Visar inlägg med etikett Norge. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Norge. Visa alla inlägg

lördag, juli 21, 2012

Till en massmördare

Anders Behring Breivik – ett år efter din massaker är det inte min avsikt att göra dig glad. Men eftersom jag är i Norge ska jag meddela att det ännu står kvar.

Röros är en världsarvsstad. Trästaden och slaggbergen kring gruvan vittnar om fattigdom, hårt arbete och byggarglädje. Det är så vackert i Röros att turisterna tystnar, går och viskar på gatorna mellan hantverksbutiker och kaféer.
Inga horder av immigranter har tagit över den lilla staden, ingen imam ropar ifrån det pittoreska blåvita kyrktornet. Det är precis som du vill ha det och hela världen uppskattar det.
Så vad var det du var  så rädd för?  

Anders Behring Breivik, du har inte lyckats med någonting annat än att mörda, terrorisera och förstöra. Världsarvet fanns här dig förutan. Du har inte räddat utsikten från höjderna eller den friska norska luften, de klarar sig alldeles utmärkt förstår du. Du har inte dödat barn för att rädda den salta smaken av lax och renkött, den fanns här förut och finns kvar för oss som kan betala för den. Det kunde inte gruvarbetarna som en gång trängdes längs kullerstensgatorna här. Detta förhållande borde du ha tänkt närmare på innan du började skapa spöken att bli rädd för.  

Världsarvet är inte åstadkommet av det norska blodet, utan av arbetares möda och glädje. Någonting som den som dödar och hädar aldrig kan förstå.
Norge klarar sig förträffligt utan dig. Glädjen finns kvar, trots dig.  
Du har misslyckats med allt, utom det värsta brottet.

Röros är nästan lika vackert som en annan världsarvsstad; Essaouira i Marocko, byggd av berber, araber och portugiser. En labyrint, en mosaik, en stad av böner, arabesker och handel. Den har ingenting med detta att göra, men jag nämnde den bara för att vara  alldeles säker på att jag inte gör dig glad. Du får vänta länge innan kulturen kan vara dig till glädje igen.

lördag, juli 23, 2011

Rannsakan II

I dagens nyhetssändning får forskaren Helene Lööw frågan om det finns länder som är vaccinerade mot extremism? Hon skakar bara lugnt på huvudet och säger: Så är det inte.

Hon påminner om att Norge och Sverige har olika historia, att Norge var ockuperade av nazi-Tyskland och därför hade en motståndsrörelse, och att norska nazister efter krigsslutet flydde hit och fick skydd hos likasinnade. Detta är värt att komma ihåg.

Det är också värt att komma ihåg att vit makt-rörelsen idag har kontakter över nationsgränserna, och att sådana kontakter mellan Norge och Sverige har funnits under hela efterkrigstiden. Det är forskning som Lööws som borde hjälpt oss att se hur varaktig förbindelsen bakåt är.
Logiskt men förrädiskt är reporterns försök att få det att låta som om myndigheternas kontroll borde vara starkare. Svaret från Lööw är ett kyligt konstaterande: Det går aldrig att förutse vad en enskild individ kan tänkas göra.
Detta är inte bara värt att komma ihåg, det är också något vi måste leva med.

Enligt Lööw är litteraturen är viktig för att sprida den högerextrema och ofta rasistiska världsbilden. Dessa litterära förebilder kommer vanligen från USA och bygger på att författaren förpackar sitt budskap i romanform så att det undgår åtal, även om det är en terroristhandbok som skildrar attacker som den i Norge och ger recept på bombtillverkning.

Men vi kan idag ingenting säga om den individuella motivbilden, inskärper Lööw.
Vi måste vänta. Nyheterna ger en halvtimmes extra sändning vilket behövs för att vi ska få väga våra känslor mot möjliga ståndpunkter, men därigenom får vi inget mer veta. Där är det polisarbete, inte våra känslor, som avgör.

Ett bra citat från socialdemokraten Urban Ahlin: “Han sköt in sig på det vackraste i vår demokrati, ungdomars politiska engagemang.”

Just det gör brottet ännu svårare att uthärda. En vanlig kommentar är att reaktionerna blir starkare i och med att dådet begåtts i Norge, ett land som ligger så nära oss och är oss så likt. Gärna skulle jag säga NEJ – så är det inte alls; varje katastrof är lika viktig.
Men låt oss rannsaka än en gång:
Ett politskt ungdomsläger är en härlig tillställning, djupt igenkännlig. Det stämmer att det gör reaktionen starkare. Jag erkänner att jag inte engagerar mig lika djupt i varje annan attack mot församlingsfrihet och gemenskap.

Alla betyder alla. Det är ett huvudbudskap hos Politik och poesi.
Men det är svårt att lära sig.

lördag, augusti 09, 2008

Rasism ny, gammal eller medium

Redan sista juli hade Esbati en intressant, lite skrämmande artikel i Aftonbladet om utvecklingen i Norge, där Höyre förbereder sig på att regera med rasistiska Fremskrittspartiet. I artikeln nämnde han bland mycket annat sajten HonestThinking som (enl Esbati) skrivit om ”islamiseringen” av Norge, och ett tänkt samband mellan ras och intelligens.

Detta ogillade HonestThinkings redaktör Anfindsen, som fått möjlighet att svara. Men istället för att belägga Esbati med felcitat beskyller han honom för att använda härskartekniker och att ha anklagat Anfindsen för ”nyrasism”*.

Anfindsen tar upp tre kriterier som måste vara förefintliga för att en utsaga ska kallas rasistisk: faktafel, förtigande eler kränkningar. Visst. Men stereotypisering, egendomliga faktasammanställningar, individualisering och skuldbeläggande, acceptans av nuläget med mera kan också räknas in. En man som är så uppenbart förtjust i fri debatt som Anfindsen får nog finna sig i att de kriterier han själv väljer inte omfattas av alla.
Till mannens mera besynnerliga idéer hör att han lider av att vara censurerad och tystad – med en hel sajt till sitt förfogande, en sajt som citeras i norska dagstidningar!

Inte på någon punkt vederlägger han Esbati genom att påvisa hur grovt han blivit missförstådd. Nej – en kritisk artikel om hur de demokratiska partierna påverkas av närvaron av ett stort rasistiskt parti uppfattas av Anfindsen enbart som ett försök att tysta honom själv och hans meningsfränder. De som tycker att ”utmaningarna som knyts till det multikulturella projektet är större än vad man trodde på 1970-talet” och som vill ta upp en debatt om ”det obehagliga temat ras”.

Vilken debatt? Om ras finns ingenting annat att säga än att en enda mänsklig ras existerar.
Allt annat är faktafel.
Och faktafel är enligt Anfindsen ett tecken på rasism.

- -
*Ordet nyrasism finns inte i Esbatis artikel och är för övrigt ett uttryck vi inom den antirasistiska rörelsen inte alls brukar använda eftersom vi menar att det är samma gamla rasism som vanligt.