Ankfru i tomteland

I patriarkernas egen myslya Newsmill pågår någon sorts ankdebatt. Först kom en förmodligen fejkad artikel av den förvuxna bimbo som anser att det är fritt, fräckt och framåt att passa upp på en schlagerstofil som Paul Anka. Ankfrun följdes upp av en uppenbart seriös Timbro-tomte som är stolt över att kunna unna sig lyxen av en ”hemmafru”.

Den som har saftigt gott om pengar kan förstås spendera dem på vilka njutningsmedel som helst. I denne mans liv är en hålldam eller salongsfähig hushållerska njutningsmedlet. Och eftersom hon själv trivs så innerligen fint kan väl ingen avundsjuk feminist klaga på det?
Jo. Tomten kunde investera sin inkomst i en kulturfond eller ge pengar till fattiga små barn istället. Njutningsmedel är sällan bra för oss, de har en tendens att dra med sig utanförskap och asocialitet, en svårighet att relatera till samhälleliga villkor.

Slutligen: inte ETT ORD till om ”hemmafru”.
För visst vore det roligt om man i varje familj kunde turas om med slavandet hemma eller borta, turas om med att gå på puben eller ta hemmakväll, turas om med skurgolvet och bokföringen.
Men då kallas det inte ”hemmafru”.
Då kallas det arbetstidsförkortning.

Ankfrun vill jag inte kommentera, men Trollhare har gjort det förtjänstfullt

Kultur är hälsa

Företagarmegafonen Timbro har gjort det igen. Räknat ut hur vi låg- & medelavlönade medborgare bör omfördela välbehövliga resurser mellan oss, så att krisen för guds skull inte ska märkas för dem som har mest!
Idag är det Idergard som går ut i debatt med det för högern föga överraskande budskapet: "Behåll välfärden genom att dra in på kultur och fritid!"
Det låter väl återbrukat, jag tycker moderaterna har sagt det i varenda budgetdebatt vartenda år, kris eller ej. Gärna med lite populistanstrykning: Vill ni ha en ishall för kärnfriska killar eller vill ni som vi ta vård om våra gamla? Ska pengarna gå till bleka poeter och musiker som pysslar i sina källare eller ska barnen i förskolan få sina uteleksaker?

Alltså, den motsättning högern tycker sig se mellan välfärd och kultur-fritid är ingen nyhet, om nu DN-opinion trodde det. Allt detta handlar om folkhälsofrågor!
Men när borgarväljarna börjar känna sig lite matta efter all mödosam skatteplanering kan de själva köpa sin rekreation, gärna så långt bort att de slipper besväras av att ogifta mammor står och röker utanför Ica. Vilket de stundom gör när parkleken stängt.

För så kallade vanliga kommunmedborgare är det kultur, gemensamma fritidsaktiviteter och föralldel även idrott som gör oss friskare, klokare och modigare. Det behövs. Det är en helhet.

Till kultur, motion, natur och lite bildning därtill hör att kunna vandra omkring i Hagaparken. Glöm inte namninsamlingen Haga ska vara park!