Sandelin och myten om den förbjudna diskussionen

Idag har SvD en artikel av Sandelin som är bekymrade över tystnaden som råder i samhället under en påtvingad konsensus. Av någon anledning är det flyktingmottagandet han syftar på (inte alls exempelvis tystnaden om kapitalismens orättvisor), och han anser att folket hindras att ta del av grundläggande fakta.
Alltså: detta är en del av den mystifikation som går ut på att det från myndigheternas sida skulle föreligga en dold agenda för att öppna landets gränser och svälta ut dess invånare. Vad i all världen myndigheterna skulle ha för intresse av att göra detta, är ett grundläggande faktum som vi inte får ta del av.

De frågor som enligt Sandelin är hemlighållna skulle då vara:
- kostnaden för flyktingmottagandet (som beräknas på olika sätt och inte ska vägas mot hjälpbehovet)
- att hälften av immigranterna är låg- eller outbildade (ja varför skulle de inte vara det, det märkliga är ju att de som är högutbildade inte heller får några jobb)
- att en stor del av immigranterna är anhöriga, inte flyktingar (ja varför skulle familjer hindras från att leva tillsammans?)
- att många immigranter saknar id-handlingar (som man ofta gör sig av med när man är på flykt)
- att endast sju procent av dem som får uppehållstillstånd har flyktingstatus (ja, statusen är en bedömning som Migrationsverket gör, sannolikt är det fler som borde ges flyktingstatus istället för att tas emot av humanitära skäl)
- att nya ”utanförskapsområden” har skapats i vårt samhälle (naturligtvis, eftersom vi inte har en fungerande arbetsmarknads- och bostadspolitik)
Sandelins avslöjanden är alltså inga avslöjanden, utan handlar om olika uppfattning om vad som är problem och hur de ska lösas.

Texten rymmer ogrundade uttryck som ”massiv” asylinvandring – när det i själva verket är mycket svårt att få asyl i Sverige. Den rymmer lögnen att sju riksdagspartier delar en konsensus om migrationspolitiken när det är precis tvärtom. Som vänstern har stridit för dessa frågor! Det partierna är överens om är att de mänskliga rättigheterna är grundläggande. Men Sandelin ifrågasätter till och med att myndigheterna ställer sig bakom ”rätt” värdegrund – med hans citattecken, som antyder att mänskliga rättigheter kan vara lite grann rätt eller förhandlingsbart rätt.

Artikeln rör på ett belysande vis ihop två frågor: den om migration och den om civilkurage.
Att människor är tystade på sina arbetsplatser, att egenskapen civilkurage har mycket låg prioritet vid rekrytering, att arbetsgemenskapen är splittrad och var och en måste anpassa sig efter chefen, det är verkliga problem och en fråga för sig. Den frågan ska inte utnyttjas för att underblåsa myten om att migration är förbjudet område för en förtryckt minoritet.

Men du har väl redan gissat. Sandelin har i flera års debatt ifrågasatt integration och mångkultur (och även feminismen!) Han jobbar hårt på sin konspirationsteori om ”mörklagd sanning” och har stöd av bland andra nazisidan patriot.nu

Och är inte värre tystad än att han får publicera sig på de stora tidningarnas seriösa debattsidor.

Biskopen talade och sade

Idag väljer Politik och poesi ett långt citat:

"Vi som tror på människors värdighet och lika värde, oavsett vilket land vi är födda i, oavsett vilket kön eller vilken ålder vi har, oavsett hur vår sexuella orientering tar sig uttryck, vi tror och hoppas att ni har den fortsatta förmågan att säga: Jag vill tala med dig, och den fortsatta längtan att ställa frågan: Vad vill du att jag ska göra för dig? Och känna den stora glädjen i de förändringar som detta kan göra.

Igår kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i olika delar av landet för att ge sin mening till känna. Ropa ut sin avsky mot det som gör skillnad på människor. Den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag. Du ska inte ha samma rättigheter som jag. Du är inte värd ett liv i frihet. Och detta av en enda grund – att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld. Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor. Det är inte möjligt för troende människor att göra skillnad på människor. Det är inte värdigt människor att göra skillnad på människor. Här räcker det inte att vi ger några hundra människor mandat att föra vår talan. Här har vi ett gemensamt uppdrag. Och om någon tystnar eller tystas i kampen för människovärde, måste vi se till att också stenarna ropar. Vi gör det med Guds hjälp."

Eva Brunne, biskop i Stockholms stift
- - -
Nyhetsbevakningen är ovanligt nog ett rent nöje att ta del av

Bortgjord makthaverska - eller osynliggjord

Anna Kinberg Batra (M) och jag har debatterat i samma panel en gång. Jag vill minnas att vi vann, var och en på sin sida, eftersom herrarna i mitten inte förstått vad frågan rörde sig om. Alltså inte Så ska vi hjälpa våra invandrare att integrera sig, utan Så ger vi människor förutsättningar att leva, arbeta och må bra i ett nytt land.
Sen dess har vi inte setts. Nu är hon gruppledare i riksdagen och här sitter jag.
Se så olika de faller,
ödets otäcka små lotter.

Teves nyhetsinslag med M:s nya gruppledare väckte genast till liv ett politiskt område som försummats på sistone. Det var nämligen tre eller fyra herrar som presenterade Kinberg Batra och talade om hur duktig hon är. Sista gången fick hon stå bredvid en av gubbarna, farbror Fredrik som sa att han känt henne i tjugo år. Sen var det ett inklippt gammalt nyhetsinslag när Kinberg Batra med rejäl kläm gör bort sig. Tack lilla makthaverska. Nästa nyhet!

Om en man på nyvunnen maktposition presenterades så skulle tittarna tro att det var satir, kränkning, lustmord, bondkomik eller vad som helst - utom ett helt normalt nyhetsinslag som endast dödsmördarsuffragetterna noterar.

Fick just reda på att Hans Linde är ny gruppledare för Vänsterpartiet! Okej, då kör vi: Josefin Brink och jag kan berätta hur bra han är. Sedan får han stå framför en mik med Anki Ahlsten som går i god för honom medan han bara nickar. Och så avrundar vi med ett klipp från nån gång när han var full och galen (eller vad nu Linde kan ha gjort för tok?)

Nyhetsförmedling. Mediahantering. Bläh!

Martin Ljung, 55

Martin Ljung var med i hela mitt liv. Noga taget var han med betydligt längre, men det förstår ju inte ett litet barn, och det var när jag var barn som Mariann och jag gick in till granntanten för att höra på Skivan.
I vår barndom fanns det bara en Skiva och en radiogrammofon. Granntanten hade hand om dem, och Skivan satte hon på för att hålla oss på mattan. Den mattan där vi låg på mage och lyssnade.
Skivan handlade om två gubbar som delade tågkupé. De var kompletta idioter och sa fel saker hela tiden. Mariann och jag kunde varenda sak och sa dem samtidigt, på rätt ställe. Vi var mycket noga med hur man hörde på Skivan; interaktiva var just vad vi var, utan att ordet ens var uppfunnet.
Det pinsamma med Skivan var när den ena gubben sa till den andra: ”Herr Larsson har inget kööörkort!” Då sparkade alltid Mariann lite på mig så jag skulle begripa. Min pappa hade inget körkort. Hennes pappa hade en grågrön Volvo PV. Så håller man sig på mattan.
”Hålla handen!” var också en såndär pinsam grej på Skivan. Då höll vi varandra i handen några sekunder. Pinsamt! Men precis som det skulle vara, enligt Skivan.

På Skivans baksida fanns en långtradig sketch som hette Femtiofemman Olga. Martin Ljung han pratade på och publiken skrattade utan att vi begrep varför, men det var ju det vanliga på den tiden. En sak visste vi iallafall: att Skivan handlade om oss. Dess stora ofattbara betydelse låg i det att Mariann, jag och Martin Ljung alla var födda -55.

Komplicerade saker som samhället och så

Att förstå samhället är faktiskt svårt. Idag har vi ett så komplext samhälle att det nog är ännu svårare att förstå än vad det var på den tiden då stora teoretiker som Weber och Marx presenterade sina verk.
Snabba enkla förklaringar gör mig därför misstänksam. Lika ofta är de en del av problemet.

Vi förlorade inte valet därför att vi gick i koalition med S och Mp. Problemet är de politiska förhållanden som gjorde en sådan koalition nödvändig.
Vi förlorade inte valet därför att vi är för få i miljonprogramsområdena. Problemet är att vi är få. Och att en uppgiven stämning alstrats i vissa miljonprogramsområden.
Vi förlorade inte valet därför att vi inte kan hantera media. Problemet är att vi inte äger ett enda litet medium.
Vi förlorade inte valet därför att ledningen är trött. Ledningen har aldrig varit piggare, problemet är att ingen vet om det.
Vi förlorade inte valet därför att de rödgröna tävlade med alliansen om skattesatser - jo, det bidrog säkert, men det verkliga problemet är att vi lever inom en världsbild där till och med rödgröna börjar tro att skattetävling är en god idé.

Komplicerade förklaringar kan dessvärre också vara en del av problemet. En orsak till att vänstern förlorat större delen av arbetarklassen är att vår verklighetsbeskrivning vilar på en teori i flera steg (Marx) och dessutom blir mer och mer svårbegriplig ju färre det är som delar den.

"Samhället idag är så komplicerat, att människorna själva inte är kompetenta nog att sköta det" (A. Duroj). Det är därför som Sverigedemokraterna med sina enkla förklaringar har hämtat hem sitt folkliga stöd. Ett exempel på det är hur Åkesson har svarat på frågan om vad som är svenskhet: ”Det som alla känner igen”. Att det är ett idiotsvar stör inte dem som känslomässigt längtar efter att vara med i ett Alla – ett alla som inte betyder alla, utan som beskriver Oss.

Med detta menar jag inte att arbetarklassen skulle vara dum. Alls inte; fördelningen av genier och korkskallar är ganska jämn klasserna emellan. Fördelningen av utbildning är det däremot inte. Och de som idag ursäktar arbetarklassens i val uttryckta rasism med att de inte fattar vad de gör, de löper samma riska att hamna i elitistnischen.

Därför är det på allvar jag frågar om vi i vänstern ska slå oss på lite mer känslomässig populism? Inte för att jag tycker det - men att säga nej till det är också ett val.
Ett val som isåfall drar med sig att våra förklaringar kommer att förbli svårtillgängliga.

Läslänkar under skrivförsök

Medan jag fortfarande försöker valanalysera rekommenderar jag denna text i Aftonbladet, iallafall större delen av texten. Vad den går ut är på Sverigedemokraterna ska identifieras som fascister istället för rasister, vilket trots allt inte är den viktiga frågan. För det första tror jag inte det påverkar dem som röstat på dem ett smack. För det andra:
Det gamla rasismbegreppet var biologiskt, handlade om hudfärg och gener. Genom att medvetet hålla sig till detta begrepp kan Sd svära sig fria från rasism - och det låter som om skribenterna vill gå med på det, fastän de givetvis känner till det idag vedertagna rasismbegreppet som handlar om språk, sedvänjor, religion, uppfostran. I den meningen är Sd rasister, och varför skulle vi låta dem komma undan det?

Medan jag försöker skriva en längre artikel länkar jag också till Ilona Waldau som också valanalyserar och ger bra exempel på hur andra partier gjort.