Vi fortsätter tjata

Det finns fortfarande män som anser att feminismen inte är en riktig arbetarfråga. De har alltid funnits.
Det finns plötsligt flickor som anser att kvinnor ska få avstå från att arbeta om de vill. De har inte alltid funnits. Inte på de senaste tjugo åren, gissar jag.
Bakslaget är ett faktum.

Läs därför Marita Engström , en som som tänker fortsätta tjata om feminismen! Exempelvis av den anledningen att ”redan 2009 kunde det konstateras att skillnaden i årsinkomst mellan kvinnor och män ökat med 12 800 kr sedan alliansregeringens tillträde.”

Engström påtalar också den statistik från arbetsförmedlingen som visar att kvinnornas andel av lönearbetet minskar för första gången på tjugo år!
Den tyngsta orsaken är sannolikt oönskade deltider. Men medias vurmande för hemmafruar kan också ha med saken att göra. Det är därifrån det urgamla fruidealet har återuppstått.

Inte för att jag har något emot att kvinnor och män under delar av livet sysslar med annat än lönearbete. Det kan vara studier eller fostran av barn - karlarna tycks numera ha svårt för att ta itu med bådadera.

Krig eller kaffe?

Två sympatiska personer i SvD vill idag ha slut på ”könskriget”. Det som av outgrundliga orsaker feministerna anses ha dragit igång! – inte Pär Ström.

Den ena är Gunnila Masreliez Steen som menar att de flesta anser det är självklart med lika lön oavsett kön. Säkert. Men när det är så fruktansvärt svårt att genomföra detta självklara, måste man fundera över andra metoder än att bjuda till och hjälpas åt. Men till skillnad från Pär ser och förhåller sig GMS till könsmaktperspektivet. Det vill säga, hon avvisar det. Tråkigt, men hederligt. Därmed bidrar hon faktiskt till att definiera oenigheten: Antingen tror vi på ett gemensamt bekymmer som lätt kan rättas till, eller på att kvinnor är strukturellt underordnade män; strukturellt som innebär precis det GMS skriver: handlingar utövas inte medvetet.
Jag menar, varför dra upp konspirationsteori, när man kan ta ställningn till patriarkatsteori.

Den andre är Inti Chavez Perez. Han är feminist, och det är bra att han får komma till tals. Men han tror det handlar om mäns personliga fobier, och menar att de ska få chansen att upptäcka att feminister egentligen är ganska trevliga. Han föreslår besök på ”feministkafé”, vad tusan det nu kan vara. Det blir lite livsstilspryl av det.

Trevlig har jag varit alldeles för länge. Och jag går på vilka djävulens kaféer som helst.