Kom tillbaka marknadsekonomi, allt är förlåtet!

Bloggade tidigare (1113) om Comhems oligarkiska övertagande av hela fastigheter, något som blåser ur hela valfriheten och även hotar näringsfriheten, vilket borde få företagarbedårade borgare att reagera och inkalla Konkurrensverket.
Gör det nu, mina få blå bekanta – reagera. Använd ett språk som marknaden förstår för att försvara marknadsekonomin. Om vi med det menar den sortens ekonomi där kunden får ungefär de varor och tjänster hon betalar för.
Eller är det rövarekonomin som borgarna i själva verket beundrar? Slughetens seger, kasinokungen som skamlar skalper från lurade offer.

Om du köpt en sak, och därtill en tjänst som ska få saken att fungera, då ska det hålla som ett avtal. Men i rövarekonomin börjar ditt oavlönade arbete med att mixtra ihop grejerna. Ingen vet varför de inte fungerar, allraminst du som inte är utbildad för dem och inte får lön för mekandet.
När du ber tjänsteproducenten om hjälp säger hon att det är fel på saken.
När du ber varuproducenten om hjälp säger han att det är fel på tjänsten.
När du ringer det som kallas service låter de som om det är dig det är fel på, medan de svingar sig i trapetser av gissningar om nya sladdkopplingsvarianter (givetvis på din telefonräkning).

Var det verkligen byråkratin Kafka skildrade? På hans tid var det relevant,men idag är det marknaden som intagits av arrogant absurditet. Den marknad som vi är lärda att bejaka, den som vi faktiskt bejakar när den fungerar som den är ämnad att fungera. På den skolboksnivå som Marx förklarat det.
Nu förstår jag varför borgarna fnyser åt marxismen. Att betala och tro att man ska få något, det liknar barnatro!

En av mina vänner är övertygad om att hennes vardagsrum och dess teknikpark är besatta av djinner. När tekniken blir magi och marxismen blir gud-som-haver, vad har du då kvar? Ett snokbo av sladdar och fakturan för dem.
Att du alltid ska betala och vanligen göra jobbet, det kan du alltid med säkerhet tro på.
Du får inget annat för det än – marknadsekonomi .

Drifts- och kunskapsformer; sånt som är intressant i skoldebatten

Bra skolartiklar är det ont om. Hittar en i Arena där Erik Nilsson, tidigare skolborgarråd i Stockholm, skriver om framtidens skola. Jag är osäker på om han för fram Socialdemokraternas skolpolitik eller den han tycker att de borde föra, men oavsett det innehåller artikeln en hel del tänkvärt.

Intressant är att Nilsson skriver om att ”återvinna makten över skattepengarna”, vilket är den defensiva kamp vi har att ta itu med inför och förhoppningsvis efter valet. Men hur ska det gå till? Artikeln gör det tydligt att privatskolorna är här för att stanna. Socialdemokraterna har lagt sig platt och Miljöpartiet omfamnar dem.
Med tanke på detta blir det inte enkelt att komma fram med ett gemensamt rödgrönt skolalternativ (som Nilsson med rätta efterlyser) när det gäller demokratiska driftsformer. Våra samarbetspartier vill inte röra de vinstdrivande utbildningsföretagen eller dubiösa religionskooperativen.

Flera av förslagen i Nilssons artikel är bra. Här finns ett tydligt vänsterkrav på att det är den pedagogiska kvaliteten som ska höjas, inte barnens stress som ska öka. Särskilt intressant blir det när han kommer in på den aktuella frågan om nya kursplaner. Vi behöver kursplaner som förutom fakta betonar självständigt tänkanke, kritisk analys, förståelse och tillämpning (alltså mycket nära kunskapens 4F*). När dessa kunskaper ska värderas behöver vi nya examinationsformer där vi prövar förmågan att använda flera ämnen och olika färdigheter för problemlösning. Sådant får mig att tro att de kan mötas; den storslagna lösningen för en global ekonomi och varje barns rätt att skaffa sig användbara kunskaper.

Tyvärr har jag blivit alltmer skeptisk till det gamla talesättet att kunskap är makt. Det räcker med att lyssna på makthavarna för att punktera illusionen. Är det någon som längre tror att Björklund blev minister på grund av sin omfattande kunskap? Nej majoren var den som blåste bäst i partytutan.
Vi kan vara överens om att okunskap är fattigdom. Både på tallriken och i huvudet.
Kunskap är alltså en födkrok. Den kan också vara en leksak, en prydnad, ett verktyg eller ren stolthet. Allt är goda ting, men inget av det har med makt att göra.
Jag börjar befara att talesättet bara är något vi lurar barn med, så att de ska orka fortsätta.
För att inte tala om oss själva.

*= fakta, färdighet, förståelse, förtrogenhet, ur Skola för bildning, underlag till nu gällande läroplan
- - -
Läs också Arbetaren om islamofobin under de rasistiska demonstrationerna