Dialog och demokrati

Rapporten om politiskt våld som jag skrev om igår finns att ladda ner från BRÅ:s hemsida. Där de skriver något mycket viktigt:
”Extremismens svartvita världsbild med enkla svar på svåra frågor fungerar som en magnet för vissa. Att vuxenvärlden utmanar denna förenklade världsbild är därför viktigt. Genom att föra en dialog med politiska grupperingar, nätverk och ungdomsrörelser som är för dialog och ta dem på allvar kan rekryteringsbasen minska…”
Men idag myntas också i politikens huvudfåra allt fler enkla svar, allt fler svartvita lösningar. Mediaträning betyder bland annat att du ska haspla ur dig en enrading på tre sekunder, ty längre lyssnar inte journalisten.
Om inte vuxna orkar leva i en komplicerad värld, hur kan vi då begära det av unga människor? och allra minst av de som är svikna och utanför i alla händelser.
"Föra dialog" låter lite sävligt, men det finns inget annat sätt. Ju fler som engagerar sig i demokratiska rörelser, desto färre kvar som vågar slå.

- - -
Vad demokrati beträffar har jag ännu inte sett någon konsekvensbeskrivning när det gäller tillgängligheten till Hagaparken nästa sommar. Hänvisad från den ena instansen till den andra hamnade jag på Statens Fastighetsverk, som visserligen svarar (till skillnad från regeringen) men bara kortfattat med att de inga svar har att ge, eftersom ingenting är bestämt ännu.

Med andra ord: när allting redan är klart får vi medborgare säkert med påfallande tydlighet veta vilka stigar vi inte får beträda!

På sin hemsida skriver Statens Fastighetsverk lyriskt om Haga som engelsk park, anlagd med upplevelsen som mål! SFV visar också en karta över de ljudguider som besökarna kan ringa upp från mobilen och sedan följa genom parken, bland annat förbi Haga slott.
Det står inte: Passa på i år!

Nästa år kan det vara försent, då får du stå vid avspärrningen, titta på vakttornen och tänka ”därinne håller dom en levande prinsessa”. För vissa människor är detta en höjdpunkt i livet. Det gör inte alls saken bättre.
Monarkin är fredad från demokrati, och folk trivs med det!

- - -
Glöm inte namnlistan Haga ska vara park! Skriv på och sprid:
http://www.namnlista.se/haga-ska-vara-park

Krav på alla

Den 1 juli trädde nya språklagen i kraft.
16 maj skrev Olle Josephson om lagen. Den säger att ”det allmänna har ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas.”
Numera går det att nå den svenska regeringen på sajten regeringen.se, men mejladresserna är på fortfarande på engelska, exempelvis justice.ministry.
Detta oskick hotade Josephson att JO-anmäla om regeringen den 8 juli inte har fixat till svenska adresser.

Ska bli intressant att se om detdär med språkkrav och att följa gemensamma lagar och regler verkligen gäller alla?

- -
Säpo och Brottsförebyggande rådet har lämnat över en rapport till demokratiminster Sabuni om det politiska våldet i Sverige. Både autonoma grupper och vit-makt-miljön skildras. De förra stör den allmänna ordningen och hotar aktiva förtroendevalda, den senare har försett sig med vapen och sprängämnen, men ingen av grupperingarna anses idag hota demokratin.
I sitt allvar verkar det ändå inte vara en panikrapport.
Men ministern saknar en vinkling. Hon poängterar att vänsterextremister är lika farliga som individer i vit-makt-rörelsen (vilket hon känner bättre till än BRÅ) och kommenterar:
”Man är mer överslätande kring brott av vänsterextremister” – och vem är man?

Tills helt nyligen kartlades vit-makt-grupperna inte alls. De ansågs stabila och seriösa med sitt uniformsintresse och sitt städade marscherande. Först sedan de började åka in för mord blev de intressanta för säkerhetspolisen.
Vad Sabuni vill ha är inte samma krav på alla, utan att stämpla ut somliga.

Esteban har bloggat.

Sommarlätt

Sommarlätt läsning, brukar det kallas. När den tunna tidningen fyller ett helt uppslag med en följetong och dess jätteillustration. För att inte tala om följetongen Almedalen. Politisk rapportering som går ut på att förklara hur politiskt meningslös och medialt överdriven hela Almedals-grejen är. Ja, jag vet då inte. Har aldrig varit där. Men förväntar mig något mer kvalificerade kommentarer av de journalister som åker dit på betald arbetstid, än att de genomskådat att jippot är till mest för dem själva!
Vill de vara grävmurvlar får de alltså åka någonannanstans. Men med detta kan också jag skriva Almedalen som sökord. Allt i jakt på läsare.

Mer läsarjakt var det påstådda avslöjandet av Bo Balderson. Nu är det den stackars visdiktaren Olle Adolphson som lastas för att ha brödskrivit de mer än sommarlätta alstren. Nästa ”nyhet” är att tidningens läsare inte tror på det. Sedan när har våra uppfattningar avgjort litteraturstrider?
Han som lanserade Adolphson-Balderson-teorin skriver att det spelar ingen roll vem det är, för böckerna är så bra att de säljer av egen kraft. Som allvetande tidningsläsare påstår jag att de tämligen dåliga deckarna bara säljer när de får en avslöjandepuff.

Roligare nyhet: Nordiska muséet, Designarkivet och några andra samlarinstitutioner har lagt in foton på sina arkiverade föremål på sajten: www.digitaltmuseum.se
Äntligen får vi se sådant som de inte har plats att visa i montrar, vilket är väl värt en regnig sommardag.
Plus för sökmotor. Minus för pyttesmå bilder.

Vänstermedia!

Daniel Suhonen skriver bra om hur vänstern ska försöka beröva borgarmedia makten över tanken. Bland förslagen: starta en rikstidning för vänstern med norska Klassekampen som förebild, dra igång en radikal nättidning, bilda en radikal tankesmedja (den ska visst vara ung också!) – och resurserna? Ta från arbetarrörelse och fackförbund. Mycket viktigare än socialdemokratiska valrörelser i mångmiljonklassen.

Suhonen räknar upp flera alternativa tidningar och tidskrifter, men nämner inte Flamman. Obegripligt varför. Trodde inte det var så viktigt längre, i dessa rödgröna upptaktstider, att utesluta vänstern.

Rött hjärta har också bloggat.

Allians mot elaka barn

Vänsterpartiets Alice Åström förklarar i Aftonbladet varför vi inte kan straffa bort barn som far illa. ”Idag föreslås fotboja för barn, polishämtning till skolan, helgfängelse, hårdare straff för yngre personer…” av den borgerliga regeringen, som fullständigt förbiser att barnen speglar och reagerar på de vuxna som de mött.

Ingen föds elak. Inget barn bestämmer sig för att slåss och stjäla som en väg till framgång och kärlek. Utom det barn som inte haft framgång i annat än asocialt beteende och som inte har lyckats vinna någon kärlek av sin asociala familj.

Detta är svårt att komma ihåg ibland. När man står med ungen framför sig blir man så förbannad… och det är i och för sig inte ilska som skadar barnet, däremot att ge obehärskat uttryck åt den. Men det som skadar värst är en iskall, utifrån kommande, kränkande bestraffning eller order.
Detta tycks vara svårt att komma ihåg också för de politiker som mera sällan träffar barn och därför ser dem som ett lätt och billigt utlopp för den samhälleliga frustrationen över sådant som går dåligt. Hårdare tag går alltid hem. I varje mobb.
Det är av det skälet som folkvalda representanter hela tiden måste ha det klart för sig: barn gör inte något annat än det vi vuxna lärt dem, i enlighet med slutsatser dragna ur vårt beteende.

Barnen tillhör sina familjer. Statliga representanter kan inte gå in i hemmen och härja. Men när någonting behövs, något som balanserar situationen, som ger barnet hopp och mod att förändra åtminstone sig själv – då finns bara en sak att föreslå: En välfärd som har råd att omge barnen med fler friska vuxna. Mer personal. Olika funktioner runt barnet.
Ju fler vi blir, desto större är chansen att barnet finner någon som orkar älska och leda.

Det vet Åström, det vet vänstern, det vet säkert en och annan borgare också. Men de senare har ingått en allians som är beroende av hårdföra billiga lösningar mot dem som inte kan försvara sig.

Allians för småaktighet

Ingen förändring har skett sedan intyg vid vård av barn infördes. Det har blivit mer administration och trist stämning, men lika många vab-dagar tas ut.
Alltså var misstankarna utan grund, är min reaktion.
En annan tolkning är Aftonbladets: "Fusket minskar inte".
Inte den småborgerligt gnidna inställningen heller!

För övrigt: När skolan fyller i ett intyg på att barnet verkligen är sjuk, har jag alltid en känsla av att vi överträder våra befogenheter. Jag kan intyga att barnet inte är i skolan, att hon är sjukanmäld. Men för att diagnostisera sjukdom krävs en läkare. Trots våra intyg kan alltså det berömda fusket (som alldeles för många är övertygade om att alla andra sysslar med) pågå hej vilt därhemma; barn och föräldrar i maskopi.

Nä usch. Regeringspolitik må vara stram, men inte småaktig.
Men ”Tji fick ni” säger Tobias.

- - -
Följ händelserna i Honduras via Flamman!