För bara ett år sedan applåderade vi Irland och skålade i Guinness eller Jameson efter deras nej till Lissabonfördraget - eller den grundlagsfästa kapitalismen, eller krav på utökad överstatlighet och militarisering, eller vad vi nu väljer att kalla eländet för.
I år ser det inte ut att gå lika bra. Skrämda av ekonomisk kris och den enda vägens bedrägliga logik kan det mycket väl hända att irländarna röstar yes tillslut. Så som unionens etablissemang har planerat och inte drar sig för att genomdriva.
Aftonbladet berättar om poeten Heaney som tagit ställning för ja-sidan och i ett romantiskt poem beskrivit EU som en föränderlig fågel Fenix. Det framgår att Heaney betraktar EU som ett fredsprojekt, vilket kanske kan förklara hans yra.
Vissa saker kan endast uttryckas genom poesi. Det förbryllande mosaikiska Europa och vår bundenhet vid vårt mörka arv hör dit.
Andra saker bör formuleras på effektiv prosa. EU och dess maktfaktorer hör dit. Läs Eva-Britt Svensson!
Visar inlägg med etikett Irland. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Irland. Visa alla inlägg
fredag, oktober 02, 2009
fredag, juni 13, 2008
Vet miljontals irländare vad de vill?
Irlands nej handlar ”mer om ett allmänt missnöje med den sittande irländska regeringen och den lokala politiken än med EU-fördraget” tror Gustavsson i SvD.
Ave Maria – hur många bortförklaringar finns det?
Det är klart att det handlar om det. För hundratusen irländare sådär. För hundratusen andra handlar det om missnöje med unionen. Eller med vädret. Det kan handla om att man ogillar turkar eller engelsmän eller att man föredrar usa:ner , särskilt sina barn som bor där. Några hundra kanske vill reta sin lokale bankpamp medan hundra andra röstar som sina välutbildade yngre släktingar. Och detta gäller båda sidor.
Folkomröstningar hålls för att respekteras. Inte för spekulationer.
Det tycker Barroso också: ”Resultatet ska självklart respekteras. Samtidigt måste vi inom EU ta ett kollektivt ansvar och gå vidare med processen.” Efter detta utbrott av motsägelsefullt djupsinnen framhöll Barroso att Irlands nej rimligen måste åtföljas av irländska förslag på hur man inom EU ändå ska komma vidare med fördragsprocessen.
Det kan man tycka, ja det är precis en såndär sak som man brukar tycka när man är missnöjd. ”Men nu får dom väl ta och...” brukar man säga.
Men om svaret blivit ja. Då skulle inte detta kapabelt röstberättigade folk besväras med att utifrån miljontals skilda motiv enas om ett nytt förslag. Ty detta säger Barroso för att han är sur, och den känslan jag lite von oben sympatisera med, kan ta mig råd med det en sånhär dag.
Men med SvDs inställning kan ingen demokrat sympatisera:
”Finns det något alternativ till Lissabonfördraget?
– Egentligen inte
Vad händer nu?
– Business as usual.”
Jahapp..!
Ave Maria – hur många bortförklaringar finns det?
Det är klart att det handlar om det. För hundratusen irländare sådär. För hundratusen andra handlar det om missnöje med unionen. Eller med vädret. Det kan handla om att man ogillar turkar eller engelsmän eller att man föredrar usa:ner , särskilt sina barn som bor där. Några hundra kanske vill reta sin lokale bankpamp medan hundra andra röstar som sina välutbildade yngre släktingar. Och detta gäller båda sidor.
Folkomröstningar hålls för att respekteras. Inte för spekulationer.
Det tycker Barroso också: ”Resultatet ska självklart respekteras. Samtidigt måste vi inom EU ta ett kollektivt ansvar och gå vidare med processen.” Efter detta utbrott av motsägelsefullt djupsinnen framhöll Barroso att Irlands nej rimligen måste åtföljas av irländska förslag på hur man inom EU ändå ska komma vidare med fördragsprocessen.
Det kan man tycka, ja det är precis en såndär sak som man brukar tycka när man är missnöjd. ”Men nu får dom väl ta och...” brukar man säga.
Men om svaret blivit ja. Då skulle inte detta kapabelt röstberättigade folk besväras med att utifrån miljontals skilda motiv enas om ett nytt förslag. Ty detta säger Barroso för att han är sur, och den känslan jag lite von oben sympatisera med, kan ta mig råd med det en sånhär dag.
Men med SvDs inställning kan ingen demokrat sympatisera:
”Finns det något alternativ till Lissabonfördraget?
– Egentligen inte
Vad händer nu?
– Business as usual.”
Jahapp..!
Den gröna ön, den grå kontinenten
”TT 18:17. Irland röstade nej till EU:s nya fördrag, bekräftas det officiellt. Nejsidan vann med 53,4 procent mot 46,6 procent ja, enligt tv-bolaget RTE. Nu går EU mot en ny grundlagskris.”
Jubel galore! Irland vann EM!
Och EU kan inte ha någon ”grundlagskris”. För EU har ingen grundlag. Det är ju det som är grejen!
Dom kommer förstås att fortsätta olagligt, sa en dyster vän. Jo – men hurra ändå.
Under rubriken ”Mannen som inspekterade Europa” rekommenderar Melberg en samling rese-essäer av Geert Mak. Boken verkar mycket intressant, och jag kan bara beklaga att kvinnan som inspekterade Europa inte hade samma framgång då mitt manus ännu inte är publicerat.
Mak menar att det ”europeiska projektet” är dömt att misslyckas utan ett gemensamt ”kulturellt, politiskt och demokratiskt rum”, vilket Melberg bedömer vara i det närmaste omöjligt. Inte ett ögonblicks tvist om detta! Dock önskar jag att någon reagerade på uttrycket ”det europeiska projektet”, eftersom det är EU som åsyftas, den politiska överbyggnad som sedan åtminstone tio år har ockuperat Europa.
Europa finns. Det är inte ett projekt utan en kontinent. Det är här vi bor, på våra stenar, i vår historia (även om Melberg tror att andra svenskar än han själv tror att Sverige ligger utanför). ”Projektet” är bara svaret på kapitalisternas makt-& ägandebegär.
Men ända sedan den svenska medlemsomröstningen har det varit omöjligt att säga det:
den som älskar Europa fruktar det europeiska arvet och är därför emot unionen.
”Vi är i en europeisk stad, där lövträden bildar rosettfönster mot himlen.
En katedral av bokstäver bebor vi
vinden blåser kantat i våra benpipor
vi har byggt en fästning av varmt järn
Tåget ska strax gå
och om glädje finns, det kan man inte veta.”
ur Tåget ska strax gå, en europeisk mosaik
Jubel galore! Irland vann EM!
Och EU kan inte ha någon ”grundlagskris”. För EU har ingen grundlag. Det är ju det som är grejen!
Dom kommer förstås att fortsätta olagligt, sa en dyster vän. Jo – men hurra ändå.
Under rubriken ”Mannen som inspekterade Europa” rekommenderar Melberg en samling rese-essäer av Geert Mak. Boken verkar mycket intressant, och jag kan bara beklaga att kvinnan som inspekterade Europa inte hade samma framgång då mitt manus ännu inte är publicerat.
Mak menar att det ”europeiska projektet” är dömt att misslyckas utan ett gemensamt ”kulturellt, politiskt och demokratiskt rum”, vilket Melberg bedömer vara i det närmaste omöjligt. Inte ett ögonblicks tvist om detta! Dock önskar jag att någon reagerade på uttrycket ”det europeiska projektet”, eftersom det är EU som åsyftas, den politiska överbyggnad som sedan åtminstone tio år har ockuperat Europa.
Europa finns. Det är inte ett projekt utan en kontinent. Det är här vi bor, på våra stenar, i vår historia (även om Melberg tror att andra svenskar än han själv tror att Sverige ligger utanför). ”Projektet” är bara svaret på kapitalisternas makt-& ägandebegär.
Men ända sedan den svenska medlemsomröstningen har det varit omöjligt att säga det:
den som älskar Europa fruktar det europeiska arvet och är därför emot unionen.
”Vi är i en europeisk stad, där lövträden bildar rosettfönster mot himlen.
En katedral av bokstäver bebor vi
vinden blåser kantat i våra benpipor
vi har byggt en fästning av varmt järn
Tåget ska strax gå
och om glädje finns, det kan man inte veta.”
ur Tåget ska strax gå, en europeisk mosaik
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)