För en human migrationspolitik - början till antifascistisk motkraft

I helgen anordnades demonstrationer för en human migrationspolitik i mellan 30 och 40 städer runt om i Sverige. Arrangör var Skiftet, en frivilligorganisation som mobiliserar människor som försvarar ett rättvist, hållbart och demokratiskt Sverige.

Du vet själv hur det ser ut: Ungdomar och unga vuxna utvisas just som livet börjar. Familjer trasas samman. Ännu fler kommer att få se sin tillvaro slås i stycken om regeringen rycker undan deras permanenta uppehållstillstånd.

I Borlänge var vi ca 150 pers som gick från Sveatorget till Kupolen. Unga och gamla, infödda och hitflyttade. En av dem som talade var en 17-årig pojke som tillsammans med två yngre syskon ska skickas till ett land han lämnade vid fyra års ålder och där han inte behärskar språket. Han vill gärna bo kvar hemma, gå ut skolan och skaffa ett jobb. Tack.

Äntligen påbörjas något av det Politik och poesi drömt om sedan 2022. Äntligen genomför vanligt folk någonstans i Sverige enkla manifestationer för sina medmänniskor. Äntligen ser vi solidaritet och humanitet på torgen.

Kan det vara ett myrsteg mot den antifascistiska motkraft som var nödvändig redan för fyra år sedan?

Läsefrukter under 2025

Det gångna året läste jag 141 böcker. Ett nytt försök att läsa deckare gav ingen som helst utdelning, och då valde jag ändå Börjlinds, ett par som jag uppskattat som manusskribenter. Men böckerna är krångliga, konstlade, osannolika och bemannade med stereotyper. Hellre läser jag då autentisk krim – Jon Jordås Sista boken om mordet på Olof Palme var högst läsvärd och förefaller lösa gåtan.

 Starka politiska böcker var Hermeles Inte som lamm till slakt, som beskriver judiskt motstånd under 2VK och Förintelsen, och Den vilda rättvisan, som tar upp överlevarnas behov inte endast av rättvisa utan av hämnd. Båda böckerna är otäcka, den senare rentav obehaglig, och belyser väl vår otäcka värld.

Ta-Nehisi Coates Vi hade makten i åtta år behandlar hopp och motgångar under Obama-åren och hur den ingrodda rasismen i USA präglar historien och förstör människors liv. Här görs historien närgången och närmast fysiskt påtaglig.

 Mer uppsluppen, utan att vara ytlig, är Åsa Linderborgs Tjabo. Här är en fullödig biografi över Carl Gustaf Bernadotte med kloka insikter i hur monarkin styr oss utan att det märks. Linderborg låter fakta tala för sig själva så att humoristiska effekter uppnås, samtidigt som det blir svårt också för en rojalist att fortsätta tro att kungen är såväl underbar som betydelselös. Ännu en välskriven och riktigt rolig fackbok är Paul Tenngarts Det litterära Nobelpriset som går igenom pristagare och -bedömningar genom tiderna, varför priset hamnat där det gjort och vilka som inte fått det. Oerhört kunnigt och intresseväckande!

Men skönlitteratur? Ja där är det svårt att hitta något riktigt bra. Men årets komet var Caitlin Rozakis och hennes Grimmoir Grammar school PTA. En ironisk skildring av medelklassföräldrar, en detaljerad och rolig fantastik-roman om den lilla varulvsungen i magiska skolans förskoleklass.

Annars läser jag gärna om böcker. Hela Kulla-Gulla-serien av Martha Sandwall Bergström drog jag igenom i somras. Utmärkt miljöskildring, medmänsklighet och socialistisk tendens.

Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri var ett lyckat återseende, jag hade nästan glömt boken och upptäckte att den gör starkt intryck också sedan åren gått. Khemiris konstruerade förortsspråk är en prestation med poetiska dimensioner!

Låt oss inte glömma Helena Durojs Så gick ett 1900-tal, en orättvist förbigången roman där förra seklet skildras med ett år i taget och de historiska händelserna ses genom individernas ögon. En tunn volym fylld av människor och deras plats i tiden. Skaffa den, yngre personer kommer att behöva den.