Fegheten urholkar demokratin

Nu har många fått upp ögonen för hoten och hatet på internet. Uppdrag granskning berättade bland annat om 21-åringen som reagerade på HM:s tröjor och fick 2800 obehagliga inlägg.

Nätmobben brukar ursäkta sig med att de som drabbas är ”makthavare”, det vill säga professionella mediapersoner. För det första gör det inte brottet mindre, för det andra är det inte sant. Den 21-åriga kvinnan är en privatperson som använde sin medborgerliga rätt att framföra sin uppfattning. När kvinnor uttrycker sig offentligt kan vi drabbas av förtal och kränkningar.

Polisen gjorde ingenting åt 21-åringens anmälan. De utreder sämre än televisionen. Vad har vi då polisen till?
De medgav i programmet att det fanns ”en antydan” till hot. Tydligen är de lika okänsliga för ordets makt som näthatarna är.

”Det handlar om någonting annat” sa psykologen till den knäckta skådespelaren i SCUM-manifestet. ”Det handlar om att en kvinna sticker ut hakan.” Men vad det handlar om är i grunden ett hot mot demokratin: Kvinnor vittnar om att de inte längre orkar skriva om ämnen som ger denhär typen av kommentarer.

Mannen som hotar kanske inte våldtar. Men systematiska hot kan inte undgå att påverka.

Det är fullständigt orimligt att det i vårt samhälle går omkring så många rädda, nedtryckta män som inte kan komma på en enda sak att ta sig till, utom att i smyg bekämpa kvinnor som de utsett till fiender. Märk väl, hur illa man än mår eller hur utsatt man än är, är det ingen ursäkt för att ge sig på andra.

Hur blev de sådana? Hur fostrar vi pojkar?

Nu kan det sägas att hat och hot förekommer också mot män. Men skillnaden är att det då inte handlar om deras kön. Män ska inte straffas med sex. Endast kvinnor tvingas underkasta sig sådant som pris för en röst i offentligheten.

Fullständigt orimligt.

 

Några män vågade ställa upp i programmet för att bortförklara sina skriverier. Dessvärre stämmer deras svar rätt väl in på några av de psykiska strategier som möjliggjort folkmord:

Abstrahera handlingen: ”Jag menade inte ordagrant. Det är ett uttryck.”
Avförmänskligande av den drabbade: ”Jag tror inte hon bryr sig.”
Dölja sig i massan: ”Det var en massa människor som skrev, det var inte bara jag.”

Mekanismer som bottnar i feghet, överförjävlig feghet.

Vi måste få lagar som skyddar oss från de fega hatarna. 

Lagar är det enda vi har, vi som väljer att inte förstöra samhället med hot och hat. 

Slutligen kikar jag in på sajten Avpixlat. Där är de också bekymrade över kvällens program. Inte i första hand över hatet mot kvinnorna, utan över att Avpixlat kanske skulle skuldbeläggas. Redan innan programmet sändes har man tillskrivit de ansvariga på teve och förklarat sin negativa syn på kränkningar.

Det var värst så oroliga de blev.
Det var symptomatiskt att det var av fel orsak. 

Såhär uttryckte sig Vänsterpartiet. Gillar!
Och en ny tagg har fötts på Twitter: #nätkärlek!

Könet som vapen

Män kan inte våldtas. Bortsett från det drar det ihop sig till en attack mot Mustafa Can nu.
I en utdragen porrnovell knullar, klöser och biter han den kåta och lyckliga ledaren för norska Fremskrittspartiet. Detta ska dock inte förstås som ett passionerat utlopp för Cans åtrå efter Siv Jensen. Det är en högst irrelevant hämnd på hennes rasism.

Könet som vapen är inte ovanligt i manlig krigföring. Sexuell bestraffning kallas det i civila sammanhang. Förekomsten av det, vetskapen om det, är något som kvinnor bara måste underkasta sig, ty så ser världen ut. Det är därför vi är rädda.
Till detta vill tydligen Can aktivt bidra.

Linderborg har som vanligt skrivit mycket bra. Cans råheter är på samma nivå som kommentarstrollen i bloggosfären.
Ingerö undrar varför inte fler reagerar, varför inte drevet gått? Kanske för att novellen stod på en norsk förlagsblogg - vem i all världen läser såna? Morgontidningen hade en notis som jag avfärdade som simpel idioti, först vid läsningen av Linderborgs kolumn kom jag mig för med att klicka på länken* och uppröras. Därför ska Ingerö inte låtsas att mediatystnaden är en vänstersammansvärjning (där SvD tydligen deltar) och ett hot mot demokratin. Sådant är bara trist stil efter ett i övrigt bra blogginlägg.

Män kan inte våldtas. Vad gör vi så med Can? Ber honom vänligen ta ut sina frustrationer på sig själv, han kan väl skära sig i armarna eller sätta eld på håret? Det är vad alla vi som inte får journalistpris har att ta till när motståndaren är överförjävlig.
Inte så att jag förespråkar självskadebeteende. Men skadan mot den antirasistiska rörelsen är redan skedd.

* Av principiella skäl länkar jag inte. Det är inte läsvärt.