Inte ens konservatismen var bättre förr

Värdekonservatism blev plötsligt inne, konstaterar Elise Claeson belåtet, och avrundar sin KD-hyllning med att konservatism dessutom vinner val! En upptäckt som dessvärre gjordes redan i september -06: att reaktionen söker stöd hos de oroliga medborgare som inte hittat annan trygghet än nostalgin.
Men ängslans längtan kan leda alldeles åt helvete.
Ty de bullbakande mödrarna i det goda gamla bullerbylandet har alltid en motvikt, en negation. ”För länge sedan i fattigdomens dagar” som Astrid Lindgren skrev.

En mer vaken tänkare är Lena Andersson som med befriande klarsyn upplyser om att konservatismen alltid ter sig bättre i samtiden än efterhand, att vi ska vara glada att någon tänker och ifrågasätter gängse normer, och att vanligheten kan vara farlig.

Det vanliga, det upprepade, vardagens instängdhet, normala små fördomar som inte ens syns.
Kirche Kinder Küche hade också sin bakåtblickande lockelse.
På dem byggdes det farligaste samhälle som någonsin funnits.


Bara rent apropå förslaget om abortregister, som Marita Engström bloggat utmärkt om!

Erfarenheten talar

Kristdemokraten Per Kronlid är initiativtagare till ett antiabort-parti (SvD 0704). Enligt honom är det...
"bättre för kvinnan att föda, eftersom jag anser att det är ett större psykiskt lidande att göra en abort".
Vilka makalösa erfarenheter den mannen måtte ha!