Statlig sanktion av nazister i skolan – Sverige 2014

Vi kräver en nazifri skola! En uppmaning som för bara några år sedan skulle ha låtit som ett skämt. Vem skulle ens i en mardröm ha föreställt sig att förespråkare för raskrig och vitt maktövertagande idag kan sprida sina idéer till landets skolbarn? Och att Skolverket i det närmaste uppmuntrar att det sker. 

Det är rektor som beslutar vem som är eller inte är välkommen till en skola. Men det berömda supervalårets hysteriska objektivitetsdebatt har gjort rektorerna osäkra. Om det är opartiskt att Soran Ismail inte får framträda i radio, så är det väl opartiskt att Svenska Motståndsrörelsen får framträda i grundskolan!?

Logik är det inte. Men objektivitet, i Skolverkets tolkning.

I sin tolkning av objektivitetsprincipen har Skolverket gjort det mycket svårt för rektor att säga nej till något som helst politiskt parti. Till exempel säger verket: ”Det anses som objektivt om skolan bjuder in alla partier som är representerade i riksdagen eller i kommunfullmäktige. Även andra partier än de som bjuds in måste få komma till skolan om de vill.”

Vem har hört talas om att man måste få komma, om man vill till en plats där mottagandet hänger på att man får tillåtelse? Som sagt, logik är det inte.

Om nu rektor ändå vill säga nej måste hen kunna redogöra noga för sina skäl. Här räknar Skolverket upp en rad orsaker som rektor inte får ange. Partiets åsikter, den allmänna ordningen eller elevernas motvilja gills inte. Ej heller kan lagstiftningen om förbud mot kränkande behandling och diskriminering användas som skäl. Den lagen är mindre viktig än objektivitetsprincipen.

Skolverket kör frankt över den lokala skolledningen och ser till att dörrarna öppnas för såväl Kalle Anka-partister som nazister.

Vad vi talar om är en ideologi och organisation som är ute efter att sabotera demokratin, gärna med kriminella metoder. För deras skull sätts objektivitetsprincipens ”lika för alla” högre än värdegrundens ”allas lika värde”. 

Detta är vad rasismens normalisering innebär; att nazister tillåts kränka skolbarn med annan etnisk bakgrund än svensk. Därmed kränker de också oss som bevakar och försvarar de demokratiska värdena, värden som skolan ska lära ut. 

Skolverkets vanvettiga tolkning gör demokratin till dörrmatta. Varsågod och torka av kängorna och kom in!
Men ingen vet om de tänker gå ut. 

Se även Aftonbladets ledare

Smartare än en sjätteklassare?

Häromdagen satt jag på genomgång av de nationella proven i svenska för sexan, med stöd av Skolverkets rättningsmanual. Pedagoger över hela Sverige sitter och gör sådana gemensamma provbedömningar, om deras kommun överhuvudtaget arbetar med kollektiv rättning. Något som borde vara ett minimikrav för en någorlunda likvärdig betygsättning.

Provet går ut på att barnen arbetar med kvalificerade texter och fina illustrationer. Frågorna som ställs går från enkla ordkunskaps- och kontrollfrågor till svårare frågor om tolkningar och att identifiering av mönster. Därutöver ska eleverna producera en berättelse i jagform samt en argumenterande text. Redan här börjar jag fundera över hur många vuxna självförsörjare som skulle få överbetyg på att fabulera eller resonera kring något de inte själva valt.

En konstruerad fallgrop i provet är uppmaningen att ”ge exempel på”. Några elever ger exempel genom att citera texthäftet, andra skriver om med egna ord. För den som ska rätta framstår frågeställningen som oklar – hur skulle eleverna ge sina exempel? De som var ambitiösa och formulerade sig självständigt har vanligen sämre ordval och grammatik än de som valde att citera förlagan.

Sedan har vi uppgiften som går ut på att finna meningar i texturvalet som motsvarar uttrycket ”Vilken cirkus!". Det är alltså en dubbeluppgift: du ska både förstå uttrycket och hitta lämpligt illustrativa textstycken. Eftersom samtliga texter i detta prov berör cirkusvärlden krävs det inte bara abstrakt tänkande utan också förtrogenhet med stående uttryck för att förstå att de meningar som ska väljas ut är de som förmedlar total förvirring. Alltså: ”Jag såg en tiger i bur” är fel, medan ”Folk och djur sprang omkring överallt” är rätt. (Dessa exempel är inte med i provet.) Att hitta rätt mening är kanske inte för mycket begärt av en svenskfödd tolvåring – men provet gäller också för de elever som läser svenska som andraspråk. Vem kan lova att exempelvis ryskspråkiga tonåringar inför årets prov har hunnit uppsnappa att "vilken cirkus" betyder något mer och annat än en konstart av yttersta precision?   

För övrigt – hur många vuxna självförsörjare skulle tänka precis rätt, i den stressituation som ett prov innebär? 

Den uppgift som gör mig mest förbryllad är den som går ut på att barnen ska välja en bild som de tycker passar till två verser ur Wiehes text Lindansaren. Endast en bild är rätt, trots att det uppgiften säger att eleven ska tycka.

Bara under denna eftermiddag finner vi barnet som har valt en bild på akrobater, med motiveringen att bilden visar hur man måste vara mycket vig och kunna göra tricks i luften för att bli lindansare. 

Denna tämligen välformulerade tolvåring får inga poäng på sitt svar, eftersom hen tyckte fel. Hur man nu kan tycka fel i ett demokratiskt land.   
Ställa frågor fel står dock fritt att göra. Och den som betygsätts är den som måste svara.  

Skolverket ansvarar för nationella proven. Barn och pedagoger måste följa regler och instruktioner, och det är inte mer än rimligt eftersom vi har regeringsbeslut på att barn ska betygsättas.  

Men lindansarfrågan får mig att fortsätta mångåriga funderingar över vad alla dessa prov går ut på? Ska barnens svenskspråkliga förmåga skattas - eller deras färdighet i att gissa hur Skolverket tänker? 

Men det slutar inte. Rättningsdiskussionen går in på elevernas textproduktion. Hur stor vikt ska vi lägga vid stavfel, prepositionsfel, tempusblandning? Elever som läser svenska som andraspråk kommer sannolikt att göra prepositionsfel i hela sitt liv. Ska de underkännas på det redan i sexan? Njaäej, så rigida är inte Skolverket. Det finns många vuxna självförsörjare med svenska som modersmål som också gör prepositionsfel utan att drabbas av omedelbar uppsägning. Tydligen tänker Skolverket nyanserat kring dessa frågor, som det så felaktigt kallas långt upp i byråkrattrappan. 

Obarmhärtiga noll poäng får de elever som på sitt sätt kan skriva, men som har missuppfattat ämnet. Det är väl inte mer än rättvist, eftersom det är så det går till vid högre studier? Fastän provet var avsett för tolvåringar.

Kanske syftet är att en del av barnen i sexan ska påbörja sin inskolning i ett akademiskt skrivsätt. Och att en större del av barnen i sexan ska inse att de inte behärskar ett akademiskt skrivsätt. Då fungerar nationella provet som sortering lika väl som tidigare system.  

Lika illa som tidigare förmår provet att urskilja de verkliga begåvningarna; de som vill skriva, kan skriva, och läser till och med bilder efter eget huvud. 

Slå /ut/ barn

Vad Skolverket hade att säga om nytt betygssystem var... att de vill ha två steg för underkänt. När sakkunniga inte är intresserade av annan sakkunskap än den hur man bäst låtsas kunna definiera grader av utslagenhet hos en tolvåring är allt hopp ute.
Men hela fyrkantiga medelsverige nickar förnumstigt åt att få krypa tillbaka in i det bekanta förtrycket. Så ta föralldel fram rottingen också. Den verkar inte ha varit lika skrämmande som en pedagogik som ger människor redskap för tänkande.