Varning för autokratisering - antifascistisk motkraft 21

Vi hör det ibland sägas att demokratin är hotad. Många skrattar då till lite och tycker det låter otroligt – vi har det ju inte som i DDR! Men det finns faktiskt kriterier för hur en demokrati monteras ned och skadas. Detta tillvägagångssätt beskriver Civil rights defenders i ett mejl vars text jag till större delen förmedlar här.

1. En grupp demoniseras

Populistiska ledare lovar att rädda landet eller återge makten till folket. En eller flera grupper utpekas som hot mot landet. Folket splittras genom idén vi mot dem, där de andra ofta är en utsatt grupp som av humaniseras och används som syndabock för landets problem.

 2. Kritiska röster tystas

Sanningen förvrängs genom desinformation och smutskastning. De som säger ifrån tystas genom hat och hot, i värsta fall våld eller fängelse.

 3. Makten konsolideras

Demokratiska institutioner undermineras (bl a genom att deras kunskap och oberoende ifrågasätts). Opartiska domare ersätts med lojala. Oberoende medier får minskade anslag eller indragna licenser. Nya lagar stiftas för att legalisera förtrycket, och för att behålla makten så länge som möjligt.

Denna process kallas autokratisering. Även stabila demokratier som vår egen påverkas - eller hur? Nog känner du igen flera av stegen från vårt eget land. 

Det är är Civil rights defenders kommer in. De arbetar för att stärka modiga röster, t ex journalister som avslöjar maktmissbruk, jurister som utkräver ansvar och aktivister som kämpar för att demokratiska principer och mänskliga rättigheter ska respekteras.

Du kan gå med i Backa demokratin 

Eller stöd Civil rights defenders ekonomiskt, swishlänk finns på hemsidan: https://crd.org/sv/

Läsefrukter från det gångna året

Under år 2024 var det nästan enbart facklitteratur som utgjorde de stora och viktiga läsupplevelserna – om man bortser från min egen bok förstås, romanen Så gick ett 1900-tal som utkom tidigt på året. Jag tycker också mycket om Grossmans trilogi om the Magician, ett stort fantastikbygge som utspelas både i vår egen värld och i det fiktiva Fillory, med många blinkningar till såväl Narnia som H Potter. 

Ett annat storbygge är Svensk barn- och ungdomslitteratur, dess historia från 1500-talet till nutid. Två tjocka volymer redigerade av Westin & Warnqvist. Här ryms det mesta, och även om man kan ha invändningar mot urval och tyngdpunkt är det ett oerhört fint arbete, nödvändigt för alla som är intresserade av barns läsning. Ett särskilt plus för att bilderböckerna och de illustrerande konstnärerna uppmärksammas efter förtjänst.

Under året har två historiska verk berett mig särskild glädje. Den förträfflige Dick Harrison har i Englands historia (två delar) klarat ut betydelsen av alla de namn och företeelser som vi svenskar hört så många gånger men ofta har vaga begrepp om: Guy Fawkes, Anne Boleyn, London blitz osv. För att inte tala om min favorit kung Arthur – existerade han eller ej? När kapitlen blir för överlastade med torrfakta är det bara att hoppa till något intressantare; Shakespeare t ex. Den andra historieboken var Harald Jähners Hisnande tider, Tyskland åren 1918-1933 där vi fördjupar oss i Weimar-republikens styrkor och svagheter och kampen om demokratin, allt med inblickar i såväl vardags- som kulturliv. Jähners Vargatider som behandlar efterkrigstiden utkom tidigare och är lika viktig.

Biografi är nästan alltid intressant. Johan Hilton har skrivit om Benny Fredriksson, Den siste teaterdirektören. Trots att jag knappast visste vem Fredriksson var är boken mycket fängslande för den som är intresserad av teatervärlden, ledarskapsproblem och ryktesspridning. Den som vill veta mer om en oförbätterlig nazist kan läsa om Vera Oredsson i Veras resa, författad av hennes bror Folke Schimanski. Någon bättre förklaring till hennes inbitna nazism än att ungdomen i Tyskland var hennes bästa tid ges inte – eller finns inte.

Det mest udda, läsvärda och nördiga under året är Susan Orleans Biblioteket, som ingående skildrar Los Angeles centralbibliotek. Dess uppförande, dess utveckling, branden som nästan förstörde det, dess renovering, och människorna i och kring biblioteket. Det är detaljerat, kärleksfullt, närgånget, bisarrt och ger känslan av allkonstverk fastän det bara är en bok. Ofta frågar jag mig som läsare: Varför läser jag det här? och svarar: För att det är roligt! En mötesplats för bibliofiler.

Tre nobelpristagare avverkade jag under året. Solsjenitsyns En dag i Ivan Denisovitjs liv var alldeles utmärkt, Ernaux  Une femme trevlig men lite platt, Modianos Dansösen tämligen trist och meningslös. Så inte ens de stora lyckas jämt. Läs Så gick ett 1900-tal istället!