Leve republiken, leve demokratin

SvD skriver om på vilka platser i Stockholm du imorgon har störst chans att få se en skymt av ett förbipasserande bröllopspar.
Följandes det goda exemplet på nyhetsvärdering berättar jag här om den plats i Stockholm där du igår hade störst chans att få se stora bilar med förbipasserande bröllopsgäster i. Det var på Lindhagensplan. En rondell som aldrig utmärkt sig för några skönhetsvärden tråcklades igår ihop med blåvita polisband till ett makabert spindelnät där bilarna fastnade som flugor. Jag lyckades slingra mig igenom norrut, men de övriga sitter nog kvar där än, omgivna av ett tjog poliser i trogen väntan på statsbesök.

Men alla statsbesökare är inte helt pottränade ännu, vad demokrati och mänskliga rättigheter beträffar. Nordkorea, Eritrea, Sudan, Saudiarabien, Iran, Kuba, Libyen med flera diktaturer är representerade genom sina diplomater i kyrkan och på festen. Detta må vara uthärdligt för familjerna Sommerlath och Bernadotte som i de äldre generationerna visade en avslappnad förnöjelse i antidemokratiskt sällskap, men lite hänsyn borde tas till övriga gäster.
Hur ska det kännas för de borgerliga media och politiker vars fasa för Korea-kramare övergått i paranoid fobi?
Jag menar, de är ju rädda till och med för Ohly. Och han kommer inte att vara där - nu blir det rena rama verkligheten!

För att undvika huvudstadens andligt förpestade miljö funderade Politik och poesi på att ta med alla Kanins släktingar och vänner på en röjarskiva på Östersjön för att sedan, som efter en ond dröm, vakna upp i en republik.

Helsinki* väntar. Men midsommarplaneringen är viktigare. Kan inte komma ur stan fort nog! Önskar bara att de journalister som kletar i klasar på bröllopet påminner Eritreas ambassadör om något ännu mycket viktigare: att frige Dawit Isaak.

Bröllopsgästerna kan smälta maten till DN:s uppgifter om att det demokratiska stödet för deras odemokratiska elitklubb sjunker.

* fotot är lånat från Viking Line och jag hoppas de tackar för reklamen

Leken slut i Haga

En stor del av Sveriges kommuner avstår från att ge bröllopspresenter till Victoria Bernadotte med make. Några kommuner kör lågprislinjen. Växjö kommun har valt att skicka en blodbok ”som ska symbolisera kärlek till Hagaparken”.

Politik och poesi älskar Hagaparken med eller utan blodbok, men nu är en del av nationalstadsparken avstängd bakom staket och försedd med 60 övervakningskameror. För allmänheten är det tvärtom fotoförbud på vissa platser.
Fantasieggande lekställen som Ekotemplet och de så kallade ruinerna (grunden till Gustav III:s aldrig uppförda palats) betraktas som ”särskilda riskobjekt” där SÄPO kan ingripa mot besökarna.

Leken är slut - där fjärilar fladdrade och trubadurer från Bellman till Lundell besjöng friheten.

78 000 kvadratmeter park är avstängd och övervakad. Som en eftergift åt oss som håller fast idén om att nationalstadsparken var vårt eget strövområde har en bred, rak gångväg anlagts, istället för den tidigare slingrande stigen under dolsk grönska som var så typisk för engelsk-park-stilen.
Fortfarande har ingen velat svara på var biltrafiken för familjen Bernadotte & entourage ska gå och vilka vägar som läggs om för dess skull.

Debatten kom igång för sent, säger Martin Hansson, Mp Stockholm, och Johanna Graf, S i Solna, är bekymrad över att det inte gått att resonera med SÄPO. För ett år sedan skrev Lars Ohly, V, en debattartikel i frågan, och under hela tiden har Politik och poesi legat på med återkommande inlägg, brev till ansvariga myndigheter och hänvisningar till namnlistan Haga ska vara park. Den har för närvarande 237 underskrifter, vilket är alldeles för lite.

Debatten kom igång sent, och vad värre är: det är inte mycket till debatt.
Artikeln om parken som jag hänvisar till finns inte ens på nätet. Så jag länkar till en helt annan artikel istället. Där får du veta namnen på alla Victorias tio brudnäbbar.

Är det möjligt att det är såhär folk vill ha det?
Jens Holm har ett mer hoppfullt scenario.

- - -
Läs Jonas Sjöstedt om centerns nya roll som kärnkraftsanhängare. De har gått en lång väg sedan de var våra kamrater i kampanjen för linje 3 i kärnkraftsomröstningen. Nu sågar de tidigare partiledarna Fälldin och Daléus centerns nuvarande ja-linje. Vi väntar på mediarapporteringen om uppslitande partistrider! Om Werner kritiserar vänstern blir det förstasidesstoff.

Urspårat enkelspårigt

Det är inte lätt att titta på teve numera. Inte om man vill se något annat än VM i fotboll eller SM i fjant.
”För SVT är bröllopet ett jätteprojekt, faktiskt det största någonsin sett till uppmärksamhet, prestige och antal kameror” konstateras i SvD.
När samtliga kanaler visar en stillbild på Stockholms slott och en nervöst leende reporter som upphetsat försöker förleda folket till kungafeber innan det unga paret ska troppa förbi, då börjar man allvarligt ifrågasätta vitsen med ett brett utbud. Om det breda utbudet vara så till förväxling lik den sovjetiska statskanalen: en bild på Kreml, någon som talar om vad vi ska tycka, och sen dockfilm som belöning.

Monarkin är en onödig och orättvis feodal kvarleva som görs bäst i att avskaffas. Detta och en hel del annat klokt säger Eva-Britt Svensson på Stockholmsvänstern.

Dumt så träden gråter

Vad sägs om en kärlekens allé längs Strandvägen?
Småmysigt.
Vad sägs om att göra den till den nygifta prinsessans ära?
Vaa?

Det började med att Stockholms borgerliga stad ville ha ett konstevenemang i Stockholm under ”bröllopsmånaden”, d.v.s. den månad då vi alla förväntas känna till att det enda bröllopet som räknas äger rum.
Staden frågade förnämliga Liljevalchs konsthall hur prinsessans giftermål kan uppmärksammas ur ett kulturperspektiv, och efter moget övervägande kom chefen på att det ska regna lyrik ur träden på Strandvägen, och så bad han några framstående författare att skriva varsin dikt med anledning av bröllopet.

Detta är politik och poesi det, mina vänner.
I en mycket obehaglig fastlåsning.

Liljevalchs som är proffs på att göra konstutställningar hade kunnat hänga hur mycket heteronormativa tavlor de ville på väggarna. Men då hade ju ingen märkt någon skillnad, så för att verkligen märkas i denna märkliga värld valde de att ge sig på poesin istället. Och författarna som säkert har en del vackert och tänkvärt i sin produktion ombedes att brödskriva kärleksdikter, inte till Victoria (det vore väl nästan perverst sådär i giftastider) utan poesi i största allmänhet fast i nära anslutning, om ni förstår.
Men det gör inte jag.

Liljevalchs-chefen säger att de som ”får för sig” att de är republikaner kan tacka nej till att medverka men att de som ”har humor” tackar ja.
Det kanske är trist att tro sig vara republikan, men att veta det går ganska bra tack. Även om vi inte har samma lustfyllda medvind som rojalisterna. Men oavsett vilket undflyr mig det
humoristiska i att fjäska fram kärleksdikter - om inte hela påhittet i själva verket är en drift med prinsessan, med kärleken och med konsten.

Dikterna ska samlas i bok och överräckas till Victoria och Daniel. Bara så att deras speciella status som upphöjt frälse inte undgår dem eller någon annan. Men innan dess ska lyriken tolkad av framstående skådespelare basuneras ut från Strandvägens träd, i kanon och kakofoni dunkas in i de förbipasserandes huvuden.
Föralldel, det ena är inte mer bisarrt än det andra.

Jag ber er, Bruno K Öijer och Kristina Lugn -
Var humorfria - säg nej!

Glöm inte de skrattande träd som vill se oss leka i Haga!
Skriv på namnlistan Haga ska vara park