Läshänvisning

Jag dansar inte med vargar, utan simmar med trollsländor.
När du säger Almedalen säger jag Stjärnsunds marknad.
Jag är opolitisk, opoetisk och inte ens särskilt rolig.

Men det är å andra sidan Aftonbladets ledarsida!
Annars brukar det vara tvärtom, visst?

Det är politik de vill ha!

Det sägs att det ligger i Moderaternas intresse att hålla valdeltagandet lågt i Sundbyberg. Det kan det ligga något i.
Det sägs även att Socialdemokraterna i Sundbyberg hanterat frågan om en valdeltagandekampanj på ett klantigt sätt. Det kan det också ligga något i. Om så, antar jag att Vänstern och Miljöpartiet får bära en del av ansvaret. Det är nämligen rödgrönt styre i Sundbyberg, även om det ligger i någons intresse att glömma bort det eftersom det fungerar så pass bra.

Eftersom jag varit djupt engagerad och verksam i valdeltagandekampanjer tidigare har jag en del att säga om den saken. Till exempel att en kampanj har mycket liten effekt. Möjligen bidrar den till att inte ytterligare sänka valdeltagandet!
Enligt min erfarenhet spelar kommunens tjänsteutförare en vansklig roll i en sådan kampanj och har svårt att få något uträttat. Inte för att vi är inkompetenta eller inte kan tala med den så kallade verklighetens folk, utan för att vi inte ska eller får tala med dem om det som intresserar dem, nämligen politik.

Ja du Hägglund. Det var politik de ville ha! Min uppgift var att tala om för folk var vallokalen låg och vilka frågor som kommunen ansvarar för. Folk frågade om min inställning i Israel-Palestina-konflikten, om kriget i Irak, om Migrationsverkets avvisningsbeslut, och varför jag inte såg till att alla har arbete. Då hänvisade jag till de politiska partierna och folk undrade med all rätt vad jag hade på torget att göra.

Informationen på SFI-kurserna, ”Så styrs Sverige, så styrs Stockholm”, var däremot mycket uppskattad och verkade ge en hel del till deltagarna - som frågade sina lärare varför de inte fått veta detta förut! De talade också om för mig varför de valt att inte rösta, vilket var mycket upplysande och i lika många fall tydde på respekt för politiken än på motsatsen.

Det som behövs är mer politik, inte mindre. Den kampanj eller insats som faktiskt visat sig fungera i Sverige och internationellt är den mest banala och tröttande: ut med politikerna! Var synlig på mötesplatserna, var med folk, ta upp brännande frågor, stå för vad du tycker, var tydlig med skillnaderna, visa på möjligheter att ta ställning och agera.
Livsavgörande frågor och personligt engagemang - det finns ingenting annat som engagerar.

Ingen skam, dubbel moral

Men har mänskan ingen skam i kroppen? Detta gamla uttryck kommer för mig när jag läser att den moderat som förtalat Mona Sahlin via mejl tycker att det ”mest är en kul grej”.
Föralldel. Det finns fler kul grejer som är åtalbara.

Men de två borgerliga bloggar jag läst envisas med att skuldbelägga offret - de menar att om man är slarvig som Sahlin har man inget att beklaga sig över. Upprörda socialdemokrater är i deras ögon enbart pinsamma och löjeväckande.

Mer pinsamt borde det vara när deras meningsfränder bär sig illa åt. Ty brevhistorian är framförallt pinsam. Oavsett partifärg känner jag skam när människor som valts för att inneha ett förtroende beter sig inskränkt och illvilligt.
Inom politiken måste vi ha en gemensam överenskommelse om att alla medel inte är tillåtna. Just denna incident behöver inte alls vara ett element i Alliansens kampanjstrategi, men den skulle kunna vara det. Etzler i Flamman gör en effektivt otäck analys av systematiken i anklagelserna mot Sahlin.

Om det inte är strategi, vilket jag hoppas, är det ett fint litet exempel på den kuriösa borgerliga dubbelmoral som säger att umgängesregler bara omfattar de andra.