Långt debattprogram om integration i teve. Göran Rosenberg som lågmält kompetent programledare, en rad mer eller mindre kloka gäster. Nalin Pekgul (S) gjorde bättre ifrån sig än väntat. Forskarna Irene Molina och Roger Andersson presenterade resultat av sina mångåriga studier i ämnet. Regeringens utredare Masoud Kamali var den ende som överraskade i det att han föreslog s.k. medborgarråd i de mångetniska, fattiga förorterna. Något som gladde Nyamko Sabuni (Fp), då det är ett av deras förslag.
Kamalis förslag har jag inte sett. Det är alltså möjligt att det kan vara bättre än jag tror. Vad jag tror är att det är ett uppifrån konstruerat, populistiskt försök att införa en parallell-demokrati för dem som inte förväntas klara av den vanliga.
Nåja, det skulle nu Kamali aldrig säga. Vad han säger, och så långt är jag med, är att många människor känner sig och är ovälkomna i den demokrati där de lever. Men skulle botemedlet vara att kränga på dem en extra demokrati? så att vi andra kan sköta vår ifred? Nej, säger Kamali. De politiska partierna skulle tvingas lyssna till medborgarråden.
Om nu det är en så bra idé borde råden finnas överallt, men det är inte på tal. Som vanligt, en säråtgärd. Det särartsperspektivet skulle jag istället önska att man lade över politikerna. Det går inte längre att tala om ”partierna” och vad ”de” bör och vill. Debattledare och forskare måste våga ta upp ett självklart faktum: partierna vill och gör olika saker.
onsdag, maj 24, 2006
lördag, maj 20, 2006
Årets SM körs i Sala!
Finalen i poetry slam utspelas nästa helg i Sala. I år med två grenar; lag och individuellt. Jag har lyssnat på andlöst dramatiska finaler i Rinkeby Folkets hus, missat de legendariska Borås-tävlingarna, medverkat som emce i den gamla hyttan i Avesta. SM är spännande även för den som inte tävlar själv - precis som SM i fotboll vilket tycks engagera en otrolig massa människor som inte är inblandade.
”Det är omöjligt att tävla i poesi, därför gör vi det” är ett bevingat ord från Förenta Staterna som ännu står som ett motto för tävlingarna. Poeten Erkki Lappalainen tog tävlingsformen till Sverige. Elva år senare är slammet en seriös och lätt vanvettig verksamhet med en lycklig vinnare som i oändliga kval besegrat rader av medpoeter. (Har kvalat in, förstås. Om man lider kval är upp till de egna tävlingsnerverna.)
Estradpoesi som folkrörelse är något ännu större, av vilken slammet är en del. Medan det i min ungdom betraktades som suspekt att skriva köar idag tonåringar och pensionärer på lika villkor till kaféerna och biblioteken som upplåter en miniscen med en presentatör. Estradpoesi är det tillfälle då människor som tror att vi har något att säga går upp och säger det. Undret som inträffar är att andra människor lyssnar.
Från Mariehamn till Östersund har jag varit estradpoet. Blivit påannonserad som ”poesidemonstrant”, ”stockholmare” och ”lady från Rinkeby”. Läst för enspråkiga latinos och blaserade förlagschefer, för småbarn och för döva. Jo - de lyssnar.
Som organisationsform tror jag inte på det ett ögonblick. Det är rörelse, det är folk, det är roligt och vackert, det sprider sig via lyktstolparna - en upptejpad lapp, några ord i ljuset. Men om lyktstolparna inte sprider något budskap, kolla www.estradpoesi.com för evenemangskalender.
”Det är omöjligt att tävla i poesi, därför gör vi det” är ett bevingat ord från Förenta Staterna som ännu står som ett motto för tävlingarna. Poeten Erkki Lappalainen tog tävlingsformen till Sverige. Elva år senare är slammet en seriös och lätt vanvettig verksamhet med en lycklig vinnare som i oändliga kval besegrat rader av medpoeter. (Har kvalat in, förstås. Om man lider kval är upp till de egna tävlingsnerverna.)
Estradpoesi som folkrörelse är något ännu större, av vilken slammet är en del. Medan det i min ungdom betraktades som suspekt att skriva köar idag tonåringar och pensionärer på lika villkor till kaféerna och biblioteken som upplåter en miniscen med en presentatör. Estradpoesi är det tillfälle då människor som tror att vi har något att säga går upp och säger det. Undret som inträffar är att andra människor lyssnar.
Från Mariehamn till Östersund har jag varit estradpoet. Blivit påannonserad som ”poesidemonstrant”, ”stockholmare” och ”lady från Rinkeby”. Läst för enspråkiga latinos och blaserade förlagschefer, för småbarn och för döva. Jo - de lyssnar.
Som organisationsform tror jag inte på det ett ögonblick. Det är rörelse, det är folk, det är roligt och vackert, det sprider sig via lyktstolparna - en upptejpad lapp, några ord i ljuset. Men om lyktstolparna inte sprider något budskap, kolla www.estradpoesi.com för evenemangskalender.
fredag, maj 19, 2006
Liberal livsstil
Gjorde just livsstilstestet i DN och fick som resultat att jag lever som en folkpartist. Kan bara beklaga de stackars folkpartisterna. Inte visste jag att så många av dem är deltidsarbetslösa och bittra med en usel pension i sikte efter tusen felslagna ambitioner.
Skumt test. Variablerna ovan framgick inte. Testet frågade om bakning, joggning och teve. Att jag aldrig bakar, avslöjar det min liberala sida? Knappast. Men det är sant att jag har en - den som inte rättar sig efter livsstilsregler. Den sortens liberalism påverkar varken mitt eventuella joggande eller mitt fullkomligt säkerställda röstande.
Att finna tester och dylika lekar roande är också ganska liberalt. Men länken nedanom är enbart ett slags test. För att se om nätet funkar har jag placerat min blogg i Stockholm på bloggkartan.se
Skumt test. Variablerna ovan framgick inte. Testet frågade om bakning, joggning och teve. Att jag aldrig bakar, avslöjar det min liberala sida? Knappast. Men det är sant att jag har en - den som inte rättar sig efter livsstilsregler. Den sortens liberalism påverkar varken mitt eventuella joggande eller mitt fullkomligt säkerställda röstande.
Att finna tester och dylika lekar roande är också ganska liberalt. Men länken nedanom är enbart ett slags test. För att se om nätet funkar har jag placerat min blogg i Stockholm på bloggkartan.se
torsdag, maj 18, 2006
Vad vilja socialdemokraterna?
Våra lokala socialdemokrater är ute i förvalskampanj. Gatorna är tapetserade med budskapet: ”För en vänligare stad”, ”För en roligare stad”, ”För en mjukare stad”. Nä håll i mej, som man sa i min barndom. Vill de verkligen ingenting längre?
Vi har bra lokalpolitiker som gör hyfsat ifrån sig, när vi får lägga oss i blir det förstås bättre. Men har de något mål, förutom att fixa och dona åt medborgarna?
”Tryggare” har de länge kört med. Det rymmer åtminstone en politisk ansats. En åtgärd vidtas - trivselråd eller anställningsskydd - och staden blir i något avseende en tryggare plats att bo på. Men "mjukare", är det en ekologisk insats för fler gräsmattor? Nog för att vi ska låta det betas på Järvafältet igen, men jag tror det var en god idé från Miljöpartiet. Och "roligare"? Vår lilla stad är så rolig den kan bli med sitt utmärkta kulturliv, överutbud på kineskrogar och fyrverkeri två gånger om året. Resten av roligheterna klarar medborgarna på egen hand. Om inte, skvallrar det om vanstyre.
Men värst är ”vänligare”. Vänlig inte är ett objekt som ska levereras, inte heller ett tillstånd som nås via åtgärder. Det är en långtifrån mätbar nyans av mänskligt beteende. Därav får jag uppfattningen att Socialdemokraterna tagit sin landsmoderlighet på allvar. Vi behöver uppfostras: Inte snäsa grannarnas hundar. Leta p-plats med ett leende. Sjung med i bakgrundsmusiken på myndigheternas telefonsvarare.
Vad vilja socialdemokraterna? skrev August Palm, en man med vision nog att förklara det. Idag vill de tydligen att vi ska bli vänligare mot varandra så att de ostörda kan härska på.
Som ovänlig kommunist påstår jag att varje regim som föreskriver hur folk ska känna sig, ska betraktas med misstro.
Vi har bra lokalpolitiker som gör hyfsat ifrån sig, när vi får lägga oss i blir det förstås bättre. Men har de något mål, förutom att fixa och dona åt medborgarna?
”Tryggare” har de länge kört med. Det rymmer åtminstone en politisk ansats. En åtgärd vidtas - trivselråd eller anställningsskydd - och staden blir i något avseende en tryggare plats att bo på. Men "mjukare", är det en ekologisk insats för fler gräsmattor? Nog för att vi ska låta det betas på Järvafältet igen, men jag tror det var en god idé från Miljöpartiet. Och "roligare"? Vår lilla stad är så rolig den kan bli med sitt utmärkta kulturliv, överutbud på kineskrogar och fyrverkeri två gånger om året. Resten av roligheterna klarar medborgarna på egen hand. Om inte, skvallrar det om vanstyre.
Men värst är ”vänligare”. Vänlig inte är ett objekt som ska levereras, inte heller ett tillstånd som nås via åtgärder. Det är en långtifrån mätbar nyans av mänskligt beteende. Därav får jag uppfattningen att Socialdemokraterna tagit sin landsmoderlighet på allvar. Vi behöver uppfostras: Inte snäsa grannarnas hundar. Leta p-plats med ett leende. Sjung med i bakgrundsmusiken på myndigheternas telefonsvarare.
Vad vilja socialdemokraterna? skrev August Palm, en man med vision nog att förklara det. Idag vill de tydligen att vi ska bli vänligare mot varandra så att de ostörda kan härska på.
Som ovänlig kommunist påstår jag att varje regim som föreskriver hur folk ska känna sig, ska betraktas med misstro.
onsdag, maj 17, 2006
Svängdörrstrygghet
Enligt dagens SvD är ”flexicurity” en ny modefluga på arbetsmarknaden. Det innebär en sorts trygghet med svängdörrar: sämre anställningsskydd, högre a-kassa. På så vis kan du överleva fler arbetslöshetsperioder. Möjligen får du också lättare ett nytt vikariat mellan varven. Flexibelt, alltså.
Tidningen skriver att enligt ”flera svenska debattörer” fungerar arbetsrätten som en inlåsning. Av rädsla att komma längre ned på turordningslistan går folk kvar på jobb där de vantrivs, och blir sjuka av det. Dessa svenska debattörer borde träda fram, då de gjort ett nytt medicinskt rön: Stress gör dig inte sjuk - det är tryggheten som gör det!
Istället för att ta itu med usel arbetsmiljö, grinig chef och taskiga kolleger ska man alltså säga upp sig. Det finns alltid någon annan fattig fan som står ut med vad som helst. Tack vare höjd a-kassa behöver åtminstone inte samhällsekonomin inte falla samman medan man söker ett nytt jobb - med samma förutsättningar.
Visst. Jag kan se en poäng (1 st) i att vi delar på arbetslösheten. Idag mig, imorgon dig. Men jag skulle föredra flexibiliteten och tryggheten i att vi istället delar på jobben.
Tidningen skriver att enligt ”flera svenska debattörer” fungerar arbetsrätten som en inlåsning. Av rädsla att komma längre ned på turordningslistan går folk kvar på jobb där de vantrivs, och blir sjuka av det. Dessa svenska debattörer borde träda fram, då de gjort ett nytt medicinskt rön: Stress gör dig inte sjuk - det är tryggheten som gör det!
Istället för att ta itu med usel arbetsmiljö, grinig chef och taskiga kolleger ska man alltså säga upp sig. Det finns alltid någon annan fattig fan som står ut med vad som helst. Tack vare höjd a-kassa behöver åtminstone inte samhällsekonomin inte falla samman medan man söker ett nytt jobb - med samma förutsättningar.
Visst. Jag kan se en poäng (1 st) i att vi delar på arbetslösheten. Idag mig, imorgon dig. Men jag skulle föredra flexibiliteten och tryggheten i att vi istället delar på jobben.
tisdag, maj 16, 2006
Sista versen
Fotoutställning på Kulturhuset i Stockholm: Walker Evans foton från depressionen i Förenta Staterna parallellt med Sune Jonsson som fotograferade de sista jordbruken i Norrland under 1960-talet. Jag ska inte recensera bilderna, det har gjorts av Emil Persson både i Flamman och Pollocks bollocks. Jag vill bara varmt rekommendera dig att se den.
Med tanke på tredubbel kvinnomöda är det ett framsteg att de små familjejordbrukens tid är förbi. Men Jonssons bilder återskapar det nära förflutna och minnena blir rent fysiska, mycket precisa. Så kändes stötarna när man satt i skrinda på grusväg. Detta var doften i mjölkrummet. Blicken fastnar i detaljer. Mönstret på korkmattan, pärlsponten, vedlåren - jag vet hur det såg ut utan att ens se efter.
Nedanför gårdsplanen står en rostande harv på tvären, som om någon avbrutit arbetet för att gå in och dricka elva-kaffe men istället tog sista bussen härifrån.
Jonsson dokumenterade en försvinnande livsform. De sista verserna i en sång som vi inte får sjunga igen. En del av de människor han fotograferat vet om att de är de sista. Andra ägnar sig åt intensiv frikyrklig utlevelse i en helt annan sorts uppbrottsstämning.
Men den som går med korna längs bygatan i kvällssolen, gör det i ett oändligt nu.
Med tanke på tredubbel kvinnomöda är det ett framsteg att de små familjejordbrukens tid är förbi. Men Jonssons bilder återskapar det nära förflutna och minnena blir rent fysiska, mycket precisa. Så kändes stötarna när man satt i skrinda på grusväg. Detta var doften i mjölkrummet. Blicken fastnar i detaljer. Mönstret på korkmattan, pärlsponten, vedlåren - jag vet hur det såg ut utan att ens se efter.
Nedanför gårdsplanen står en rostande harv på tvären, som om någon avbrutit arbetet för att gå in och dricka elva-kaffe men istället tog sista bussen härifrån.
Jonsson dokumenterade en försvinnande livsform. De sista verserna i en sång som vi inte får sjunga igen. En del av de människor han fotograferat vet om att de är de sista. Andra ägnar sig åt intensiv frikyrklig utlevelse i en helt annan sorts uppbrottsstämning.
Men den som går med korna längs bygatan i kvällssolen, gör det i ett oändligt nu.
torsdag, maj 11, 2006
Guld och gullvivor
När jag går förbi villaträdgårdarna om morgnarna ser jag inte bara gullviva, kungsängslilja och första utslagna häggen. Jag ser pengar också. Detta område av hembyggda träkåkar med snickarglädje har under åren förvandlats till Dallas-villor i en rad av miniparker med kullersten, murar, altaner, trädäck, trappsteg och dammar - och med privatlarm och gjutjärnsgrind hos somliga.
Jag visste inte att så många människor i vår lilla stad har så mycket pengar, och kan inte förstå varför så lite pengar fastnade på just mig.
De här människorna har två-tre bilar med plats för två-tre hundar och dito ungar. Det är på inget vis pinsamt prydligt, nej hundhår och härj ska det vara. Gärna träningsoverall, men med märke. Så folk ser att man har råd att slarva lite. Att en bebisspya inte är något problem. Att man bara inte håller sig med sånt som problem.
Man blir inte lycklig av pengar. Det blir man däremot av att se gullviva, kungsängslilja och första utslagna häggen. Det är sant. Men det finns en annan sak som också är sann. Det är att massor av pengar har en viss kvalitet, samtidigt paradoxal och obestridlig. Massor av pengar skapar ett unikt tillstånd åt sin ägare - de ger trygghet och frihet. Inte det ena eller andra, utan båda samtidigt.
De arbetslösa singelmammorna i andra änden av stan har hört talas om trygghet (via mormor, dagis och a-kassa) eller frihet (när barnen blir stora flyttar jag till Alaska). Men båda samtidigt - det är svårt att föreställa sig.
Jag visste inte att så många människor i vår lilla stad har så mycket pengar, och kan inte förstå varför så lite pengar fastnade på just mig.
De här människorna har två-tre bilar med plats för två-tre hundar och dito ungar. Det är på inget vis pinsamt prydligt, nej hundhår och härj ska det vara. Gärna träningsoverall, men med märke. Så folk ser att man har råd att slarva lite. Att en bebisspya inte är något problem. Att man bara inte håller sig med sånt som problem.
Man blir inte lycklig av pengar. Det blir man däremot av att se gullviva, kungsängslilja och första utslagna häggen. Det är sant. Men det finns en annan sak som också är sann. Det är att massor av pengar har en viss kvalitet, samtidigt paradoxal och obestridlig. Massor av pengar skapar ett unikt tillstånd åt sin ägare - de ger trygghet och frihet. Inte det ena eller andra, utan båda samtidigt.
De arbetslösa singelmammorna i andra änden av stan har hört talas om trygghet (via mormor, dagis och a-kassa) eller frihet (när barnen blir stora flyttar jag till Alaska). Men båda samtidigt - det är svårt att föreställa sig.
onsdag, maj 10, 2006
Under stjärnbaneret
Flaggor på bussarna en vanlig dag. Fyller drottningen år? Nej det är på vintern. Kungen avfirades alldeles nyss, och prinsessan brukar visst göra något behjärtansvärt på sin stora dag i juli. Nu är det maj. En vanlig tisdag i maj. Med flaggor. Svärmor fyller år, men det har Connex hittills aldrig uppmärksammat. Nåja, så länge det inte flaggas på halv stång får man vara tacksam.
Nästa buss har också flaggor, fast med stjärnor. A-ha! EU:s stora EU-dag. Dagen som är så stört omöjlig att komma ihåg att det till och med är enklare att dra sig till minnes Bernadotternas familjehögtider. Detta säger något. Men jag vet inte vad.
Risken är att det tolkas: Tänk så mycket nationalstaten och kungahuset ändå betyder för oss. Vilket är fel, för kungliga födelsedatum är bara en mild form av hjärntvätt, som gamla schlagertexter ungefär.
Eller så tolkas det: Tänk att EU:s EU-dag är så ofantligt obetydlig att den av alla små fjuttiga dagar hamnar sist i minnet. Men det är också fel.
Dagen har en sorts betydelse, eftersom hjärntvätten håller på att iscensättas en gång till. Denhär gången av ett etablissemang som verkligen besitter makt och som inte kommer att ge sig förrän vi viftar med gula stjärnor och hurrar för den västerländska kolonialcivilisationen.
Och jag vet inte om vi bäst motverkar det genom att komma ihåg det eller glömma bort det.
Nästa buss har också flaggor, fast med stjärnor. A-ha! EU:s stora EU-dag. Dagen som är så stört omöjlig att komma ihåg att det till och med är enklare att dra sig till minnes Bernadotternas familjehögtider. Detta säger något. Men jag vet inte vad.
Risken är att det tolkas: Tänk så mycket nationalstaten och kungahuset ändå betyder för oss. Vilket är fel, för kungliga födelsedatum är bara en mild form av hjärntvätt, som gamla schlagertexter ungefär.
Eller så tolkas det: Tänk att EU:s EU-dag är så ofantligt obetydlig att den av alla små fjuttiga dagar hamnar sist i minnet. Men det är också fel.
Dagen har en sorts betydelse, eftersom hjärntvätten håller på att iscensättas en gång till. Denhär gången av ett etablissemang som verkligen besitter makt och som inte kommer att ge sig förrän vi viftar med gula stjärnor och hurrar för den västerländska kolonialcivilisationen.
Och jag vet inte om vi bäst motverkar det genom att komma ihåg det eller glömma bort det.
tisdag, maj 09, 2006
Fp och oföränderligheten
Kurdiska riksförbundet bjuder in till integrationsdebatt. Den består av V, S och Fp. Vet inte vad övriga partier gör. De sitter iallafall inte i ABF:s funkisbunker nu när solen äntligen lyser. Men det gör en publik på åtminstone femtio personer som vill veta hur vi tänker bryta diskriminering och utanförskap.
Jag var nyfiken på hur Folkpartiet skulle motivera sin politik i detta sammanhang. Här, när de inte ska mjölka röster ur missunnsamma etnosvenskar. Men deras integrationssamordnare är en besvikelse. Hon papegojar troget Fp:s valmaterial, nöter in slagord istället för att argumentera, och raljerar med socialdemokratin i tron att detta ska få skratt - här, när deltagarna är väljare i fyra nyanser av rött.
Folkpartiet föreslår bl.a. validering och anonyma ansökningar för att ”ge invandrare jobb”. Jaha? Visst kan vi prova fler, nyare och bättre åtgärder riktade mot minoriteten. Mer försöksverksamhet och projekt och extra insatser. Gärna kravmärkta föralldel, det får man lov att unna de missunnsamma.
Jag påpekade att Vänsterpartiet visst inte motarbetat validering (vilket hon påstod). Att vi i mitt parti tycker det är helt okej att ge folk ett handtag på vägen. Det kan de behöva, när de flyttat till ett rasistiskt samhälle som absolut inte får förändras.
Jag var nyfiken på hur Folkpartiet skulle motivera sin politik i detta sammanhang. Här, när de inte ska mjölka röster ur missunnsamma etnosvenskar. Men deras integrationssamordnare är en besvikelse. Hon papegojar troget Fp:s valmaterial, nöter in slagord istället för att argumentera, och raljerar med socialdemokratin i tron att detta ska få skratt - här, när deltagarna är väljare i fyra nyanser av rött.
Folkpartiet föreslår bl.a. validering och anonyma ansökningar för att ”ge invandrare jobb”. Jaha? Visst kan vi prova fler, nyare och bättre åtgärder riktade mot minoriteten. Mer försöksverksamhet och projekt och extra insatser. Gärna kravmärkta föralldel, det får man lov att unna de missunnsamma.
Jag påpekade att Vänsterpartiet visst inte motarbetat validering (vilket hon påstod). Att vi i mitt parti tycker det är helt okej att ge folk ett handtag på vägen. Det kan de behöva, när de flyttat till ett rasistiskt samhälle som absolut inte får förändras.
onsdag, maj 03, 2006
”Det är väl rasisternas dag idag?”
Det var den 30 november. Skinnskallarna och nazisterna firade Karl XII:s dödsdag. Den som frågade var en elvaåring som bott mindre än ett år i Sverige. Så mycket hade han fattat som att rasisterna hade en egen dag.
Nu tio år senare är det inte lika stormigt 30 november. Rasisterna hade faktiskt ingen egen dag. Å andra sidan har nationalisterna fått en.
Alla riksdagspartier utom vi och Mp var överens om att göra nationaldagen 6 juni till helgdag. Firandet hade pågått tidigare, på Skansen, idrottsanläggningar, i skolor. Men av dunkla skäl ansågs vi behöva förstärka vår nationella identitet och stolthet genom statlig styrning.
Jodå, jag har hört allt detdär om att det inte är en rasistisk dag utan att vi tvärtom tar den tillbaka från de svensknationella kretsarna. För min del har jag aldrig begripit hur man kan ta tillbaka något genom att säga samma sak. "Att göra det rumsrent" är vad det brukar kallas.
Det var den 30 november. Skinnskallarna och nazisterna firade Karl XII:s dödsdag. Den som frågade var en elvaåring som bott mindre än ett år i Sverige. Så mycket hade han fattat som att rasisterna hade en egen dag.
Nu tio år senare är det inte lika stormigt 30 november. Rasisterna hade faktiskt ingen egen dag. Å andra sidan har nationalisterna fått en.
Alla riksdagspartier utom vi och Mp var överens om att göra nationaldagen 6 juni till helgdag. Firandet hade pågått tidigare, på Skansen, idrottsanläggningar, i skolor. Men av dunkla skäl ansågs vi behöva förstärka vår nationella identitet och stolthet genom statlig styrning.
Jodå, jag har hört allt detdär om att det inte är en rasistisk dag utan att vi tvärtom tar den tillbaka från de svensknationella kretsarna. För min del har jag aldrig begripit hur man kan ta tillbaka något genom att säga samma sak. "Att göra det rumsrent" är vad det brukar kallas.
måndag, april 24, 2006
Inte så farligt
"Det var väl inte så farligt" sa fullmäktigekolleger om söndagens Dokument Inifrån där V granskades. Nej, det var det väl inte. Det brukar faktiskt inte vara farligt med lite granskning. Inte om den genomförs med en ansats till verkligt intresse för objektet, vilket JosefssonII lyckades med.
Dessvärre tror jag inte att det idag går att göra ett teveprogram om Vänsterpartiet som är bra för Vänsterpartiet. Inte efter fjolårets turbo-inkvisition. Medborgarna har fått veta vad allmänintresset kräver: att vi är odemokratiska och aggressiva. Detta har de fått veta så länge, ofta och tjatigt att de helst vill slippa höra tala om oss. Ett tämligen sakligt och rättvist program om reella konflikter ändrar inte på den saken.
Men visst var det kul - i synnerhet Lönnroths pudel. "Dom som är kommunister är inte alls kommunister och Ohly han är ju demokrat." Ja var det inte det jag kände på mig.
Några tittare på SVT:s forum var besvikna på programmet. En av dem funderade på anmälan till granskningsnämnden eftersom produktionen inte var så ensidigt negativ som den i objektivitetens namn borde ha varit. Ny-logiken gör nya framsteg.
Dessvärre tror jag inte att det idag går att göra ett teveprogram om Vänsterpartiet som är bra för Vänsterpartiet. Inte efter fjolårets turbo-inkvisition. Medborgarna har fått veta vad allmänintresset kräver: att vi är odemokratiska och aggressiva. Detta har de fått veta så länge, ofta och tjatigt att de helst vill slippa höra tala om oss. Ett tämligen sakligt och rättvist program om reella konflikter ändrar inte på den saken.
Men visst var det kul - i synnerhet Lönnroths pudel. "Dom som är kommunister är inte alls kommunister och Ohly han är ju demokrat." Ja var det inte det jag kände på mig.
Några tittare på SVT:s forum var besvikna på programmet. En av dem funderade på anmälan till granskningsnämnden eftersom produktionen inte var så ensidigt negativ som den i objektivitetens namn borde ha varit. Ny-logiken gör nya framsteg.
tisdag, april 11, 2006
Ufo & exfeminist
Linda Skugge är inte längre feminist. I en gallsprängd krönika (Expressen 0411) skriver hon att ordet inte funkar, ”man blir ett ufo i folks ögon om man säger att man är feminist.”
Hon kanske är ett ufo? Eftesom varken statsministern eller jag betraktas som ufon,ja iallafall inte p.g.a vår respektive feminism.
Skuggan gillar heller inte att insorteras i ett kollektiv under en etikett. Och det stör henne att det var svårt att få jobb som författare till (den i och för sig utmärkta) boken Fittstim.
Men etiketterandet är en cementerad praxis i den medievärld där Skugge sparkar sig fram. Allt från AIK-are till Traditionalister får finna sig i att buntas ihop, beskrivas och bespottas. Av Murvelmuppar. (Ursäkta, jag liksom halkade in i det.) Så hur kunde mänskan få för sig att Fittstim skulle vara en merit?? Här kommer JAAAG som har skrivit den berömda boken... Nej. Under en period kanske hon hade det likadant som alla andra tjejer som vill komma nånvart.
Som värsta moralmorsan äcklas Skugge över de yngsta feministflickornas klädsel och ögonmejk. De borde istället kamma sig, satsa på sig själva och få ett jobb. ”Att ’höja kvinnolöner’ är bullshit. Det leder till att ni fastnar i låglönejobb, era liv blir som ett fängelse. Fixa en bra utbildning, se om ert eget hus” förmanar krönikören.
Vad hon menar är: Vad ni än gör, agera inte kollektivt. Folk tycker inte om det!
Rätt skönt att Skuggan inte är feminist längre. Men det är inte så individualistiskt som hon tror, eftersom Expressen tänker köra en serie på fenomenet. Ex-populist vore i det bladet en aning mer originellt.
ur citatsamlingen:
Mimi Pond: Det är viktigt att vara populär. Annars tycker folk kanske inte om en.
Hon kanske är ett ufo? Eftesom varken statsministern eller jag betraktas som ufon,ja iallafall inte p.g.a vår respektive feminism.
Skuggan gillar heller inte att insorteras i ett kollektiv under en etikett. Och det stör henne att det var svårt att få jobb som författare till (den i och för sig utmärkta) boken Fittstim.
Men etiketterandet är en cementerad praxis i den medievärld där Skugge sparkar sig fram. Allt från AIK-are till Traditionalister får finna sig i att buntas ihop, beskrivas och bespottas. Av Murvelmuppar. (Ursäkta, jag liksom halkade in i det.) Så hur kunde mänskan få för sig att Fittstim skulle vara en merit?? Här kommer JAAAG som har skrivit den berömda boken... Nej. Under en period kanske hon hade det likadant som alla andra tjejer som vill komma nånvart.
Som värsta moralmorsan äcklas Skugge över de yngsta feministflickornas klädsel och ögonmejk. De borde istället kamma sig, satsa på sig själva och få ett jobb. ”Att ’höja kvinnolöner’ är bullshit. Det leder till att ni fastnar i låglönejobb, era liv blir som ett fängelse. Fixa en bra utbildning, se om ert eget hus” förmanar krönikören.
Vad hon menar är: Vad ni än gör, agera inte kollektivt. Folk tycker inte om det!
Rätt skönt att Skuggan inte är feminist längre. Men det är inte så individualistiskt som hon tror, eftersom Expressen tänker köra en serie på fenomenet. Ex-populist vore i det bladet en aning mer originellt.
ur citatsamlingen:
Mimi Pond: Det är viktigt att vara populär. Annars tycker folk kanske inte om en.
Den svenska idyllen
Varför inga rasupplopp i de svenska förorterna? frågades under höstens franska kravaller. En förklaring som faktiskt gavs av den konservativa franska tidningen le Monde var att det i Sverige ännu finns ett funktionellt välfärdssystem. Våra borgerliga tidningskolleger hade lite svårt att ta in den synpunkten. Bråk blir det väl när man ger bidrag till slashasar - eller?
Möjligen bidrog jag till le Mondes slutsatser när jag under sent 90-tal var förortens talesperson under en reportageresa tidningen gjorde. Journalisten undrade vad vi gjorde med ungdomar som inte gick i skolan, och jag förklarade att de gillade den så till den grad att de aldrig gick därifrån. De fick mat, sysselsättning och vänligt bemötande, och de flesta passade på att lära sig något när de ändå var där. Ett fåtal fördrev sin tid med att spela biljard och håna personalen, men de brände inte ned huset. De satt ju i det själva.
Ungdomar som tidigt dragits in i kriminalitet höll sig inte i förorten överhuvudtaget, utan skötte sina affärer i city. Hemma blev man ofelbart igenkänd och omhändertagen. Det är svårt att sätta eld på bilar när ens gamla dagisfröknar tittar på. Eller att råna butiken där kompisens morsa jobbar.
”Är detta en idyll?” frågade le Monde, något jag förnekade. Men sen kom några störiga killar med spadar och verktyg förbi och ville gärna uttala sig. De var inte på väg för att vandalisera köpcentrum, utan hade fått kommunalt praktikjobb på idrottsplatsen.
Jag tycker inte att vi överöser ungdomarna med framtidsutsikter, men någonting tycks fortfarande fungera. Det är när man fått ingenting, som man måste slåss.
Möjligen bidrog jag till le Mondes slutsatser när jag under sent 90-tal var förortens talesperson under en reportageresa tidningen gjorde. Journalisten undrade vad vi gjorde med ungdomar som inte gick i skolan, och jag förklarade att de gillade den så till den grad att de aldrig gick därifrån. De fick mat, sysselsättning och vänligt bemötande, och de flesta passade på att lära sig något när de ändå var där. Ett fåtal fördrev sin tid med att spela biljard och håna personalen, men de brände inte ned huset. De satt ju i det själva.
Ungdomar som tidigt dragits in i kriminalitet höll sig inte i förorten överhuvudtaget, utan skötte sina affärer i city. Hemma blev man ofelbart igenkänd och omhändertagen. Det är svårt att sätta eld på bilar när ens gamla dagisfröknar tittar på. Eller att råna butiken där kompisens morsa jobbar.
”Är detta en idyll?” frågade le Monde, något jag förnekade. Men sen kom några störiga killar med spadar och verktyg förbi och ville gärna uttala sig. De var inte på väg för att vandalisera köpcentrum, utan hade fått kommunalt praktikjobb på idrottsplatsen.
Jag tycker inte att vi överöser ungdomarna med framtidsutsikter, men någonting tycks fortfarande fungera. Det är när man fått ingenting, som man måste slåss.
fredag, april 07, 2006
Gammal, äldre, äldst
Satt på seminarium med Fi, V och Kd. Temat var äldreomsorgen. Att alla ville de gamla väl var uppenbart. Att ingen var överens om hur det ska gå till var inte lika tydligt, ty publiken ville hellre höra visioner än budgetposter.
Vad jag mest tänkte mest på var språkbruket. Inte för första gången, det går igen i all kommunal planering: inte en jävel är gammal. Det finns bara äldre.
Den idiotin avslöjar, lika väl som budgetposterna, den bristande respekten för dem som levat länge och faktiskt är gamla.
Jag är 50 år. Jag är äldre. Äldre än Ali Esbati, exempelvis. Men jag är inte ”äldre”. CH Hermansson är äldre än jag, och han är dessutom ”äldre”. Det betyder att han är gammal. Fast yngre än de äldsta, hundraåringarna.
Ordet gammal undviks konsekvent därför att det tänks föra med sig negativa associationer. Tänk bara på gammal köttfärs!
Nej, varför det? Tänk gammal skulptur, gammal åkermark, gammal filosofi.
Vad jag mest tänkte mest på var språkbruket. Inte för första gången, det går igen i all kommunal planering: inte en jävel är gammal. Det finns bara äldre.
Den idiotin avslöjar, lika väl som budgetposterna, den bristande respekten för dem som levat länge och faktiskt är gamla.
Jag är 50 år. Jag är äldre. Äldre än Ali Esbati, exempelvis. Men jag är inte ”äldre”. CH Hermansson är äldre än jag, och han är dessutom ”äldre”. Det betyder att han är gammal. Fast yngre än de äldsta, hundraåringarna.
Ordet gammal undviks konsekvent därför att det tänks föra med sig negativa associationer. Tänk bara på gammal köttfärs!
Nej, varför det? Tänk gammal skulptur, gammal åkermark, gammal filosofi.
Får jag välja, vill jag nämligen inte ha äldre köttfärs heller. Däremot vårdar jag gärna ett gammalt fruktträd.
onsdag, april 05, 2006
Kålsuperiet i SvD
Under rubriken ”Sverige tillät raslagar” skriver SvD idag (0405) om den svinaktiga behandlingen av judar under åren 1935-45. I Sverige alltså. 430 par tvingades bevisa att de inte var judar för att få gifta sig (=skaffa avkomma). Detta av respekt för Nürnberglagarna i grannlandet Tyskland. Ännu mer förödande för den som drabbades var återsändandet av 80 tyska desertörer (till garanterat dödsstraff). Och på längre sikt bidrog avväpnandet och interneringen av nazimotståndare från Danmark och Norge till att förlänga kriget och nazisternas övertag.
Om detta må man berätta. Det är vad Vetenskapsrådet gjort i en rapport.
Nyheten beledsagas av några finstilta rader. Fakta eller teoribakgrund brukar trycks på så vis. Men detta handlar om en helt annan forskningsrapport: Svenska media var tysta om Sovjetunionens brott mot mänskliga rättigheter på 1930-talet!
Den mediegranskningen hade säkert varit intressant i en fristående artikel. Men vad fyllder den för funktion kopplad till en text om antisemitiska raslagar och nazifjäsk?
Ny-logisk objektivitet! Kålsuparmodellen ska hädanefter tillämpas så konsekvent att kritik av nazismen endast får publiceras i samband med kritik av sovjetkommunismen.
Annars skulle det bli orättvist. Någon kunde känna sig sårad. Till exempel riktigt gamla läsare, som inte vill bli påminda.
Om detta må man berätta. Det är vad Vetenskapsrådet gjort i en rapport.
Nyheten beledsagas av några finstilta rader. Fakta eller teoribakgrund brukar trycks på så vis. Men detta handlar om en helt annan forskningsrapport: Svenska media var tysta om Sovjetunionens brott mot mänskliga rättigheter på 1930-talet!
Den mediegranskningen hade säkert varit intressant i en fristående artikel. Men vad fyllder den för funktion kopplad till en text om antisemitiska raslagar och nazifjäsk?
Ny-logisk objektivitet! Kålsuparmodellen ska hädanefter tillämpas så konsekvent att kritik av nazismen endast får publiceras i samband med kritik av sovjetkommunismen.
Annars skulle det bli orättvist. Någon kunde känna sig sårad. Till exempel riktigt gamla läsare, som inte vill bli påminda.
tisdag, april 04, 2006
Torsk på fotboll
Bra med en Jämo som tar ut svängarna. Även om han i fotbollssvängen hamnar en aning över målet.
”Det är inte fotbollen som ska bojkottas, utan prostitutionen” säger Vänsterpartiets partistyrelse. Det kan bara de tilltänkta kunderna göra. Och vilka är det? Jo varenda pojke och man som reser till VM i sommar.
Finns det något sätt att få er att säga ifrån? Göra klart att ni vägrar att betraktas som torskar?
Undrar vad det skulle till för att få folk att helt enkelt avstå från Berlin-resan? Ritualistiska barnamord, kanske. Det finns en gräns där människor inte står ut, inte vill vara i närheten. Men tyvärr, Jämo - den gränsen är inte nådd av fyrtiotusen organiserade prostituerade.
De och deras kunder är alldeles för normala.
”Det är inte fotbollen som ska bojkottas, utan prostitutionen” säger Vänsterpartiets partistyrelse. Det kan bara de tilltänkta kunderna göra. Och vilka är det? Jo varenda pojke och man som reser till VM i sommar.
Finns det något sätt att få er att säga ifrån? Göra klart att ni vägrar att betraktas som torskar?
Undrar vad det skulle till för att få folk att helt enkelt avstå från Berlin-resan? Ritualistiska barnamord, kanske. Det finns en gräns där människor inte står ut, inte vill vara i närheten. Men tyvärr, Jämo - den gränsen är inte nådd av fyrtiotusen organiserade prostituerade.
De och deras kunder är alldeles för normala.
söndag, april 02, 2006
Ta dig i bananen, Ebba!
Nån som vet vad gullig blattesvenska är? Enligt Ebba Witt Brattström (Sydsvenskan 0327) det språk som lärs ut i rasistiska svenska skolor för att barnen i Rosengård ska kunna stå i stånd och sälja bananer.
Underskatta aldrig överklassens enfald! Inte heller dess okunnighet: Vad EW-B är ute efter är att modersmålsundervisningen inkräktar på barnens möjligheter att lära svenska.
Bortsett från att modersmålsundervisningen är så nedskuren och bortflyttad att den knappast kan inkräkta på mycket mer än schemaläggarens samvete -
bortsett från att EW-B:s professorskolleger på lingvistiken ur sin forskning dragit den logiska slutsatsen att flerspråkig undervisning ger fler språk -
bortsett från att EW-B visar att hon tycker bananförsäljning är ett skitjobb -
bortsett från det, är det en skam att se hur de bildade klasserna självklart tar sig rätten att tycka vad som helst om vilket ämne som helst.
En bananförsäljare som begår samma totala blundrar skulle åka av ståndet. Men i EW-B:s värld räcker det med att rätt sorts människor inte kan ha fel. Fett kefft, är vad det är.
Underskatta aldrig överklassens enfald! Inte heller dess okunnighet: Vad EW-B är ute efter är att modersmålsundervisningen inkräktar på barnens möjligheter att lära svenska.
Bortsett från att modersmålsundervisningen är så nedskuren och bortflyttad att den knappast kan inkräkta på mycket mer än schemaläggarens samvete -
bortsett från att EW-B:s professorskolleger på lingvistiken ur sin forskning dragit den logiska slutsatsen att flerspråkig undervisning ger fler språk -
bortsett från att EW-B visar att hon tycker bananförsäljning är ett skitjobb -
bortsett från det, är det en skam att se hur de bildade klasserna självklart tar sig rätten att tycka vad som helst om vilket ämne som helst.
En bananförsäljare som begår samma totala blundrar skulle åka av ståndet. Men i EW-B:s värld räcker det med att rätt sorts människor inte kan ha fel. Fett kefft, är vad det är.
lördag, april 01, 2006
Teori, Brink och politik
I en Flamman-artikel av Josefin Brink fanns en utmärkt genomgång av hanteringen av några frågor inom feministisk debatt. Hon nämner bl.a. det sexuella ”bejakandet” på 60- & 70-talen. Det var islossningstiden då männen skulle garanteras villiga kroppar att ta för sig av, utan den risk för att dra på sig en radda ungar som vi kvinnor tidigare så lömskt utsatt dem för. Med visst understatement konstaterar Josefin: ”Analyser av könsmaktstrukturen i heterosexualiteten stod inte direkt i första rummet”. Något som jag i efterhand kan bestyrka - det var på den tiden man kallades nunna om man fann sex med främmande människor totalt ointressant.
Det finns mycket att ta upp i artikeln, bland annat frågan om kampanjen mot ”sexualiseringen av det offentliga rummet” som Josefin raljerar lite med. Eftersom jag hör till dem som finner det avskyvärt att se mitt kön behäftat med prislapp på varenda annonspelare tar jag frågan på större allvar (men skulle hellre kalla det ”pornofiering”). Dock är vi överens om problemets kärna: den ständiga kommersialiseringen av såväl det offentliga rummet om sexualiteten och kvinnokroppen.
Den omdiskuterade queerteorin benämns av Josefin som ”teoretiskt sprängstoff i sitt bejakande av det avvikande, sin aggressiva utmaning av alla ’sanningar’ om kön och sexualitet”. Hon påpekar också att den inte är användbar som utgångspunkt för politisk handling. Det idoga upplösandet av kategorier ser jag som queer-teorins styrka. Den fungerar ifrågasättande, ögonöppnande. Men det är inte meningen att vare sig den eller andra nya byggstenar inom vetenskapen ska omsättas i praktisk politik. Vi behöver inte skriva in D-uppsatser i partiprogrammet.
Detta gäller givetvis också alla de uppfattningar om samlag som är möjliga att hysa. Artikeln har kritiserats för att gå vissa radikalfeministiska strömningars ärenden, när de i själva verket ifrågasätts. Motivet till kritiken är gåtfullt. Ska varje politiker redovisa sin principiella ståndpunkt ifråga om samlag - när själva poängen är att den inte går att göra politik på!?
Den feministiska debatten blir ofta svart-vit eller riktas mot pseudofrågor. Josefin frågar sig retoriskt om det verkligen är så illa att ”debatten styrs av den mediala logikens krav på sensationer, konflikter och snaskighetspotential”. Jo - så illa är det förstås. Därför får vi - helt enkelt! - vara våra egna media.
Det finns mycket att ta upp i artikeln, bland annat frågan om kampanjen mot ”sexualiseringen av det offentliga rummet” som Josefin raljerar lite med. Eftersom jag hör till dem som finner det avskyvärt att se mitt kön behäftat med prislapp på varenda annonspelare tar jag frågan på större allvar (men skulle hellre kalla det ”pornofiering”). Dock är vi överens om problemets kärna: den ständiga kommersialiseringen av såväl det offentliga rummet om sexualiteten och kvinnokroppen.
Den omdiskuterade queerteorin benämns av Josefin som ”teoretiskt sprängstoff i sitt bejakande av det avvikande, sin aggressiva utmaning av alla ’sanningar’ om kön och sexualitet”. Hon påpekar också att den inte är användbar som utgångspunkt för politisk handling. Det idoga upplösandet av kategorier ser jag som queer-teorins styrka. Den fungerar ifrågasättande, ögonöppnande. Men det är inte meningen att vare sig den eller andra nya byggstenar inom vetenskapen ska omsättas i praktisk politik. Vi behöver inte skriva in D-uppsatser i partiprogrammet.
Detta gäller givetvis också alla de uppfattningar om samlag som är möjliga att hysa. Artikeln har kritiserats för att gå vissa radikalfeministiska strömningars ärenden, när de i själva verket ifrågasätts. Motivet till kritiken är gåtfullt. Ska varje politiker redovisa sin principiella ståndpunkt ifråga om samlag - när själva poängen är att den inte går att göra politik på!?
Den feministiska debatten blir ofta svart-vit eller riktas mot pseudofrågor. Josefin frågar sig retoriskt om det verkligen är så illa att ”debatten styrs av den mediala logikens krav på sensationer, konflikter och snaskighetspotential”. Jo - så illa är det förstås. Därför får vi - helt enkelt! - vara våra egna media.
söndag, mars 26, 2006
Motvärn
Det nya moderata partiet värnar omsorgen. Det är ett uttryck de lånat från vänster, och för min del får de gärna behålla det.
Värna kvinnor, barn, djur och andra svaga grupper... Sådär höll även vi på och värnade alldeles för länge. Men det är inte socialism att följa socialtjänstlagen. Möjligen kan det vara en nyhet för de nya moderaterna.
Någon säger att uttrycket springer ur det 70-tal då socionomerna äntrade vänsterpolitiken. Andra menar att det bitit sig fast under de nedskärningsår då försvar var den enda linjen att tillgå. Naturligtvis ska vi göra vårt yttersta för att behålla välfärden oavsett om det är gammelsossar eller nymoddar som är ute efter den. Men principiellt ska vi vara mot värnandet!
Folk måste få möjligheten att göra något själva. Att skapa våra liv, utan att hela tiden ha prislappar på oss. Det är därför vi bearbetar villkoren, inte individerna. Det är därför vi upprepar att politik är ett verktyg.
Värna kvinnor, barn, djur och andra svaga grupper... Sådär höll även vi på och värnade alldeles för länge. Men det är inte socialism att följa socialtjänstlagen. Möjligen kan det vara en nyhet för de nya moderaterna.
Någon säger att uttrycket springer ur det 70-tal då socionomerna äntrade vänsterpolitiken. Andra menar att det bitit sig fast under de nedskärningsår då försvar var den enda linjen att tillgå. Naturligtvis ska vi göra vårt yttersta för att behålla välfärden oavsett om det är gammelsossar eller nymoddar som är ute efter den. Men principiellt ska vi vara mot värnandet!
Folk måste få möjligheten att göra något själva. Att skapa våra liv, utan att hela tiden ha prislappar på oss. Det är därför vi bearbetar villkoren, inte individerna. Det är därför vi upprepar att politik är ett verktyg.
fredag, mars 24, 2006
Himmelsblått
De nya moderaterna. Himmelska makter, vad allt hittar dom inte på. Ljusblå som på änglabokmärken. Hyggliga och lågmälda. De som värnar, de som förstår.
De nya moderaterna har fattat att alla måste ha ett jobb - skitsamma vilket. McJobb, påhugg till lägstbjudande. En syssla jag måste utföra eftersom sänkt a-kassa inte är nåt överlevnads-kit precis. Den sortens jobb som berövar mig värdigheten till och med mer effektivt än ekonomiskt bistånd.
Att ”leva på bidrag” är det ingen som tycker är roligt. Det är bara en nödvändig rättighet att kunna få stöd under en period av fattigdom.
På de nya moderaternas marknad finns inga rättigheter alls.
De nya moderaterna har fattat att alla måste ha ett jobb - skitsamma vilket. McJobb, påhugg till lägstbjudande. En syssla jag måste utföra eftersom sänkt a-kassa inte är nåt överlevnads-kit precis. Den sortens jobb som berövar mig värdigheten till och med mer effektivt än ekonomiskt bistånd.
Att ”leva på bidrag” är det ingen som tycker är roligt. Det är bara en nödvändig rättighet att kunna få stöd under en period av fattigdom.
På de nya moderaternas marknad finns inga rättigheter alls.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)