1 Maj har alltid varit VÅR dag!

Heja! Här kommer kullor mot nazism!

En annorlunda 1 Maj. När nazisterna började marschera på våra gator i den ena staden i Dalarna efter den andra, blev 1 Maj annorlunda. Vi rättar vårt firande efter var fienden befinner sig, vi avstår från att presentera vår politik därför att en gemensam folklig manifestation i kärlekens tecken är viktigare.

Favoritplakat

Hur regntrist det än är i Ludvika denna 1 Maj har flera hundra människor gått ut i Sockenstugeparken till fest-manifestationen ordnad av Dalarna mot rasism. Här kan du höra tal om demokrati och allas lika värde och lyssna på musik av olika slag, här vimlar av hjärtformade kulörta ballonger, skimrande såpbubblor, regnbågsflaggor och clowner. Och, så att det inte blir för gulligt, ilsket tutande flärpor att blåsa i.

     ”Vänd dig till någon du aldrig sett förr och säg, hej vad kul att du är här!” föreslår moderator. Och kan du tänka dig – det fungerar. Stämningen lyfter.

     Att vänsterns riksdagsledamot Daniel Riazat talar beror enbart på att han är en av grundarna till Dalarna mot rasism. Inga partipolitiska inslag får förekomma. Det är det som gör det till en verkligt annorlunda 1 Maj.

En tankevärld som är helt annorlunda möter oss ettpar kvarter bort. Där står nazister i uniformsliknande klädsel mitt i gatan, skyddade av polis och kravallstaket. De ser ut att vara få men är enligt uppgift över trehundra. På andra sidan kravallstaketen står motdemonstranter, bland annat många clowner. Nazisterna håller tal om att deras land är förrått (det var väl i slaget vid Stalingrad?). Motdemonstranterna avbryter med rop, bland annat att 1 Maj har alltid varit vår dag.

Utan tvekan vore jag hellre motdemonstrant än att lalla runt på kärleksfest. Men den som är livrädd för fysiskt våld duger inte annat till än att gå i parken och blåsa flärpa.

Bisarrt nog gör nazisternas närvaro, polispådraget och mängden besökare i stan att viss jippostämning uppstår. Ungdomar rantar in och ut i parkeringshuset för att få bra utkiksplatser, och det enda snabbmatstället som vågar ha öppet har sin småföretagarkarriärs brådaste dag.

Ludvika hade verkligt förnäma gäster idag. På Stadshusets trappa står demokratiminister Alice Bah Kuhnke, författaren och psykologen Hedi Fried, överlevande från Förintelsen, samt biskopen i Västerås stift Mikael Mogren.

     Att demokratiministern är mot nazism är utom allt tvivel, men hon är medskyldig till regeringens flyktingpolitik och ingenting som helst att lita på, utom möjligen när hon hjälper Fried nedför trappan.

     Att få se Hedi Fried på nära håll är stort. En hjältinna, en vis kvinna. Världen förändras av hennes blick.

     Att som kristen socialist få hälsa på biskopen på 1 Maj är både roligt och, än en gång, annorlunda. 

Mogren, Fried, Bah Kuhnke

Nästa år hoppas jag på att fira en mindre annorlunda 1 Maj. Med lika mycket antirasism, med mer vänsterpolitik och med Internationalen.

Må vi bli vår egen säkerhetstjänst

 

Nazisterna samlas i år i Ludvika. För två år sedan var det Borlänge, förra året Falun. De kretsar över Dalarna, målmedvetet satsande på stad efter stad.

     Men Ludvika kommuns säkerhetsansvarig tror inte att NMR kommer att inleda bråk – ”det är isåfall motdemonstranterna”. Hen har på något förfluget vis fått för sig att NMR vill vara ett vanligt parti och därför inte vill ha bråk*.

 

Om man tror att de flesta människor vet vad nazister är och vad de står för och vad de vill göra, då har man nog fel. Om man tror att vanligt hyggligt folk som har nazister till grannar inte märker av någonting särskilt med dem, då tror man nog rätt. Om man tror att de välkostymerade NMRarna gör ett gott intryck när de marscherar i raka led, då kan det vara både rätt och fel, beroende på åskådarens egen åskådning. 

     Men nu gäller det en person som arbetar på kommunens säkerhetsavdelning och ändå inte vet att nazister är farliga, ofta brottsdömda, beredda att ta till våld och övertygade om sin rätt att störta demokratin. Det gäller en person som är oförmögen att sköta sitt uppdrag.

Å andra sidan, kanske personen ifråga inte är så bottenlöst okunnig? Hen kan vara rädd, kanske har blivit hotad tidigare. Vilket är precis sådant som hens kolleger på säkerhetsavdelningen ska kunna hantera. Det andra alternativet är att hen innerst inne håller med NMR. Isåfall är det en säkerhetsrisk som hemvant rantar runt på själva kommunsäkerheten.

 

Personen verkar helt säker på att de som bråkar, det är motdemonstranterna. Det vill säga, Dalarna mot rasism, Vänsterpartiet med flera. Kan hen på allvar tro att det är här det finns en oproportionell samling kriminella som hotar och klår upp journalister och oliktänkande?

     Visst har det förekommit att någon ungvänstrare har kastat sten, i synnerhet om hen känt sig trängd. Men de gånger det hänt har ungdomen ingenting alls i ryggen. En hel organisation tar avstånd, både personligt och offentligt.

     Det är hos NMR som ”hjältarna” hyllas på hemsidorna. Det är nazisterna som stolt samlar in pengar till böterna och lovar stöttning i fängelset när deras "tappra krigare" tagits gisslan av "förrädare". Ett beteendet som knappast återfinns i något vanligt parti.

 

Vad kan vi lära oss av detta skrämmande exempel? Dels att 1Maj i Ludvika riskerar att bli en laddad tillställning, eftersom kommunens säkerhetsavdelning inte förstår riskerna och eventuellt håller med nazisterna. Dels att vi nu verkligen måste gå in för att lära oss pacifistiskt motstånd.

Vi får inte låta dem ta över gaturummet, och vi får inte ta till våld. Då måste vi göra någonting annat. Ruska med nycklar och visa rumpan är bra exempel, men vi behöver lära oss mer och sätta dem i system, och därtill lära oss elementärt självförsvar. Om vi ska våga möta nazisterna på gatorna – möta dem fastän vi lever med otryggheten i att polis och säkerhetstjänst inte alltid kan eller vill skydda oss – då måste vi kunna känna sammanhållningen i att vi solidariskt vet vad som bör göras. Pacifistiskt motstånd. Vi kastar inte sten, vi kastar blommor…

     Nåja. Vi kan välta ett lass gödsel också.

  

 

*Infört i Dalarnas tidningar, men länkas inte pga betalsida