Aldrig aldrig aldrig
aldrig ger vi opp!
Tyskland avvecklar kärnkraften till 2022
Vi står som trän med djupa djupa rötter
och aldrig ger vi opp!
Miljöminister Carlgren tycker inte att det är så bra. Ska han säga, han som borde tycka det är skämmigt att rädslan hos de konservativa gör Tyskland till ett förgångsland idag.
1980 ägde den svenska kärnkraftsomröstningen rum. Nej-sidan skulle antagligen ha vunnit om inte Socialdemokraterna börjat leka med en medelväg. Hur en avveckling med förnuft ser ut? Som dagens kärnkraftsberoende Sverige.
Tyskland kommer att få problem, varnar Carlgren. Javisst, ju längre man väntar desto svårare blir det. Om det inte tar slut med en hejdundrande härdsmälta förstås, för då är allting slut.
Aldrig ger vi opp!
Visar inlägg med etikett Tyskland. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tyskland. Visa alla inlägg
måndag, maj 30, 2011
onsdag, oktober 20, 2010
Mycket obehagligt
När Tysklands Angela Merkel skärper tonen mot utomeuropeiska immigranter får hon stöd av svenska ledarskribenter och politiker. Det är som skulle vi alla den vägen vandra... dessa tunga dagar när politik och samhälle verkar fastnaglade på rullbandet utför.
Allt fler politiker som tidigare varit anständiga kommer att låta sig påverkas, att sugas in i det ständiga bruset. Det som börjar med den nedlåtande välviljan i lyssna-på-vanligt-folk och ta-in-deras-rädsla slutar med ett övertagande av rasisternas problem.
Det är klart att folk är rädda! Men värre synd om dem är det inte än att de kan ta reda på vem som skräms, om de bara vill!
Den som per automatik lägger skulden hos folk från andra länder har faktiskt gjort ett val, medvetet eller omedvetet.
Vi kan inte vänta på hjälp från ministrar eller opinionsinstitut. Vår överhet noterar tacksamt att folk äntligen har blivit tillräckligt rädda för att foga sig, och kommer inte att göra något åt att någon annan utpekas som Svarta Madam.
Nu har en tysk opinionsundersökningen visat att 55 procent av tyskarna tycker att araber är obehagliga.
Vem ska ställas till ansvar för att sådana undersökningar görs och sådana frågor formuleras? Vem ska ställas till ansvar för att tillfrågade tyskar (av vilken härkomst?) besvarar frågan som om den vore rimlig?
Hur kort är minnet - i Tyskland, i Sverige?
Rullbandet går utför.
Här har också Magnusson har reagerat på stämningarna.
Allt fler politiker som tidigare varit anständiga kommer att låta sig påverkas, att sugas in i det ständiga bruset. Det som börjar med den nedlåtande välviljan i lyssna-på-vanligt-folk och ta-in-deras-rädsla slutar med ett övertagande av rasisternas problem.
Det är klart att folk är rädda! Men värre synd om dem är det inte än att de kan ta reda på vem som skräms, om de bara vill!
Den som per automatik lägger skulden hos folk från andra länder har faktiskt gjort ett val, medvetet eller omedvetet.
Vi kan inte vänta på hjälp från ministrar eller opinionsinstitut. Vår överhet noterar tacksamt att folk äntligen har blivit tillräckligt rädda för att foga sig, och kommer inte att göra något åt att någon annan utpekas som Svarta Madam.
Nu har en tysk opinionsundersökningen visat att 55 procent av tyskarna tycker att araber är obehagliga.
Vem ska ställas till ansvar för att sådana undersökningar görs och sådana frågor formuleras? Vem ska ställas till ansvar för att tillfrågade tyskar (av vilken härkomst?) besvarar frågan som om den vore rimlig?
Hur kort är minnet - i Tyskland, i Sverige?
Rullbandet går utför.
Här har också Magnusson har reagerat på stämningarna.
måndag, januari 05, 2009
Terrorist!
Hur kunde den begåvade, omtyckta journalisten Ulrike Meinhof bli terrorist? I Jutta Ditfurths biografi får vi inga svar - men det går att läsa sig till indirekta förklaringar.
"Repressiv tolerans", en uppsats av Herbert Marcuse, verkar vara av betydelse. För vänstern blev uppsatsen omkring år 1966 en central text där Marcuse kommer fram till att ”det för den förtrycka och överväldigande majoriteten finns en motståndets ’naturrätt’, en rätt att använda olagliga medel när de lagliga har visat sig vara otillräckliga… När de använder våld påbörjar de inte en ny kedja av våldsdåd, utan bryter den etablerade.” När en intellektuell som Meinhof tillgriper våld är det inte, iallafall inte enbart, ett utbrott av desperation, det krävs också logiska argument. Dem fann hon hos Marcuse, en respekterad filosof som flytt nazi-Tyskland.
Urskuldandet av brottslingar inom politik och juridik är ett annat incitament. Ett exempel är när väst-Tyskland började upprusta igen bara tiotalet år efter kriget, och till nya Bundeswehr åter tog in generaler och överstar som hade tillhört Wehrmachts generalstab. Nye ÖB hade till och med lett förintelsekriget i Sovjetunionen.
Ett annat exempel är rättegången mot Karl Wolff år 1964. Han var delaktig i mord på 315000 judar och ansvarig för de medicinska experimenten i Dachau, men också en ”världsman” som vann allmänhetens sympatier under en rättegång när tidigare SS-män avlöste varandra som vittnen. Meinhof, ännu en balanserad journalist, skrev att ”genomlysningen av nationalsocialismen sker genom dess anhängare.”
Wolff fick 15 års fängelse, vilket gör 30 minuter per offer. Senare sades det om Meinhof att hon saknade respekt för människoliv – och vem gjorde inte det.
Ytterligare bränsle till terrorhandlingar fanns i dagspolitiken. Under studentdemonstrationerna och protesterna mot kriget i Vietnam omkring -68 möttes aktivisterna av motdemonstranter, så kallat vanligt folk som bar plakat med texten: ”Politiska fiender till koncentrationsläger” eller ”Med Adolf hade det aldrig hänt”.
Människor som bara råkade se ut som utomparlamentariska aktivister blev jagade, slagna, nertrampade och hotade till livet, och de socialdemokrater som var medarrangörer till demonstrationerna reagerade inte. Eller reagerade tvärtom - de uteslöt senare aktivisterna ur SPD.
Kommunistpartiet var redan förbjudet, så som det också blivit år 1933. Det fanns inte längre någon demokratisk mötesplats för samhällskritik.
Under tidigt 1970-tal var kriget mellan aktivister och etablissemang ett faktum. Socialdemokratin upprustade polisen till en nivå där partigängare i andra länder förskräcktes. ”Säkerhetsstaten” blev en gemensam fiende för en annars splittrad vänsterrörelse när staten tämligen urskillningslöst gick till attack. Måltavlan var boklådor, förlag, tidningar, kollektiv, stadsdels- & medborgarinitiativ, internationella solidaritetsgrupper med mera, och metoderna bestod av juridiska trakasserier, undantagslagar och inskränkningar av fri- & rättigheter, till ett läge när i stort sett varje vänstersympatisör måste vara beredd på att tvingas stirra in i en k-pist, till och med i sin egen lägenhet.
”Och det var angivarnas guldålder” tillägger Ditfurth.
Och det var i väst-Tyskland, tillägger HD.
Varför blev Meinhof terrorist? Bästa formuleringen tycker jag fortfarande är den recensent som skrev ”född in i våldet”.
Meinhof stod inte ut med institutionaliserat våld. Hon valde en kriminell utväg - till skillnad från de miljontals tyskar som la sina krigstrauman i ryggsäcken och valde att på nytt underkasta sig en kriminell regim.
"Repressiv tolerans", en uppsats av Herbert Marcuse, verkar vara av betydelse. För vänstern blev uppsatsen omkring år 1966 en central text där Marcuse kommer fram till att ”det för den förtrycka och överväldigande majoriteten finns en motståndets ’naturrätt’, en rätt att använda olagliga medel när de lagliga har visat sig vara otillräckliga… När de använder våld påbörjar de inte en ny kedja av våldsdåd, utan bryter den etablerade.” När en intellektuell som Meinhof tillgriper våld är det inte, iallafall inte enbart, ett utbrott av desperation, det krävs också logiska argument. Dem fann hon hos Marcuse, en respekterad filosof som flytt nazi-Tyskland.
Urskuldandet av brottslingar inom politik och juridik är ett annat incitament. Ett exempel är när väst-Tyskland började upprusta igen bara tiotalet år efter kriget, och till nya Bundeswehr åter tog in generaler och överstar som hade tillhört Wehrmachts generalstab. Nye ÖB hade till och med lett förintelsekriget i Sovjetunionen.
Ett annat exempel är rättegången mot Karl Wolff år 1964. Han var delaktig i mord på 315000 judar och ansvarig för de medicinska experimenten i Dachau, men också en ”världsman” som vann allmänhetens sympatier under en rättegång när tidigare SS-män avlöste varandra som vittnen. Meinhof, ännu en balanserad journalist, skrev att ”genomlysningen av nationalsocialismen sker genom dess anhängare.”
Wolff fick 15 års fängelse, vilket gör 30 minuter per offer. Senare sades det om Meinhof att hon saknade respekt för människoliv – och vem gjorde inte det.
Ytterligare bränsle till terrorhandlingar fanns i dagspolitiken. Under studentdemonstrationerna och protesterna mot kriget i Vietnam omkring -68 möttes aktivisterna av motdemonstranter, så kallat vanligt folk som bar plakat med texten: ”Politiska fiender till koncentrationsläger” eller ”Med Adolf hade det aldrig hänt”.
Människor som bara råkade se ut som utomparlamentariska aktivister blev jagade, slagna, nertrampade och hotade till livet, och de socialdemokrater som var medarrangörer till demonstrationerna reagerade inte. Eller reagerade tvärtom - de uteslöt senare aktivisterna ur SPD.
Kommunistpartiet var redan förbjudet, så som det också blivit år 1933. Det fanns inte längre någon demokratisk mötesplats för samhällskritik.
Under tidigt 1970-tal var kriget mellan aktivister och etablissemang ett faktum. Socialdemokratin upprustade polisen till en nivå där partigängare i andra länder förskräcktes. ”Säkerhetsstaten” blev en gemensam fiende för en annars splittrad vänsterrörelse när staten tämligen urskillningslöst gick till attack. Måltavlan var boklådor, förlag, tidningar, kollektiv, stadsdels- & medborgarinitiativ, internationella solidaritetsgrupper med mera, och metoderna bestod av juridiska trakasserier, undantagslagar och inskränkningar av fri- & rättigheter, till ett läge när i stort sett varje vänstersympatisör måste vara beredd på att tvingas stirra in i en k-pist, till och med i sin egen lägenhet.
”Och det var angivarnas guldålder” tillägger Ditfurth.
Och det var i väst-Tyskland, tillägger HD.
Varför blev Meinhof terrorist? Bästa formuleringen tycker jag fortfarande är den recensent som skrev ”född in i våldet”.
Meinhof stod inte ut med institutionaliserat våld. Hon valde en kriminell utväg - till skillnad från de miljontals tyskar som la sina krigstrauman i ryggsäcken och valde att på nytt underkasta sig en kriminell regim.
onsdag, februari 27, 2008
Gjort sitt jobb i Majdanek
Till Tysklands, eller den tyska statens, fördel brukar det anföras att de gjort sitt bästa att gå tillrätta med sig själva och försökt stå för nazitidens brott mot mänskliga rättigheter. (Jag använder inte ordalydelsen att be om ursäkt för folkmord, även om jag vet att de har gjort det och medger att det är bättre än att inte ha gjort det. Men det är något som inte går att göra.)
Till Tysklands, eller den tyska statens, nackdel kan det med fog tilläggas att det tvärtemot vad vi tror endast var en liten andel av 1930-40-talets mördare som anklagaes, dömdes och straffades. Efter kriget var det svårt att få tag på kompetent personal i en stat som brutit samman. Hederliga tekniker och administratörer var i många fall redan bortskjutna. Nazismens skrivbordsmördare fanns kvar. När de återkom på betydande positioner i efterkrigs-Tyskland blev det allt svårare att få fram vittnen och bevis för övergreppen under diktaturen.
Heinrich Böll skrev tidigt – nästan genast – om sin avsmak för frigående torterare. En som skriver sent, en som pressar sitt skrivande för att hinna få allt det viktiga sagt innan historien sprungit vidare, är Sven Lindqvist. Här följer ett starkt nedkortat utdrag ur en bok jag kommer att återkomma till; ”Avsikt att förinta” :
1300 av dem som tjänstgjorde i utrotningslägret Majdanek kunde identifieras efter kriget. 387 av dem undersöktes av polis, som i 29 fall misstänkte att brott begåtts. 8 misstänkta ställdes inför rätta.
Tyska domstolar krävde ögonvittnen i varje särskilt fall, och av de tusentals vittnena hade 260 sett någon av de anklade begå mord. Rättegången började år 1975.
Enligt de anklagade kunde det ha varit djurkadaver som bränts i Majdanek. Vittnena förhördes om hur de kunde skilja lukten från brända djur från den av brända människor. Även nynazistiska ”forskare” som förnekade Förintelsen inkallades.
Sommaren 1981 hade sju anklagade frikänts, medan en fick livstid för mord.
Av de övriga har tusentals av dem full pension som fd tyska statsjtjänstemän.
Är det dags för någon att be om ursäkt en gång till?
Till Tysklands, eller den tyska statens, nackdel kan det med fog tilläggas att det tvärtemot vad vi tror endast var en liten andel av 1930-40-talets mördare som anklagaes, dömdes och straffades. Efter kriget var det svårt att få tag på kompetent personal i en stat som brutit samman. Hederliga tekniker och administratörer var i många fall redan bortskjutna. Nazismens skrivbordsmördare fanns kvar. När de återkom på betydande positioner i efterkrigs-Tyskland blev det allt svårare att få fram vittnen och bevis för övergreppen under diktaturen.
Heinrich Böll skrev tidigt – nästan genast – om sin avsmak för frigående torterare. En som skriver sent, en som pressar sitt skrivande för att hinna få allt det viktiga sagt innan historien sprungit vidare, är Sven Lindqvist. Här följer ett starkt nedkortat utdrag ur en bok jag kommer att återkomma till; ”Avsikt att förinta” :
1300 av dem som tjänstgjorde i utrotningslägret Majdanek kunde identifieras efter kriget. 387 av dem undersöktes av polis, som i 29 fall misstänkte att brott begåtts. 8 misstänkta ställdes inför rätta.
Tyska domstolar krävde ögonvittnen i varje särskilt fall, och av de tusentals vittnena hade 260 sett någon av de anklade begå mord. Rättegången började år 1975.
Enligt de anklagade kunde det ha varit djurkadaver som bränts i Majdanek. Vittnena förhördes om hur de kunde skilja lukten från brända djur från den av brända människor. Även nynazistiska ”forskare” som förnekade Förintelsen inkallades.
Sommaren 1981 hade sju anklagade frikänts, medan en fick livstid för mord.
Av de övriga har tusentals av dem full pension som fd tyska statsjtjänstemän.
Är det dags för någon att be om ursäkt en gång till?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)