Gaza ensamma

FN, EUSA och Ryssland ger ordet om att frihetsflottan inte ska få lämna Grekland. Att FN på detta vis ställer upp för Israels blockad är tragiskt. Palestinierna blir ensamma mot världen.
För övrigt ger det ett förfärligt dåligt intryck att se FN räknas upp som en av flera jämbördiga aktörer - men den aktuella ståndpunkten bidrar onekligen till att reducera den en gång stolta föreningen.

Aftonbladet kommenterar klokt om inskränkningen i den fria opinionsbildningen, men lägger hela skulden på Grekland. Skulder har landet förvisso gott om - och det är väl ett skäl för dem att åtlyda påtryckningarna.

Hur kan blockaden av Gaza räcka ända hit? frågar man sig uppgivet, oroligt, sorgset. Så står det också i Jonas Hassen Khemiris brev; politik och poesi direkt från hamnen

Gratisätarna

Ekonomen Stefan de Vylder ger idag en förträfflig pedagogisk beskrivning av det ohemula projektet ekonomisk och monetär union - eller hur de stora skinnar de små. ”EMU är en klubb med fel medlemmar och inkompetent styrelse”. Den skapar och underblåser kriser, och under kriserna riskerar vår kontinent att sjunka tillbaka i hatisk nationalism.

Kapitalismens enda och allt överskuggande mål är företagarnas vinster. EU:s mål är en stabil kapitalism. Alltså måste bankerna till varje pris få tillbaka de pengar som lättsinnigt lånats ut. De arbetande folkens välfärd är av noll och ingen betydelse.
På europeiska ryms den lilla välfärden inom den så kallade sociala dimensionen, som i stort sett går ut på att folk måste vara tillräckligt friska och nöjda för att fortsätta arbeta.
Freden, som EU-förespråkarna gärna tutade om i början, är inte heller intressant i sig, bara som smörjmedel för goda affärer. De självutnämnda fredsanhängarna deltar gärna i USA-ledda krig, om börsen gillar det.

Idag återstår för grekerna ”endast en kapplöpning nedåt: en obönhörlig försämring av löner och välfärd” skriver de Vylder. Imorgon står andra länder på tur.

Därför är det ironiskt att se hur ledarsidan mittemot artikeln fortsätter mobbningen med både slitna och aktuella klichéer som att grekerna är vana vid ”manna från himlen” men att det nu är slut med ”gratisluncher”.
Gratisätarna finner inte hos olivodlare och hamnsjåare som knappast hinner gå undan i skuggan med dagsransonen av fetaost och tomater, utan i den ekonomisk-politiska eliten i Europas city. Lobbning är där en accepterad metod för politisk påverkan, och innebär att en beslutsfattare kan äta sig mätt hos Shell och Nestlé så länge hen nickar och lyssnar till deras behov.
Behov som intet har att göra med bra barnomsorg, billiga kollektivförbindelser eller näringsriktig skollunch, det lovar jag.

Läs även Jonas Sjöstedt: Beslutet om krispaketet applåderas av EU:s makthavare, de som ”slipper vara med och spara och bli fattiga och arbetslösa som de förtvivlade grekerna på gatan”.

Nej till EMU, tacka folket!

Ulla Andersson och Jonas Sjöstedt skriver om Greklands kris - läsvärt! Det fullständigt självklara, att bankerna måste vara med och betala, ifrågasätts på de flesta håll inom EU. Det arbetande folket används som buffert för att rädda finanserna. Helt i enlighet med kapitalistisk logik: vinsten är företagarnas och bankernas, förlusten är medborgarnas.

Det var den härvan av kasinospel och spekulation som Svenskt näringsliv och alla partier utom Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet ville lura in svenska folket i - EMU, den ekonomiska och monetära unionen. Det finns inte en politiker idag som beklagar att folket röstade nej år 2003.

Ändå gjorde de det till en omröstning om det enklaste: om Sverige skulle införa euro som valuta. Avsikten var att folk då skulle lockas av att slippa växla pengar. Vänsterpartiet ville att omröstningen uttryckligen skulle gälla Sveriges medlemskap i EMU, en betydligt större fråga än färgen på sedlarna. Medlemskapet innebär att Riksbanken förlorar sin självständighet och att bestämda regler införs vilka beslut ett land får fatta om sin egen ekonomiska politik. De stora partierna trodde inte att medborgarna skulle klara av så komplicerade frågor. Idag kan de tacka oss.

EU- och EMU-anpassningen har visserligen gått långt i Sverige. Men utan en rest av ekonomisk självständighet skulle vi bara ha varit ännu ett litet krisdrabbat land i unionens utkant... och för dem går det inte så bra. Det berömda samarbetsprojektet är för stora länder, stora företagare.

Greker mot EMU

Vi är många som med vänskaplig oro följt, om inte den grekiska valutakrisen så i varje fall de grekiska upploppen. Vi är många som har varit där, som en gång var bekanta med kvarter och krogar runt parlamentet och Síndagma, och som har grekiska vänner som kan bekräfta eller förkasta: Såhär har det alltid varit i Grekland! Såhär har det aldrig varit i Grekland!

Samma röster ur folkdjupen har också förklaringen redo: Vi har blivit lurade av Europa! Vi greker är stora lögnare! Allt beror på att vi är med i EU! Allt beror på att vi aldrig fick vara fullvärdiga medlemmar i EU!

Utan att begripa mycket om valutor begriper jag en smula om EU. Ungefär så mycket som att det aldrig är särskilt klokt att sätta upp en norm för alla där bara somliga passar in. Prisstegringarna i Grekland strax efter inträdet i valutaunionen var för mycket till och med för en turist. Att sedan få höra att de ändå inte var tillräckliga är precis vad jag väntade mig. Inte av Grekland, men av EU.

Hade det varit bättre för Grekland att stå utanför valutaunionen? Inte vet jag. Det verkar vara bättre för Sverige. Vi har ännu inte fått upp arbetslösheten på europeisk nivå, även om vi är på väg.

Idag har det grekiska parlamentet antagit det sparpaket som för en upplånad nation borde ha varit på gång för länge sedan. Inte kommer folket att tacka parlamentet för det - men vildhjärnorna kan inte bära brandbomber till Bryssel. Bara till banken.