora sevärdhet, Arbetets museum. Bara några bilder på själva staden...

 som har genuin stenstadscharm.

Spårvagnstrådarna bildar spindelnät över gatorna

 Även en liten storstad kan vara ståtlig.

 Inte riktigt Östermalm, men bra likt

Stadsbibliotekets brutalstil ger ett annat intryck. Men det är snyggt på sitt sätt och fungerar alldeles utmärkt även för en tillfällig besökare!

Nytt litet fint bibliotek

För alla biblioteksälskare – en rolig nyhet från Stjärnsund!
I lördags invigdes brukets eget bibliotek, som blir ett av Sveriges omkring trettio privata. Detta är ett utslag av kulturintresse och handlingskraft och har ingenting att göra med den borgerliga skräckvisionen att privatisera biblioteken.

Några Stjärnsunds- och Rörshyttebor bildade förening och samarbetar med det alldeles förträffliga kommunbiblioteket i Hedemora som står för den största delen av bokbeståndet och utlåningsrutinen via självbetjäning. Men en hylla är avsatt för Anna-Lisa Forssberger*-sällskapets utgivning, en annan för Stjärnsunds specialitet bygge-byggnadsvård-trädgård-ekologi, och ett hörn för en omfattande hembygdssamling donerad av en samlare i närbelägna Horndal. Dessa hyllor står för referenslitteraturen som endast får läsas på plats, delvis med den uträkningen att biblioteket också ska fungera som träffpunkt de två dagar i veckan man håller öppet.

Lokalen är det forna brukskontoret på herrgården, och rummet är möblerat med en soffa vid fönstrets krukväxter och ett slagbord omgivet av stolar mitt på golvet, så att det känns lite som att komma hem till en beläst rättare vid seklets början. Men ute i den pärlspontade farstun finns turistbroschyrer, program från Dalarnas teater och andra evenemang.

”Vi håller väl på så länge vi tycker det är kul” sa föreningen vid öppnandet. Detta är en god utgångspunkt. För, som en av besökarna sa, ”böcker lånar man ju i Hedemora iallafall, hit går man nog mest för att träffas”.

*Forssberger, 1906-88, arbetarförfattare född i Stjärnsund och bosatt bland annat på Långshyttans bruk